Dagens raritet XXXV

Mats Glengård Kosterläge, Gump, Sweden, 1972. Presenterad i Pokora 5001 Record Collector Dreams och med 2 rating discs.

När jag köpte The Essence Of Swedish Progressive Music 1967-1979 (Pregnant Rainbows For Colourblind Dreamers) 2007 fastnade jag direkt för Mats Glengårds bidrag till samlingen, nämligen titellåten på hans första soloplatta Kosterläge. 2015 släppte Subliminal Sounds en reissue av skivan och den togs så småningom in förstås. Jag gick dock inte igång på den och sanningen är nog att skivan stått ospelad sedan dess. Ändå kunde jag inte motstå att köpa ett original i Göteborg förra veckan. Ett omslag med några stickers och lite småskavanker, men en skiva som är nästintill perfekt. Vad händer då? Jo, skivan är genast njutfullare. Nu har jag inte jämfört ljudet mot reissuen, men jag skulle tro att den faktiskt låter mycket bättre. Annars är det som vanligt. Att äga och spela ett original är en annan känsla och det förstärker helt enkelt upplevelsen av musiken.

Mats Glengård fiol och gitarr, senare i Kebnekaise, Bosse Skoglund på trummor, Sten Bergman (Fläsket Brinner), Thomas Netzler (Kebnekaise) m.fl. prominenta musiker får till en riktigt fin svensk proggplatta med mycket atmosfär. Kosterläge och avslutande långa och jazziga Det snöar på mitt huvud de bästa låtarna. 

Kosterläge

Det snöar på mitt huvud

Dagens raritet XXXIV

Rust Come With Me, Hör Zu, Tyskland, 1969. Avbildad i Pokora 3001 Record Collector Dreams och med 1 rating disc. 

Trio bestående av två britter (Brian Hillman och Walt Monaghan) och en australiensare (Jonny Driver) som gav ut sin enda LP i Tyskland. Come With Me är inte så märkvärdig, men har ändå några schysta spår i gränslandet mellan pop, psykedelia och progressive. Den är ganska kul på något sätt. 

Johnny Driver släppte senare två skivor under namnet Creepy John Thomas. Jag har en fulpress av den andra plattan Brother Bat Bones och som jag minns som bra, särskilt låten Down in the Bottom. Basisten Walt Monaghan spelade senare i bland annat Freedom. 

Rust - Think Big

Rust - Delusion

Creepy John Thomas - Down in the Bottom

Asio flammeus

Jag frestades att åka till Ornakärr i onsdags för att försöka se och fotografera jorduggla. Strömstare i Munka Ljungby, berglärkor på gräsmatteplanteringen i Ängelholm, en blå kärrhökshona vid Stureholm och turkduvor i Mjöhult innan jag ställde mig att vänta i Ornakärr. Det dröjde inte alltför länge innan vi fick syn på en jorduggla som jagade långt bort, men som sakta drog sig mot vårt lilla sällskap av skådare och fotografer. Jag valde så småningom att gå längs vägen för att kanske genskjuta den och så blev det. Jag blev den ende som fick iväg några bilder. Inte helt skarpa, men man får försöka vara nöjd. Jag har varit på lokalen många gånger genom årens lopp. Jorduggla är alltid målarten. Jag tror att jag bara sett den där en gång tidigare. Då var pappa med minns jag. Jag avslutade kvällen med berguv på åsen. Mäktigt att höra deras ropande. Venus och Jupiter låg skenbart nära varandra och lyste starka på natthimmeln.

Nästan varje morgon inleder jag med en stund vid någon myrkant. Resultatet vad det gäller orrar har varit utomordentligt skralt. Jag har bara hört en fågel, men varit ute åtta morgnar tror jag. Det är väl lite tidigt på säsongen än, men jag befarar det värsta tyvärr. 

Årslistan är nu uppe i 111 arter. Detta utan något överdrivet jagande. Det finns en hel del fåglar i landskapet jag skulle kunna åka på, men så tänker jag trots allt inte fågelskåda för att försöka nå 250 arter. Fokus blir här hemma och mina skogshöns och sedan har jag möjligheten till lite skådning till och från jobbet. Fjällen i sommar. Det borde vara ett realistiskt antal. 

Journey In Satchidananda

Jag inledde skivåret ganska försiktigt. Köpte inte en enda raritet. Det spårade ur något förra året, så det var väl bra. Det blev några nypressar med Alice Coltrane (som förvisso varit dyra), Max Roach och Herbie Hancock, några Motörhead-plattor från den lokala matvarubutiken och till slut, efter tre månader, anlände In These Silent Days med Brandi Carlile från Ginza, men det var nog allt. Men så blev det två dagar i Göteborg i början av veckan och då hamnade jag på det kombinerade fiket/skivaffären Dirty Records för en kopp kaffe. Gick ut därifrån med ett original av Mats Glenngård Kosterläge, Harvester Hemåt, Rust Come With Me, Funkadelic Tales Of Kidd Funkadelic och en nypress av Electric Sandwich... 

Hursomhelst, just nu är jag i en cosmic jazz-period i livet. Jag vet inte hur många gånger jag spelat Alice Coltranes Ptah, The El Daoud (1970) och Journey In Satchidananda (1971), men det är nästan det enda jag lyssnat på årets inledande månader. Fantastiska jazzskivor, båda med Pharoah Sanders. Suggestiva drones och fusion av jazz och indisk klassisk musik ger en meditativ upplevelse. Att ligga på soffan, eller direkt på golvet, sluta ögonen och låta sig sugas in i Ptah, The El Daoud, Turiya & Ramakrishna, Journey In Satchidananda eller Isis And Osiris är så nära andlighet jag kommer. Deras ekvilibristiska och känsliga musicerande, inte minst Alice kaskader av toner på harpa eller bluesiga pianospel, den indiska tamburan och Pharoah Sanders är en lisa för själen. Trumspelet i Isis And Osiris Rashied Ali är inte från denna världen.

Ptah, The El Daoud

Turiya & Ramakrishna

Journey In Satchidananda

Isis And Osiris