Så var den ovanligt långa semestern slut. Jag har fått gjort väldigt lite. Mina trasiga fötter tillåter inte några längre utsvävningar i naturen. Åtminstone inga som handlar om mer än några få kilometers promenad. Det är verkligen trist att det inte verkar gå att få ordning på apostlahästarna och det drar ner humöret rejält. Känner mig klart deprimerad på grund av det här smärtsamma tillståndet. Nu är det inte bara hälsporre utan också gikt och liktornar.
Men något måste man göra ändå så att man inte tar livet av sig. Mest tid har jag lagt ned på torvbrytningsmossen och de nya våtmarkerna där. För första gången verkar vi ha fått en lokal som drar till sig lite vadare. Den senaste veckan har jag sett gluttsnäppa, grönbena, skogssnäppa, drillsnäppa, enkelbeckasin, större strandpipare, mindre strandpipare, ljungpipare och kustpipare där. Flera av dessa arter har vi inte ens sett årligen i kommunen tidigare. Det känns som att det kan dyka upp vad som helst där när det gäller vadare. Ska man våga gissa på någon helt ny art för kommunen redan i år? Åtminstone någon som är ny för mig? Jag har aldrig haft rödbena t.ex. Sedan händer det lite annat där också. Idag födosökte tornfalk, sparvhök, glada och backsvalor t.ex.
Jag har lyckats läsa en roman till denna sommar, nämligen Tone Schunnessons Ultravåld. I början av sommaren, innan Indonesien, läste jag bestämt Orkansäsong av Fernanda Melchor och möjligen några noveller i Indonesien berättar : tusen gevärskulor, tusen fjärilar. Knappt lyssnat på någon musik, men jag tog mig till det lokala Peps-arrangemanget igår och det var väl lite trevligt även om jag fick avvika tidigare än jag tänkt på grund av de ömmande fötterna. Hur jag ska kunna jobba vet jag inte.
