Det har varit en intensiv månad, eller mer, när det gäller fågelskådningen. J kommenterade mitt, och några andras, flitiga rapporterande av fågelobservationer med "Man kanske ska rubricera deras idoghet som ett nästan "narkotiskt" behov av att morgon, som middag, som kväll, som natt... ta för sig av vad naturen gratis erbjuder!".
Ja, det är verkligen på gränsen till galenskap att arbeta 50 timmar i veckan och fågelskåda 20+ timmar. Jag går inte sällan upp mitt i natten för att ge mig ut på myrarna för att lyssna efter orrar och annat. Våren är den stora sömnlöshetens tid.
Artmässigt har det varit ett trögt år med kommunlistan, särskilt vad det gäller rastande änder, men det har ändå blivit en del njutfulla upplevelser. Främst har det såklart handlat om skogshönsinventering och det som myrarna ger, men jag har även fått in svarttärnor, dvärgmås, göktyta och de senaste dagarna kärr- och härmsångare (inte så lätta i kommunen).
Ett möte med en nattskärra, som stöttes på en myr förra helgen, var ett av denna vårs bästa. På nästan samma plats fick jag sett en tjädertupp i lördags. Min första för året. Fyra hönor har det blivit dessförinnan. Sorgligt dåligt med skogshöns.