Jag inledde skivåret ganska försiktigt. Köpte inte en enda raritet. Det spårade ur något förra året, så det var väl bra. Det blev några nypressar med Alice Coltrane (som förvisso varit dyra), Max Roach och Herbie Hancock, några Motörhead-plattor från den lokala matvarubutiken och till slut, efter tre månader, anlände In These Silent Days med Brandi Carlile från Ginza, men det var nog allt. Men så blev det två dagar i Göteborg i början av veckan och då hamnade jag på det kombinerade fiket/skivaffären Dirty Records för en kopp kaffe. Gick ut därifrån med ett original av Mats Glenngård Kosterläge, Harvester Hemåt, Rust Come With Me, Funkadelic Tales Of Kidd Funkadelic och en nypress av Electric Sandwich...
Hursomhelst, just nu är jag i en cosmic jazz-period i livet. Jag vet inte hur många gånger jag spelat Alice Coltranes Ptah, The El Daoud (1970) och Journey In Satchidananda (1971), men det är nästan det enda jag lyssnat på årets inledande månader. Fantastiska jazzskivor, båda med Pharoah Sanders. Suggestiva drones och fusion av jazz och indisk klassisk musik ger en meditativ upplevelse. Att ligga på soffan, eller direkt på golvet, sluta ögonen och låta sig sugas in i Ptah, The El Daoud, Turiya & Ramakrishna, Journey In Satchidananda eller Isis And Osiris är så nära andlighet jag kommer. Deras ekvilibristiska och känsliga musicerande, inte minst Alice kaskader av toner på harpa eller bluesiga pianospel, den indiska tamburan och Pharoah Sanders är en lisa för själen. Trumspelet i Isis And Osiris Rashied Ali är inte från denna världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar