När jag köpte The Essence Of Swedish Progressive Music 1967-1979 (Pregnant Rainbows For Colourblind Dreamers) 2007 fastnade jag direkt för Mats Glengårds bidrag till samlingen, nämligen titellåten på hans första soloplatta Kosterläge. 2015 släppte Subliminal Sounds en reissue av skivan och den togs så småningom in förstås. Jag gick dock inte igång på den och sanningen är nog att skivan stått ospelad sedan dess. Ändå kunde jag inte motstå att köpa ett original i Göteborg förra veckan. Ett omslag med några stickers och lite småskavanker, men en skiva som är nästintill perfekt. Vad händer då? Jo, skivan är genast njutfullare. Nu har jag inte jämfört ljudet mot reissuen, men jag skulle tro att den faktiskt låter mycket bättre. Annars är det som vanligt. Att äga och spela ett original är en annan känsla och det förstärker helt enkelt upplevelsen av musiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar