Asio flammeus

Jag frestades att åka till Ornakärr i onsdags för att försöka se och fotografera jorduggla. Strömstare i Munka Ljungby, berglärkor på gräsmatteplanteringen i Ängelholm, en blå kärrhökshona vid Stureholm och turkduvor i Mjöhult innan jag ställde mig att vänta i Ornakärr. Det dröjde inte alltför länge innan vi fick syn på en jorduggla som jagade långt bort, men som sakta drog sig mot vårt lilla sällskap av skådare och fotografer. Jag valde så småningom att gå längs vägen för att kanske genskjuta den och så blev det. Jag blev den ende som fick iväg några bilder. Inte helt skarpa, men man får försöka vara nöjd. Jag har varit på lokalen många gånger genom årens lopp. Jorduggla är alltid målarten. Jag tror att jag bara sett den där en gång tidigare. Då var pappa med minns jag. Jag avslutade kvällen med berguv på åsen. Mäktigt att höra deras ropande. Venus och Jupiter låg skenbart nära varandra och lyste starka på natthimmeln.

Nästan varje morgon inleder jag med en stund vid någon myrkant. Resultatet vad det gäller orrar har varit utomordentligt skralt. Jag har bara hört en fågel, men varit ute åtta morgnar tror jag. Det är väl lite tidigt på säsongen än, men jag befarar det värsta tyvärr. 

Årslistan är nu uppe i 111 arter. Detta utan något överdrivet jagande. Det finns en hel del fåglar i landskapet jag skulle kunna åka på, men så tänker jag trots allt inte fågelskåda för att försöka nå 250 arter. Fokus blir här hemma och mina skogshöns och sedan har jag möjligheten till lite skådning till och från jobbet. Fjällen i sommar. Det borde vara ett realistiskt antal.