Haliaeetus albicilla

Det blev ett varv runt Rössjön i dag. Det var aningen behagligare jämfört med för tre veckor sedan när jag stapplade runt med ryggskott. Då fick jag ibland lägga mig ned och försöka räta ut ryggen under obeskrivliga smärtor. Hursomhelst, vädret var till en början fint och solen tittade fram några gånger. På slutet blev det åska och regn, men jag klarade mig ganska bra. Var nog mer blöt av svett än av regnet när jag nådde bilen. Fint i skogen med alla färger. Lågt vattenstånd i sjön. Jag mötte en del andra vandrare, vilket var en ganska ovanlig syn för några år sedan. 

Jag hade lite trollsländor i början av rundan (när solen var uppe) - höstmosaikslända, tegelröd ängstrollslända och större ängstrollslända. Det dröjde med fågel till jag kom till den västra stranden. I sjön noterades 158 grågäss, 6 bläsgäss, 4 skäggdoppingar, 1 ägretthäger, gräsänder och knipor. Korp hördes som sig bör. Nötskrikor. Små flockar med berg- och bofink såklart. När jag kör över åsen, vilket jag gör de flesta dagar, har jag dem mest hela tiden. Kungsfågel hördes ibland. Jag blir lika glad varje gång, att jag fortfarande noterar dem. De lär väl försvinna snart på grund av hörseln, som känns svagare för varje år. Enstaka korsnäbbar. Ormvråk. Större hackspett. Ringduvor.

Det blev inget särskilt högt tempo, jag är i för dåligt skick, bland annat på grund av tre hemska veckor med ryggen.

Igår besökte jag Flinka Sjö. Vet knappt om jag varit vid denna igenväxande pöl i år? Möjligen någon gång i våras. Där låg ett snatterandspar och 17 bläsänder. Överraskande! En vattenrall skrek till och en rödhake sjöng ljuvligt. Även gärdsmygen lät höra sin sång. Roligast var dock att min gamle kollega D från UC dök upp med sin nya flickvän. Vi har inte setts på 4,5 år tror jag. Trevligt!

Helgerna går alldeles för fort!

Dagens raritet XVII

Guru Guru - Känguru, Brain 1007, 1972. Skivan finns avbildad i Pokoras 8001 Record Collector Dreams och med 2 rating discs. 

Om UFO och Hinten prövar ens psyke emellanåt och är aningen svårsmält krautrock, så är Känguru något lugnare och mera strukturerat vansinne och inte lika stökigt. Det är förstås mycket jammande i de fyra långa låtarna och det händer verkligen en hel del i deras förryckta kompositioner. Jag tror att jag gillar Oxymoron och Immer Lustig på a-sidan bäst. I lagom dos är detta bland det bästa från den tyska scenen på det tidiga 70-talet.

Ikoniskt skivomslag. Sättningen är densamma som på de två tidigare plattorna, dvs Mani Neumeier, Ax Genrich och  Uli Trepte, men det blev den sista skivan med den sistnämnde.  

Yesterday I bought some stuff
A good deal, it was rough
I really got no soul
Smelled like shit but it wasn't
It's oxymoron
Smelled like shit but it wasn't
It's oxymoron

Oxymoron

Dagens raritet XVI

Det här är kanske skivomslaget som kommer att stänga ned min andra blogg? En ful mansröv. Vi får väl se. Guru Guru - Hinten, OHR OMM 556 017, 1971. Finns avbildad i Pokoras 6001 Record Collector Dreams med 1 rating disc. 

Hinten rekommenderas inte nervklena. Även om det är aningen mera strukturerat och låtbaserat än debuten UFO så är de flesta partierna i de fyra långa låtarna total freakout, men eftersom jag är galen så älskar jag den. Hårda riff, friformsjazz och psykedelia och en rejäl dos galenskap, vad mer kan man önska? 

Skivan är mestadels instrumental, men ibland upprepar trummisen och galenpannan Mani Neumeier låttitlarna med olika gutturala läten. Därefter drar Ax Genrich igång sin hendrixinspirerade gitarr. Värt att nämnas är också hur basisten Uli Trepte använder någon sorts primitiv talk box. Lyssna på Electric Junk live. Essentiell krautrock.

Favoritspåret är nog ändå Bo Diddley. Bo Diddley upprepas fyra gånger fyra gånger under låten, mera weird för varje gång. Där emellan blir det inget Who Do You Love? eller Mona, men istället instrumentala utflykter och med Hendrix i första rummet. 

Jag är glad att jag fick sett Neumeier, Genrich och Schmidt och deras Psychedelic Monsterjam i Burg Herzberg 2006. Närmare kommer man inte de första Guru Guru-plattorna. Den spelningen finns med på min topp 10 någonsin. En mind-boggling ride vill jag lova. Såg även Guru Guru 2007 eller om det var 2008. Där återfanns bara Neumeier och de spelade mestadels någon sorts world music, även om det blev något gammalt material också. Senast jag var där, 2019, stod Genrich ensam på en liten scen och spelade lite osammanhängande. Verkade klart dement och det kändes bara tragiskt.

Electric Junk

Bo Diddley

Eremophila alpestris

Det har varit två miserabla veckor. Fick ryggskott på söndagen för två veckor sedan. Det var för jäkligt. Värktabletter och två besök hos sjukgymnastiken den första veckan. Sedan har det varit lite fram och tillbaka den senaste veckan. Ibland känns det ganska bra, men plötsligt får jag nya hugg. Inget är mer deprimerande än dessa återkommande ryggplågor. Dock var det faktiskt 7,5 år sedan förra gången det var så här illa.

När jag fick det på söndagen fick jag för mig att ont ska med ont fördrivas och gick ett varv runt Rössjön. Snarare stapplade mig runt. Flera gånger fick jag lägga mig ner på marken för att försöka sträcka ut. Det blev nog bara värre. Tisdagen kom jag inte upp ur soffan. Det var helt omöjligt att resa sig. Svetten rann av smärtan och jag blev oerhört låg. Efter andra behandlingen på fredagen kändes det lite bättre. Arbetade förstås ändå. Jag kör vidare med mitt självplågeri och har fortfarande inte en sjukskrivningsdag. Förra söndagen gick jag en rejäl runda på myren.

I torsdags var det fint sträck vid Hovs Hallar - det sågs mängder med havssulor, tretåiga måsar och labbar bl.a. Torsdagar är svåra att åka ifrån jobbet. På fredagen, efter en snabb frukost på skolan, så åkte jag ut till Yttre Kattvik. För lite vind, men jag såg några havssulor och toppskarvar. Alltid något.

Idag blev det hemmalokalen med steglitser, ängspiplärkor, sävsparvar, sånglärkor och en trädlärka. Sedan blev jag sugen på berglärkan ute på Sandön. Tog med mig mamma som jag lämnade hos min moster. Berglärkan var samarbetsvillig och det blev en riktigt härlig eftermiddag och med mycket prat med gamla och nya skådarvänner. Vattenrallar, en myrspov och en kustsnäppa sågs också. Höstmosaikslända och tegelröd ängstrollslända. Satt även en bra stund ute vid Rönnen och njöt av alla fåglar där. Det sträckte en del ormvråk och gässen flög fram och tillbaka. Korv i Munka Ljungby på hemvägen.

Det är inte varje dag man ser alla Sveriges häckande arter lärkor (tofslärka är utgången). 

Dagens raritet XV

Yesterday's Children köpte jag någon gång i början av den borttagna bloggens barndom. Jag minns att någon klåpare köpte en bootleg av albumet på Tradera för något kring 800 kr. Veckan efter kunde jag ropa in ett original i shrink för någon extra hundralapp. 

Hursomhelst, Yesterday's Children s/t, MAP CITY 3012, US, 1969. Avbildad i Pokoras 2001 Record Collector Dreams med 2 rating discs. Den har uppenbarligen stigit i värde sedan dess. 3500-4000 kr verkar vara ett gångbart pris numera för ett toppexemplar.

Yesterday's Children är härligt brötig och stökig psykedelisk protometal. De går ut stenhårt med Paranoia och Sad Born Loser. Sångaren Dennis Croce sjunger lungorna ur sig och gitarristerna Reggie Wright och Richard Croce har alla pedaler och volymkontroller i botten. I What Of I lugnar de ner sig något, men gitarrerna biter fortfarande. She's Easy är till huvuddelen så mycket hårdrock det kan bli 1969. På b-sidan får vi två covers: The Yardbirds Providence Bummer och Larry Weiss Evil Woman. Den senare släpptes också som singel. Stenhård men kort version jämfört med Spooky Tooths.

Yesterday's Children var från Cheshire-Prospect, Connecticut, USA och bildades 1966. De släppte en singel och en ep 1967 med garagerock. Det blev tyvärr bara en fullängdsskiva och det verkar något osäkert om den kom 1969 eller 1970. Den gavs ut av MAP CITY även i Italien (1970) och Tyskland (1971). 

Gillar du Blue Cheer, Sir Lord Baltimore, Pentagram, Black Cat Bones och Leafhound så är denna platta given i samlingen. 

Sad Born Loser

Evil Woman

Grus grus

En härlig eftermiddag på favoritmyren i tisdags. Dramatiska moln. Lite vind. Inte mycket fågel, men två tranplogar mot söder, 32, respektive 135 ex. De större mängderna med tranor brukar inte lämna landet förrän i oktober, men nu har flera andra skådare haft en del flockar i september. 

Det gäller att pricka in en fin dag. Jag glömmer inte när jag räknade 3500 ex en dag på hästgården för minst 10 år sedan. Det var mäktigt.

Det är fortfarande väldigt torrt på myren. Jag gick med mina låga kängor var som helst. Korp och spillkråka hördes. Små flockar med bo/bergfink, grönsiska, ängspiplärka, mindre korsnäbb. Några enstaka ringduvor. Älglössen var ganska beskedliga i vinden.

Dagens raritet XIV

Jack Holmes - The Abobe Ground Sound of Jake Holmes, Tower ST 5079, US, 1967. Avbildad i Pokoras 8001 Record Collector Dreams med 1 rating disc. 

En singer song writer-platta från New York's Greenwich Village folk scene med en hel del kvaliteter. Mest känd är skivan för att hysa originalet av Dazed and Confused. Jack Holmes är inte krediterad som låtskrivare på Zeppelins första skiva, men om jag minns rätt fick han så småningom upprättelse.

Jag hittade detta på nätet: The Yardbirds' Jim McCarty remembers: "We played with Jake in New York and I was struck by the atmosphere of 'Dazed and Confused.' I went down to Greenwich Village and bought his album and we decided to do a version. We worked it out together with Jimmy contributing the guitar riffs in the middle. Don't you think he's the riff-master?". The Yardbirds' Jimmy Page buys the album that same day and the song would soon appear on the Yardbirds' setlist.

Dazed and Confused 

Capreolus capreolus

Vår lilla skogsutflykt blev trevlig och mamma tyckte det var kul att komma dit. Hon har nog inte varit där på minst två år. Det var torrt på myren, det behövs betydligt mer regn för att den ska återfå sin normala väta. Jag kunde gå torrskodd på myren utan att vara rädd för att plurra och kunde till och med smyga mig ganska nära ett rådjur. Såg ytterligare två individer på andra sidan myren.

Fågellivet var skralt. Några ängspiplärkor, laduvalor, bo- och bergfinkar. Någon korp hördes. Inget sträck. Jag passade på att plocka lite lingon och Karl Johan-svamp. Vi åt smörgåsar med ägg och räkor (jag tappade min på marken och fick äta den med jord och tallbarr... Kaffe och kaka förstås.

Sedan blev det en liten egen tur ut med kameran. Jag har nu programmerat om den så att jag bara använder autofokus på de bakre knapparna - en för spotautofokus mode och en för animal detection auto focus mode. Avtryckaren mäter nu bara ljus. Jag lyckades väl inte riktigt att få det som jag önskade, men jag lärde mig lite nya grejor idag. Försökte träna på ladusvalor och det är ju inte det lättaste. Ingen bild blev helt skarp...

Anser anser

Intensiv vecka. Jag passade på att fågelskåda lite efter lektionerna i onsdags och mellan lektionerna på torsdagen. Det går fort att köra ut till Yttre Kattvik. Ingen sensationellt. Det hade setts stormfågel, islom och stolabb, jag fick nöja mig med havssula, grålira, några sjöorrar och sandlöpare.

Begravning i fredags. B ska ligga bredvid pappa. Det var en sorglig med fin stund. Det har varit många farväl de senaste åren.

I fredags var jag inom vinylkällaren i Förslöv. Mycket prat om skivspelare och då särskilt Linn och så plockade jag på mig en liten hög skivor, mestadels Bob Dylan och titlar som är bland de lägst rankade i hans gedigna katalog. At Budokan, Self Portrait och Oh Mercy. Det blev även Banana Moon med Daevid Allen, Stones Beggars Banquet och Ragnaröks Fjärilar i magen. Jag har förstås inte orkat lyssna på någon av dem. Det är roligare att köpa skivor än att lyssna på dem som M uttryckte sig. Den totala misären har infunnit sig.

I går körde jag ut till Skälderviken. För mycket vatten. Försökte hitta en stripgås bland tusentals grå- och vitkindade gäss. Det blev en havsörn och en ägretthäger. Hade ägretthäger här om dagens också i Västersjön.

Rögle vann premiären mot Brynäs efter förlängning. 

Nu ska mamma och jag köra upp till vår skog för att inspektera och för att fika.

Rallus aquaticus

Det får bli en vattenrallsbild till. De ser för roliga ut med sina stora fötter. Överhuvudtaget är det en väldigt speciell art. Plötsligt en natt på våren kommer de i stora mängder och dimper ner i var och varannan vassjö eller träsk. Sedan hör man deras fula läten mest hela våren och sommaren och när häckningen är fullbordad försvinner de åter en natt i september-oktober. Det händer att man inte lyckas se en enda individ under hela säsongen. Lättast brukar vara just vid Sandön vid den här tiden på året.

Dagens raritet XIII

Quicksilver Messenger Service - s/t Capitol ST 2904, UK, 1968. Avbildad i Pokoras 8001 Record Collector Dreams med 2 rating discs. Jag hade en edselpressning redan tidigt 80-tal. Köpte sedan ett UK-original av storsamlaren av San Fransisco-psykedelia för ca 20 år sedan. Han hade haft 600 skivor från scenen. När jag köpte spillrorna av den en gång voluminösa samlingen fanns det bara några enstaka av favoriterna kvar. Denna hade han hade haft särskilt svårt att skilja sig ifrån. Motiveringen var att den lät mycket bättre än US-utgåvan. Det kan säkert vara så, men UK-utgivningen saknar uppvik (men har laminerad framsida och flip-back), och ett fint US-original borde förstås också finnas i mina hyllor. De är dock svåra att hitta utan heavy ring-wear. 

Hursomhelst, vilken skiva detta är! En av de bästa! En öde ö-platta helt enkelt. På riktigt! En gång i tiden spelades bara Pride of Man och Gold and Silver, men idag älskar jag hela skivan. Psykedelia när den är som bäst. John Cipollina och Gary Duncan skapar inte sällan magi med sina odistorderade  tremelogitarrer. Om jag ska säga något negativt, så är det att speltiden är väldigt kort. Kring 32 minuter.

Gold and Silver

Circus macrourus

Pizzakväll hos M och A igår. Alla fick göra sina egna pizzor. En liten musikquiz förlorades. Trevlig kväll, men jag blev snabbt trött. Sov över och åkte därifrån direkt till Ängelholm idag. Var först inom Electric Mud. M hade loppis på andra sidan vägen och där plockade jag på mig 15 skivor för en hundring. Mest jazz. Sedan blev det en dyrgrip i affären också. 

Därefter blev det Sandön för att öva lite med nya kameran. Både på fåglar och trollsländor. Det fanns gott om vadare att titta på och i vasskanten på ön gick tre vattenrallar. När jag satt där på bryggan och fotograferade rallarna kom det en ung kärrhök flygande. Jag fick en del oskarpa bilder på långt håll och de pekade på stäpphök. En art jag aldrig sett. Värsta skamkrysset. Först hemma i datorn vågade jag spika den som en juv stäpphök och kunde avfärda juv ängshök.

Därefter körde jag ut på Bjärehalvön och Hovs Hallar. Gick en runda där, men det blev inget mer fotograferat för batteriet tog slut. Aningen snopet. Fast det var en skön och aningen ansträngande promenad. Var inom jobbet och sedan blev det lunch i Båstad. Röstade kvart i åtta. Ingen kö.

Nu blir det valvaka. 

Dagens raritet XII

Samuel Prody - s/t, Global 6306906, Tyskland, 1971. Avbildad i Pokoras 1001 Record Collector Dreams. I den nya, reviderade boken, har den fått 4 rating discs, i den gamla hade den 3.

Brittiskt band vars enda platta enbart gavs ut i Tyskland. Enligt Discogs och Pokora är utgivningsåret 1971. Richard Morton Jack skriver i Galactic Ramble att den släpptes flera år efter inspelningen, nämligen 1974. Hursomhelst, Samuel Prody är i mina öron en suverän bluesig och psykedelisk hårdrocksplatta. Skivan har en oemotståndlig underground-feeling och de låter inte riktigt som några andra. Sångaren tar i för kung och fosterland, gitarristerna spelar mestadels sina solon utan distortion, och trummisen är helt vild. A-sidan är klockren - särskilt gillar jag öppningsspåret Who Will Buy och Time Is All Mine - på b-sidan tappar de lite av sin energi och avslutande Hallucination (8:42) är något tröttsam. 

Omslagsbilden är underbar. IR-foton går alltid hem hos mig. Några mindre områden med laminatsläpp längs ryggen på omslaget, men det kan jag leva med. Skivan som ny. Jag kan inte låta bli att tänka att Norrsken inspirerades av Samuel Prody både vad gäller musik och omslag även om de tillägnar sin singel Armageddon/Little Lady till Buffalo. Jag har även en counterfeit på Full Moon Records från 2003 och som gavs ut i 300 exemplar.

Who Will Buy

Time Is All Mine