tag:blogger.com,1999:blog-9651669114243075772024-03-27T10:23:23.543+01:00Scream Thy Last ScreamScream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.comBlogger146125tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-34728380839600188862024-03-26T10:53:00.008+01:002024-03-27T10:22:52.556+01:00El Comienzo De Un Largo Camino<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpbE9OGyt-Grb8e_hHgkKbqIWs1y1pKV72tRPC5DKN1j2K973SOnTY-Ntvz1Y01qUMx-QVlRhuzDusD_lwWvaJCIbqT_oZ90HhZLIp01eHJkP9eb1a9u7cu3Bdr7r9EZVBLW__Z3O5Mu5GzfsoN2EJ99kQgH52YgGbSpzKBn7EvjLo8u6O05IlVUSrObg4/s1463/20240325_170610%20(4).jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1443" data-original-width="1463" height="198" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpbE9OGyt-Grb8e_hHgkKbqIWs1y1pKV72tRPC5DKN1j2K973SOnTY-Ntvz1Y01qUMx-QVlRhuzDusD_lwWvaJCIbqT_oZ90HhZLIp01eHJkP9eb1a9u7cu3Bdr7r9EZVBLW__Z3O5Mu5GzfsoN2EJ99kQgH52YgGbSpzKBn7EvjLo8u6O05IlVUSrObg4/w200-h198/20240325_170610%20(4).jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">En annan argentinare som jag gillar är B.B. Muñoz <i>Tiempo de Reflexion</i> från 1976. Även denna har jag haft ett tag i samlingen och den var, liksom Pappo's Blues <i>Volúmen 4</i>, länge olyssningsbar på grund av smuts i skivspåren. Först nu fick jag för mig att tvätta den. Efter ett envetet tvättande och skrubbande blev den acceptabel om än inte helt välljudande. B.B. Muñoz lämnade Argentina i början av 1970-talet och släppte denna skiva i Spanien 1976. Det är ingen riktigt höjdare, det kan jag trots allt inte påstå, det finns några träiga spår, men den har tillräckligt många awesome folk- och bluesspår och som helt klart har sina förtjänster. Det är några låtar med funkig blues som fångar mig. Särskilt öppningsspåret <i>Amigo Mío</i> går hem, liksom <i>El Comienzo De Un Largo Camino</i> som definitivt är ett monster till låt. Muñoz, har till skillnad från Pappo, den där rösten som jag går igång på och han får ofta till oerhört vackra fraseingar i sina sångmelodier. Det finns ytterligare några låtar som är klart lyssningsvärda, inte minst titellåten. Jag skulle dock behöva ett lite bättre låtande exemplar för att vara helt nöjd, så det lär väl bli en jakt på ett sådant... Hispavox, Spanien, 1976.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Det får bli en länk till hela skivan.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=2wGIljU46Ng" target="_blank">Tiempo de Reflexion</a></div><p></p><div><br /></div>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-38404313147778950562024-03-26T09:17:00.002+01:002024-03-26T09:17:42.795+01:00Dagens raritet LIV<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2rCu3oVIEOgKHvEurmf5ZSo2dnBe6KvSaaEQun3VsA9I0k1S2JJ50dF0yHYuNm9dV6l7svk8NditZZQEIRJRMB_Tk6CMtbWl_ZGi4Q8e81YTRRijJ-R92qwmhM2VBSciF1blJ3a2emw5zgm62DtWOBAlxMMgp2HylPnfcBfAXN8abGdYaa0XUAMmep1Gh/s1206/20240326_075902.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1206" data-original-width="1178" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2rCu3oVIEOgKHvEurmf5ZSo2dnBe6KvSaaEQun3VsA9I0k1S2JJ50dF0yHYuNm9dV6l7svk8NditZZQEIRJRMB_Tk6CMtbWl_ZGi4Q8e81YTRRijJ-R92qwmhM2VBSciF1blJ3a2emw5zgm62DtWOBAlxMMgp2HylPnfcBfAXN8abGdYaa0XUAMmep1Gh/w196-h200/20240326_075902.jpg" width="196" /></a></div><div style="text-align: justify;">Det finns inget som primitivt producerade, skitiga psykedeliska argentinska bluesplattor från det tidiga 1970-talet. Det skulle verkligen vara något att koncentrera köpandet till istället för mitt helt planlösa och ofokuserade samlande. Som tur är har jag trots allt fått tag i åtminstone några guldskivor genom åren. Pappo's Blues <i>Volúmen 4</i> köpte jag för några år sedan. Den var i princip ospelbar och behövde verkligen sig en tvätt. Detta var innan jag hade införskaffat en riktig skivtvätt så den ställdes åt sidan. Nu är den ren och fin. Den har blivit näst intill helt knasterfri, men den låter förstås fortfarande som en mycket enkel replokalsinspelning.</div><p></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLo9QgyMdj8ApmZoVqOUfED6enypGHm7vGodnb6lkGCLX_73vuoLmYeMZjCM2Qz14HqeOtIsYx_QdbE4rSt6JroDRVMje-mno4ZDauobDPEAJLsSuw0uYhlATz-J-yY9oyDf3oiQBPEXLWuMXz6d7OYH0Hi-TZrrkup143khxIF2u22s8QOAyzQ6-VcW5m/s2030/20240326_075926.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="2014" data-original-width="2030" height="198" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLo9QgyMdj8ApmZoVqOUfED6enypGHm7vGodnb6lkGCLX_73vuoLmYeMZjCM2Qz14HqeOtIsYx_QdbE4rSt6JroDRVMje-mno4ZDauobDPEAJLsSuw0uYhlATz-J-yY9oyDf3oiQBPEXLWuMXz6d7OYH0Hi-TZrrkup143khxIF2u22s8QOAyzQ6-VcW5m/w200-h198/20240326_075926.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Det finns nog inte någon som sjunger lika slappt och slött och likgiltigt som Pappo, men det skapar mest en härlig stämning. I princip alla låtarna är ett primitivt malande på ett och samma boogieriff. Vad annars? Jag vill verkligen inte att det ska låta annorlunda på något sätt. Utöver denna har jag tyvärr bara de två första skivorna och de är båda något vassare. Nästan högst upp på önskelistan står <i>Vol. 3</i>. Oavsett, <i>Volúmen 4</i> är fortfarande en riktigt giftig skiva och favorittragglandet är nog <i>Gato de la Calle Negra</i>. Music Hall, Argentina, 1973. Ett demonstrationsexemplar. </div><p></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=9Hvy9jKeGRw&list=PLg3IhRF1Xh9rlEz5YWJLOe1v0z-OIOwgO&index=2&ab_channel=Pappo%27sBlues" target="_blank">Gato de la Calle Negra</a></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=LxkG2ddwW8A&list=PLg3IhRF1Xh9rlEz5YWJLOe1v0z-OIOwgO&index=3&ab_channel=Pappo%27sBlues" target="_blank">Abelardo el Pollo<br /><br /></a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-9358566494282821812024-03-25T12:04:00.002+01:002024-03-25T12:04:19.790+01:00Dagens raritet LIII<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyQ5V1JPSPNRddLHO7I4KUkucy0c7A9ADi9IJFv9aLwoyha4iLWfapMs6xUMAP0VkYni15Ex_8LoWG_GBEqfVjnJOrJ8_hkhteptA-dtAECwiQ3rANLA3zk0u8QKwTDfhqc5ERu1PjhtzJh8kbDrMqi_XYH2IH1sOjio1dMLrvyUX7m5VQQaKqddJ57ckA/s1312/20240325_112731.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1298" data-original-width="1312" height="198" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyQ5V1JPSPNRddLHO7I4KUkucy0c7A9ADi9IJFv9aLwoyha4iLWfapMs6xUMAP0VkYni15Ex_8LoWG_GBEqfVjnJOrJ8_hkhteptA-dtAECwiQ3rANLA3zk0u8QKwTDfhqc5ERu1PjhtzJh8kbDrMqi_XYH2IH1sOjio1dMLrvyUX7m5VQQaKqddJ57ckA/w200-h198/20240325_112731.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Jag har flera gånger lagt upp min favoritplatta med Embryo, <i>Rocksession</i>, på den gamla bloggen och nu även på den nya. Varje gång har jag skrivit att jag verkligen borde skaffa mig fler Embryo-skivor. Hursomhelst, det har jag äntligen gjort. Först ut blir Embryo <i>Featuring Charlie Mariano – We Keep On</i> från 1973. Det är verkligen en intensiv upplevelse. Christian Buchard spelar mellotron, vibrafon, slagverk, trummor, keyboard, mellofon, bas, gitarr och sjunger. Charlie Mariano får också stort utrymme med sopransaxofon, altsaxofon, tvärflöjt, Nadaswaram och bambuflöjt. Första spåret <i>No Place To Go</i> är ett monster. Ett våldsamt jam där nästan alla medlemmarna får utrymme att visa sina färdigheter. Charlie Mariano blåser lungorna ur sig på sina olika saxofoner och gitarrsolona från Roman Bunka är något ut över det vanliga. </div><p></p><p style="text-align: justify;">Det är mycket nordafrikanska rytmer och stämningar och kreativiteten flödar. Är jag på rätt humör så älskar jag verkligen sådan här friformsjazz. Sedan missar jag aldrig ett tillfälle att berätta om att jag har sett detta hippiekollektiv av virtuoser två gånger på Burg-Herzberg-fastivalen i Tyskland. Skivan kom som sagt 1973, men jag har en spansk pressning från 1974. BASF.</p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=0KDKU_m_SSE&ab_channel=Embryo-Topic" target="_blank">No Place to Go</a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-84144993176895299022024-03-23T12:52:00.005+01:002024-03-25T16:58:16.445+01:00Dagens raritet LII<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYvaLRWWfBiMeR10SIN1INi6R8hp2Oeu31nb2nnSJrRNRDXZZeb3jk46ziOkCzxfwx7_BQt2Ic425o8Nl8jUmAdv65pYwws3BHpC2ZfxQ1wKTdvYxUhvqfKiFZhXZLMedNkmg9TI_3w69wVfjwrH0axzpSv5o4B2H4UOZiDe5QXwNQ98wCSiVGitrMz9Sv/s1480/20240323_115737.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1469" data-original-width="1480" height="199" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYvaLRWWfBiMeR10SIN1INi6R8hp2Oeu31nb2nnSJrRNRDXZZeb3jk46ziOkCzxfwx7_BQt2Ic425o8Nl8jUmAdv65pYwws3BHpC2ZfxQ1wKTdvYxUhvqfKiFZhXZLMedNkmg9TI_3w69wVfjwrH0axzpSv5o4B2H4UOZiDe5QXwNQ98wCSiVGitrMz9Sv/w200-h199/20240323_115737.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Jag brukar klaga på att jag lyssnar för lite på mina skivor, men just nu har jag en period med ganska intensivt skivlyssnade och inte minst på Canterbury progressive. Det är dock inte mina Soft Machine- och Caravan-skivor som har luftats, utan istället Robert Wyatt och Hatfield and the North som snurrat en hel del. Även Matching Mole har fått sig en genomspelning, men den skulle verkligen behöva uppgraderas till ett mer välljudande exemplar.</div><p></p><p style="text-align: justify;">Robert Wyatts <i>Rock Bottom</i> från 1974 är en utomordentligt speciell skiva. Plattan spelades in ett knappt år efter att Wyatt föll ut från fjärde våningen på en fest, blev förlamad och hamnade i rullstol. Det blev därmed ett slut på trumspelandet och istället kom han att fokusera på piano, orgel, handtrummor och sin säregna och speciella sång. <i>Rock Bottom</i> är, fullt begripligt, enerverande, väldigt melankolisk och sorglig och mörk, även om den innehåller flera vackra kärlekssånger. Det är svårlyssnat och krävande, men efter några genomlyssningar skulle jag ändå vilja säga att skivan är oerhört suggestiv, spännande och genomgripande vacker. Det är faktiskt så att skivan allmänt betraktas som ett mästerverk. Richard Sinclar, Hugh Hopper och Mike Oldfield, bl.a., gästar. Det är som sagt en LP som växer efter varje lyssning och jag rekommenderar att ha tålamod. Virgin, UK, 1974. <br /></p><p style="text-align: justify;"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=UyNLtDWfe_s&list=RDUyNLtDWfe_s&start_radio=1&ab_channel=ScaruffiStudent" target="_blank">Alifib</a></p><div><br /></div>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-50236453539169622192024-03-09T21:06:00.002+01:002024-03-09T21:49:10.388+01:00Dance beneath the wide eyed moon<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXMEt17Y_-qLOQMGxt9nQrUvwlhK8ATzmIjdq5JYGU93sSpKR04XUHa09PfW-sSLHtU_S29ahbl7xQ0NhZHm2Ite81sN93g5rla6wW3rtrFGU0tF5EKFSpqD4-rHyr7tmHt57GEMAprwFzDF8eXIy06hnRgHCYdQfnt1vAorUXtKMDfSYSCjAR9XS5ix8J/s500/8712725746102.webp" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="500" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXMEt17Y_-qLOQMGxt9nQrUvwlhK8ATzmIjdq5JYGU93sSpKR04XUHa09PfW-sSLHtU_S29ahbl7xQ0NhZHm2Ite81sN93g5rla6wW3rtrFGU0tF5EKFSpqD4-rHyr7tmHt57GEMAprwFzDF8eXIy06hnRgHCYdQfnt1vAorUXtKMDfSYSCjAR9XS5ix8J/w200-h200/8712725746102.webp" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Förra helgen var det skivspelarkväll i Klippan och då spelade G Robin Trowers senaste platta; Robin Trower featuring Sari Schorr <i>Joyful Sky</i>. Jag beställde den omgående och den har nu snurrat flera kvällar i följd. Skivan ger verkligen <i>Bridge of Sighs</i>- och <i>For Earth Below</i>-vibbar. Det är mestadels ganska lågmält och melankoliskt och jag hamnar i student-i-Lund-mood, då bluesen var som starkast för mig, när jag lyssnar på <i>Joyful Sky</i>. Gitarrspelet är oefterhärmligt och Sari Schorr ger mig emellanåt gåshud. </div><p></p><p>Som av en händelse fyller Robin Trower 79 år idag! Jag skulle verkligen vilja se honom live en gång till i livet.<br /></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=gn3muiuyFAA&ab_channel=RobinTrower" target="_blank">The Distance</a> <br /></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-33503579905544652172024-03-04T23:38:00.014+01:002024-03-05T07:58:01.803+01:00Dagens raritet LI<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSSt3kf2L_dfMvakkmVjPLP7dITzCXXpIku-j58wXSszNvkkb-B37cfsCRR2jk2w0mumy1LDJ0W1Bsa9bCvtDZX_IUM_gAKcDnZEjNI3llhgcmXcmkHsyIUDdLIHoSGSXKdnbU86di9x0PSgBCke_FOUZm4KggZA7mn7Ddwpr59zsT39YBMae1oCIw2KR_/s1349/20240303_133440.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1349" data-original-width="1326" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSSt3kf2L_dfMvakkmVjPLP7dITzCXXpIku-j58wXSszNvkkb-B37cfsCRR2jk2w0mumy1LDJ0W1Bsa9bCvtDZX_IUM_gAKcDnZEjNI3llhgcmXcmkHsyIUDdLIHoSGSXKdnbU86di9x0PSgBCke_FOUZm4KggZA7mn7Ddwpr59zsT39YBMae1oCIw2KR_/w197-h200/20240303_133440.jpg" width="197" /></a></div><div style="text-align: justify;">Lollipop Shoppe <i>Just Colour</i>, UNI, US, 1968. Skivan är presenterad i Pokoras <i>1001 Record Collector Dreams</i> och har 3 rating discs. </div><p></p><p style="text-align: justify;"><i>Just Colour</i> är totalt kompromisslös garagepunk och psykedelia och med en plågad och hysterisk sångare i Fred Cole som ger allt från början till slut. Som nämnts i inlägget om Zipper så blev jag bekant med bandet och låten <i>You Must be a Witch</i> tidigt i skivsamlarkarriären genom <i>Pebbles Vol. 8</i>. Det låter ungefär lika delar Love och The Doors fast med en något mera desperat approach och en vildare garagerock och det är ju inget som vi psych-heads blir särskilt ledsna över.</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhggKGJc_PrgPqGKCl12L3_PYsYjdQSVw9PjB__nODC4MOL4ooFdktFsbsq4aHroNT0cx0jVom4FeKO1l3j1uEcSmOgewBAxGUnUmNWWc_SLelowSZm8g22RQmCG-IULIH_NcegpZkYUbMd_9D4Hd0UGarZbxKnEGuC7D39mahBSLNAfNynPHBIvrqZMSbC/s1109/20240303_133521.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1109" data-original-width="1106" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhggKGJc_PrgPqGKCl12L3_PYsYjdQSVw9PjB__nODC4MOL4ooFdktFsbsq4aHroNT0cx0jVom4FeKO1l3j1uEcSmOgewBAxGUnUmNWWc_SLelowSZm8g22RQmCG-IULIH_NcegpZkYUbMd_9D4Hd0UGarZbxKnEGuC7D39mahBSLNAfNynPHBIvrqZMSbC/w199-h200/20240303_133521.jpg" width="199" /></a></div><div style="text-align: justify;">Skivan är värd sina pengar för enbart <i>You Must be a Witch </i>och Fred Coles röst, men det finns mycket galenskap och fuzz för de surt förvärvade slantarna vill jag lova. Den långa, mörka psykedelian i <i>Underground Railroad</i> kryper in under skinnet och <i>Don't Close The Door On Me</i> är en annan mäktig och sinnesutvidgande ballad. Man ska klart vara mottagligt för denna ömsom tunga psykedelia och ömsom vilda garagerock och det är man väl oftast, men på fel humör kan skivan säkert upplevas som en svårsmält historia.</div><p></p><div><div style="text-align: justify;">Lollipop Shoppe startade som The Weeds i Las Vegas, Nevada, flyttade till Los Angeles och skaffade sig samma manager, Lord Tim Hudson, som The Seeds. Han prackade på dem namnbytet till Lollipop Shoppe då han tyckte att Seeds och Weeds lät för lika varandra. Så kan det gå till när man får ett töntigt bandnamn.</div></div><div><br /></div><div><a href="https://www.youtube.com/watch?v=iPoKBVRYync&ab_channel=EJ-LollipopShoppe" target="_blank">Underground Railroad</a></div><div><br /></div><div><a href="https://www.youtube.com/watch?v=HfZPtq6WIhs&ab_channel=EJ-LollipopShoppe" target="_blank">Don't Close The Door On Me<br /><br /></a></div>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-38459713646545293802024-02-28T21:41:00.001+01:002024-02-28T21:41:25.918+01:00Dagens raritet L<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwUnz9qPclohjz1lsYQyjro3HFYyTHrJEtvJJwySiZzvEm8gwJbS2-vikJ55RLu-W1zHAtZkjKFxWrcNrJbAQboarEHdFW_Elh2DEcgrO60GB7EhUbmF9AqbSztCkvz2lWy9hmICnDmSqngyGncWDKev6hCTHyzqEnKZY4WbwEQ8ivvAXGjawdGEf9yYD5/s1484/20240228_085627.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1484" data-original-width="1478" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwUnz9qPclohjz1lsYQyjro3HFYyTHrJEtvJJwySiZzvEm8gwJbS2-vikJ55RLu-W1zHAtZkjKFxWrcNrJbAQboarEHdFW_Elh2DEcgrO60GB7EhUbmF9AqbSztCkvz2lWy9hmICnDmSqngyGncWDKev6hCTHyzqEnKZY4WbwEQ8ivvAXGjawdGEf9yYD5/w199-h200/20240228_085627.jpg" width="199" /></a></div><div style="text-align: justify;">Jag har haft Jellybread <i>First Slice</i> i säkert närmare 40 år i samlingen. För något år sedan införlivades även deras sista på Blue Horizon, den svåra <i>Back to Begin Again</i>. Det återstod då, förutom den omöjliga mini-LPn, den ganska lätthittade <i>Sixty-Five Parkway</i>. Jag var nyligen ute och tittade lite efter den på diverse platser på nätet, men kom inte till skott med att köpa den någonstans. Så kom det sig att jag bläddrade igenom alla skivor som stod framme vid stereon. Vad hittade jag där? Jo, <i>Sixty-Five Parkway</i> förstås. Någon gång under det senaste halvåret har jag uppenbarligen köpt den, men jag har absolut inget minne av det. Hur är det ens möjligt? Den finns inte i historiken från mina discogsköp och jag kan verkligen inte minnas att den inhandlats i Förslöv, där jag svänger inom ibland, på skivrundan i Malmö i höstas eller i London. Eller hos Electric Mud. Där var jag för inte så länge sedan och minns exakt vad jag köpte. Det är ett totalt mysterium. Är det nu varningsklockorna för demens ringer? </div><p></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWJNDHr_Va2VonXUteI4dJK73IDofbpc2eAhf9FLS-q9dJ_hI8u5D4vtgP7rMczH97fnOFYbXt8Uf8gz8pg_I8D_Z6mI3mFAgt3oag4lnMIYoNYGEnLro2-sNtorcRabsbWP3sn0pCzk7K85bMbjCKIFmfIuAmKQpO5kEwqUfdLZNf7MDQeyySUlyzeWV9/s1625/20240228_093423.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1625" data-original-width="1625" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWJNDHr_Va2VonXUteI4dJK73IDofbpc2eAhf9FLS-q9dJ_hI8u5D4vtgP7rMczH97fnOFYbXt8Uf8gz8pg_I8D_Z6mI3mFAgt3oag4lnMIYoNYGEnLro2-sNtorcRabsbWP3sn0pCzk7K85bMbjCKIFmfIuAmKQpO5kEwqUfdLZNf7MDQeyySUlyzeWV9/w200-h200/20240228_093423.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Hursomhelst, skivan kan inte ha gjort något större intryck när jag rimligen lyssnat på den första gången. Nu har den dock snurrat en handfull gånger och jag tycker den växer varje gång. <i>Sixty-Five Parkway</i> är ingen ordinär bluesplatta, utan det serveras både soul, jazz, ragtime och funk. A-sidans <i>Old Before Your Time</i> är fin och B-sidans <i>The Missing Links</i> jazziga instrumentala parti är smått magiskt. Blue Horizon, UK, 1970.</div><p></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=OzTRPyX-V8Y&ab_channel=hizyatolinbatolin" target="_blank">Old Before Your Time</a></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=o00bU8KZgIE&ab_channel=K-O-SvenssonOve" target="_blank">The Missing Link<br /></a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-16506529634825563662024-02-26T22:22:00.003+01:002024-02-26T22:23:33.450+01:00Face of Stone<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijU5mG78NXaNSZ8U2SKbQ98qjDq3KLdJEkeqMSXnK10e9UATU9jSnEFDBYsbWwuzmXeSIqEt3EcAGiNRYJJy-yYEUIg6CEU_3GHKWHUi_Vou8MrkZAwWGCsFYZjAFlST1EUAlzboo6xcDjPGqZ18xoLhtFIPQIBDJmvbWCS1lgOEQoTOXz_S8NV2r65cb9/s599/R-28606693-1697429392-5372.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="595" data-original-width="599" height="199" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijU5mG78NXaNSZ8U2SKbQ98qjDq3KLdJEkeqMSXnK10e9UATU9jSnEFDBYsbWwuzmXeSIqEt3EcAGiNRYJJy-yYEUIg6CEU_3GHKWHUi_Vou8MrkZAwWGCsFYZjAFlST1EUAlzboo6xcDjPGqZ18xoLhtFIPQIBDJmvbWCS1lgOEQoTOXz_S8NV2r65cb9/w200-h199/R-28606693-1697429392-5372.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">En skiva som det är patetiskt att sakna i original är Zipper s/t från 1975. Den har ju verkligen varit möjlig fram till ungefär nu och jag har varit på väg att köpa ett exemplar i flera år. Nu blev det en nypress från Permanent Records utgiven förra året. Limiterad till 250 exemplar, och i <i>Whiskey and Cigarette Smoke Colored Vinyl</i>. </div><p></p><p style="text-align: justify;">Skivan är verkligen awesome. En del tycker bara att det är en Led Zeppelin-rip off, typ Granicus. Jag kan förvisso höra Led Zeppelin, men tycker också att det är lika mycket stökig garagerock över den. Fred Cole frontade tidigare Weed/Lollipop Shoppe så det är kanske inte så märkligt. </p><p style="text-align: justify;">Sent 70-tal, tidigt 80-tal köpte jag på mig en hel del <i>Pebbles-</i> och <i>Nuggets</i>-samlingar och fick då bekanta mig med många av USAs garageband. Ett band som fastnade var just Lollipop Shoppe och deras <i>You Must be a Witch</i> på <i>Pebbles Vol. 8</i>. När jag hör den idag inser jag hur mycket Love och Arthur Lee han låter. </p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=IsPp0XkN1FU&ab_channel=ahones" target="_blank">Bullets</a></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=6T1YiITN3IE&ab_channel=ahones" target="_blank">Face of Stone</a></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=4jnHYW8Er2E&ab_channel=Jeffo" target="_blank">Lollipop Shoppe You Must be a Witch<br /></a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-71779589286790933622024-02-23T16:45:00.008+01:002024-02-23T19:10:22.529+01:00Dagens raritet XLIX<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhl8gW4E2uE2OQzbtHnEbWT3aYRI6jQndAh6L-M8UeoWVCU51-zYdWFeV0PK3vPtEeDb9RkjVV7_WMIUTxqpKtZJuwz7jMNfngAavXaoq1_amTmsGajzgww4BUPziccGKFvTuxCdMwUYjuUzg7sEwV9SxsvcL2XB3feHnKRq3DWATvT5wPB_xg00rm6E-Li/s1471/20240223_123911.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1466" data-original-width="1471" height="199" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhl8gW4E2uE2OQzbtHnEbWT3aYRI6jQndAh6L-M8UeoWVCU51-zYdWFeV0PK3vPtEeDb9RkjVV7_WMIUTxqpKtZJuwz7jMNfngAavXaoq1_amTmsGajzgww4BUPziccGKFvTuxCdMwUYjuUzg7sEwV9SxsvcL2XB3feHnKRq3DWATvT5wPB_xg00rm6E-Li/w200-h199/20240223_123911.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Vad kan passa bättre en fredag än Demian s/t? Jag klagar ibland på att jag spelar mina dyrgripar alltför sällan, men denna plockas fram relativt ofta och då får den alltid sig ett par tre genomspelningar. Det är trångt på den där topplistan, men <i>Demian</i> skulle definitivt kvala in på min topp 50. Den har låtarna och sången och de fantastiska tvillinggitarrerna med det rätta bettet, men det är också något i själva soundet och den alltid närvarande melankolin i både sång- och gitarrmelodier. </div><p></p><p style="text-align: justify;">Skivan är dock inte helt felfri. <i>Face The Crowd</i>, öppningsspåret, är lätt tristaste låten. Jag tycker att gitarriffet är riktigt tröttsamt faktiskt. Därefter finns det dock inte mycket mer negativt att säga. <i>Windy City</i> får alltid mig att tänka på Allman Brothers av någon anledning. Jag vet inte vilken låt det skulle vara, utan det är nog mera känslan. När både Rod Prince och Todd Potter börjar spela den snygga gitarrmelodin i slutet och sedan bygger på med sång, handklapp och percussion är det så vackert att man kan börja lipa. <i>Love People</i>. Alltså, den sångmelodin! Det är så snyggt!!! <i>Coming</i> har ett bassound (och ett bassolo) som man kan döda för och gitarrduellerna slår det mesta. Låten vill inte ta slut vilket man är mycket tacksam för. Fast att det är mycket gitarrer och riffigt så blir det aldrig riktigt hårdrock av det hela. Vilket bara är positivt. </p><p style="text-align: justify;"><i>Todd's Tune</i> är en låt som transformeras totalt halvvägs in och därifrån är det gåshud. Ett genialiskt arrangemang och man kan höra låten om och om igen. Dock är den nog ännu bättre på Bubble Puppy <i>A Gathering of Promises</i>. Det är ändå lätt att förstå att de spelade in den igen för det är ett monster till låt. <i>No More Tenderness</i> påminner något om <i>Windy City</i> i stil. Stämningen i låten ändras hela tiden. Det är melankolin som fångar mig återigen. <i>Are You With Me Baby</i> är nog ändå min favorit på skivan. Älskar det släpiga liret och sångharmonierna. Sjukt snygg och vacker. Båda gitarrsolona är magiska och när de till slut drar på i slutet så är man på väg att gå upp i limningen. Avslutande <i>Only A Loner</i> är en riktig stänkare och med det tyngsta riffet på skivan. <span style="text-align: justify;">ABC Records, US, 1971.</span></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=_xw-an-9oOc&ab_channel=wormpiano" target="_blank">Windy City</a></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=08og9yJJQro&ab_channel=albundyphd" target="_blank">Coming</a></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=VzmH4CggopM&ab_channel=albundyphd" target="_blank">Are You With Me Baby<br /></a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-49966175909820357742024-02-21T13:02:00.010+01:002024-02-24T19:01:04.517+01:00Skivsamlande<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrapOFg1FFvLVsBuTKmMd22BvmDdwBJVhwcDuB4LQcrn9wvWo7xW9naRmZDB02KkbBw8Meoga50KtcLqUS4j0QP_EKt0mD3l7Cxw3T2YcES0ImpphREjBh9jDV2TMZmVu_pSZyHHSlPfuU3fJFEiSTJnjemxhyphenhyphenwhjXwqYep_y_IADkHIEOz3VL_-H05Zwe/s1255/FB_IMG_1708420506798.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1255" data-original-width="1080" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrapOFg1FFvLVsBuTKmMd22BvmDdwBJVhwcDuB4LQcrn9wvWo7xW9naRmZDB02KkbBw8Meoga50KtcLqUS4j0QP_EKt0mD3l7Cxw3T2YcES0ImpphREjBh9jDV2TMZmVu_pSZyHHSlPfuU3fJFEiSTJnjemxhyphenhyphenwhjXwqYep_y_IADkHIEOz3VL_-H05Zwe/w172-h200/FB_IMG_1708420506798.jpg" width="172" /></a></div><div style="text-align: justify;">Skivsamlandet går lätt överstyr. Det spelar ingen roll att jag redan har alldeles för många skivor och hur många som helst som sällan eller aldrig får någon tid på skivtallriken, jag vill ändå bara ha fler hela tiden. Är det en sjukdom eller bara en väldigt dyr hobby? Självmedicinering? Jag får dåligt samvete över att jag spelar så få av skivorna. Det handlar dock inte bara om tidsbrist, för jag har ibland inte någon större lust. Jag kan välja att läsa om skivor i mina böcker, kolla Discogs och ebay eller andra sidor på nätet och samtidigt lyssna på P1 i timmar. Någon gång har jag försökt med att tvinga mig själv att spela minst en skiva per kväll. En kort period för några år sedan körde jag med tre skivor per kväll. </div><p></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNapZUPlElj7TvKrsIY99hoI-yMQ0Gx7FLTLKUfoOkOfwdHpJ3vM2N_jXiGBvkJVkmcq42uJH53IdcTSsUs4h3wQNUDvnLUK5_ouBi1mDtaA3ya_b14QwpsaNX1J2yTtsg0Q9E_ENoGts0wVKwNUv_r8heKnZhm6TAmONtiQjb-Ubb9Fkp05ARA4lJIoIB/s640/image-2.png" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="518" data-original-width="640" height="162" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNapZUPlElj7TvKrsIY99hoI-yMQ0Gx7FLTLKUfoOkOfwdHpJ3vM2N_jXiGBvkJVkmcq42uJH53IdcTSsUs4h3wQNUDvnLUK5_ouBi1mDtaA3ya_b14QwpsaNX1J2yTtsg0Q9E_ENoGts0wVKwNUv_r8heKnZhm6TAmONtiQjb-Ubb9Fkp05ARA4lJIoIB/w200-h162/image-2.png" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">När jag hade sett Dewolff i höstas fick jag ett ryck och köpte det mesta med dem. Drygt 15 skivor. I den högen finns fortfarande någon olyssnad platta och flera av dem har nog bara spelats en gång. Alltså, vad är det för dumheter och vansinne? Är det för att jag vill att de ska stå i hyllan den dagen jag får lust att spela dem? Detta gränsar till hoarding...</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Att hamna i reissueträsket (som jag nyligen gjort) är inte heller bra för mitt skivlyssnande. Då köper jag bara fler skivor än jag lyssnar på. Nu är dessutom reissues inte särskilt billiga längre... </div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Det går förvisso inte att köpa allting i original, då priserna för sådant jag vill ha är alldeles för höga, men om tillskottet bara skulle bli 2-3 halvobskyra och medeldyra skivor per månad så lyssnar jag oftast på dessa lite mera andäktigt. Måttfullhet är bättre för lyssnandet, så är det. Nypressarna har jag aldrig lika dåligt samvete mot. Kanske jag ska pröva med ett skivkonto? Sätta av till exempel 3000 kr i månaden till skivor och sedan vara disciplinerad och inte röra några andra pengar. Är de slut så är de slut. Om det är någon riktig artefakt som ska in i samlingen, så får man spara på kontot tills pengarna finns. Det borde kunna funka.</div><p></p><p style="text-align: justify;">Samtidigt vet jag att det finns de som är mycket sjukare än vad jag är. Det räcker med att hänga på någon skivmässa eller att titta på Youtube på alla som visar upp sina skivor där, för att inse att skivsamlare är <i>a bunch of weirdos</i>. Hur tänker ni om ert skivsamlande? Någon som funderar på att ge upp stolleriet? Eller ska man vara nöjd med att man är galen?<br /></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-91418118125501530342024-02-21T04:06:00.012+01:002024-02-24T19:07:43.377+01:00Dagens raritet XLVIII<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG-wROfWoqsdr44c45O49w0yZCNLAIoyGE_29h80991YqDfYxrlA3yZrT0QwWBZPU_-oTXgkosLJKMQpWwEk5JuSAKytGlsMeAjfiFwNWUhqm8oYBKQ4B9pO2NyuTypV1paHTofE7PGQjF1k96pKx1tSbcAg7hTHl64QuVd69pNg2SO-SjkJw0sgntHd91/s1719/20240220_094813.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1719" data-original-width="1719" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG-wROfWoqsdr44c45O49w0yZCNLAIoyGE_29h80991YqDfYxrlA3yZrT0QwWBZPU_-oTXgkosLJKMQpWwEk5JuSAKytGlsMeAjfiFwNWUhqm8oYBKQ4B9pO2NyuTypV1paHTofE7PGQjF1k96pKx1tSbcAg7hTHl64QuVd69pNg2SO-SjkJw0sgntHd91/w200-h200/20240220_094813.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Även Amon Düül II <i>Dance of the Lemmings</i> fick följa med hem från London i höstas. En UK-utgåva av <i>Tanz der Lemminge</i>. Både skivor och omslag i toppskick och den är presenterad i Pokoras <i>5001 Record Collector Dreams</i> och har 1 rating disc.</div><p></p><p style="text-align: justify;"><i>Tanz der Lemminge</i> är av en del ansedd som Amon Düül IIs Magnum Opus. Jag vet inte vad jag tycker. Jag har umgåtts men den en hel del i några månader. Ena gången tycker jag den är fantastisk och nästa att den är enerverande och att ingenting direkt leder någonstans. Oavsett vilket så är den mestadels en lugnare och mera tillbakalutad affär jämfört med föregångaren <i>Yeti</i>. Dave Anderson hade återvänt till England och gått med i Hawkwind och Renate Knaup finns bara med på ett spår och är krediterad som Henriette Kroetenschwanz, men Amon Düül II är verkligen inte ett band som står och faller av enskilda medlemmar. Det är t.o.m. två olika konstellationer på skivan.</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiejREV9suTY40HjOrrfb7Axiq9_W077-k1KAsuaraa3LTJPvONcEiKLbPU0xYp_ZL1o6Qy7O0XC0bO09X1IYGxYM_SthE-_aFTGTNI30surdXfUW5QRSfwBo9DTJhZG5J5QyptoaxFiUpwIewsmoqFGPvlMGgtHP09EihfghdpnMN6vosFiaR8Shs9_Oqq/s1618/20240220_094850.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1593" data-original-width="1618" height="197" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiejREV9suTY40HjOrrfb7Axiq9_W077-k1KAsuaraa3LTJPvONcEiKLbPU0xYp_ZL1o6Qy7O0XC0bO09X1IYGxYM_SthE-_aFTGTNI30surdXfUW5QRSfwBo9DTJhZG5J5QyptoaxFiUpwIewsmoqFGPvlMGgtHP09EihfghdpnMN6vosFiaR8Shs9_Oqq/w200-h197/20240220_094850.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;"><i style="font-style: italic;">Syntelman's March Of The Roaring Seventies</i> på A-sidan är skriven av Chris Karrer och består av lika delar folkrock med akustisk gitarr och fiol och något jazzigare avsnitt. Däremellan sångpartier som är sådär och jag vet uppriktigt sagt inte riktigt vad Karrer sjunger om. Det är egentligen först i de sista minuternas ganska vilda jammande som det lyfter ordentligt. John Weinzierl står för B-sidans <i style="font-style: italic;">Restless Skylight-Transistor-Child</i><i style="font-style: italic;"> </i>och den är roligare med sina orientaliska tongångar och citar, men en bit in är det mest ett staplande av hårda gitarriff ovanpå varandra och det händer inte så särskilt mycket. Riffen är dock giftiga, det tar jag verkligen inte ifrån Weinzierl. Ett parti heter <i>A Short Stop at the Transylvanian Brain Surgery </i>och sådana låttitlar förpliktigar förstås. </div><p></p><p style="text-align: justify;">Den tredje sviten på skivan, <i>Chamsin</i>, som är ett soundtrack till en film, får delas på två skivsidor. <i>The Marilyn Monroe-Memorial-Church</i> på sidan C är den bästa på skivan även om det är en riktigt svårsmält och krävande historia. Jag tänker på Pink Floyd i sina mest introverta och experimentella stunder på <i>A Saucerful of Secrets</i> och <i>Ummagumma</i>. Stycket är krediterat Karrer, Weinzierl, Meid och Rogner och det borgar för en mer sammanhållande komposition. Tänker jag. </p><p style="text-align: justify;">Sidan D utgörs av <i>Chewinggum Telegram, Stumbling Over Melted Moonlight</i> och <i>Toxicological Whispering</i>. Instrumental, monoton och repetitiv hårdrock med psykedeliskt gitarrgnidande. Avslutande <i>Toxicological Whispering</i> är den bästa av dessa och är verkligen riktig krautrock i stil med Can och med ett hypnotiskt oktavbasriff i 8 minuter. Här är det väl Pink Floyds <i>More</i> som ligger närmast. Me like. United Artists Records, 2-LP, Fold-out, UK, 1971.</p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=dWazE_P-Dn8&ab_channel=AmonD%C3%BC%C3%BClII-Topic" target="_blank">The Marilyn Monroe-Memorial-Church</a></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=uHA9fWEgV4I&ab_channel=AmonD%C3%BC%C3%BClII-Topic" target="_blank">Toxicological Whispering</a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-44004432097278253512024-02-20T09:26:00.007+01:002024-02-21T04:19:14.246+01:00Dagens raritet XLVII<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjj2EdMzPGXjJx2lN3v9KXVg1q3ovEpxUTOnZ5KsZwJhv-0w9c2Yl7g9_9RuIppQihApxB4kzbj3IjDHIjq9_UNt7PoMLKLbLYwgWQ13DC5DOSqHE5A87LYocVFqGWloAQszcSQOsuK6bviIA4pcyhGICTtLJw2bDo2NOfyRaghaRK7-bIduVttC-X1WbYp/s1260/20240219_154856.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1247" data-original-width="1260" height="198" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjj2EdMzPGXjJx2lN3v9KXVg1q3ovEpxUTOnZ5KsZwJhv-0w9c2Yl7g9_9RuIppQihApxB4kzbj3IjDHIjq9_UNt7PoMLKLbLYwgWQ13DC5DOSqHE5A87LYocVFqGWloAQszcSQOsuK6bviIA4pcyhGICTtLJw2bDo2NOfyRaghaRK7-bIduVttC-X1WbYp/w200-h198/20240219_154856.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Den första plattan med Birth Control 1970 är en riktig raritet som tyskt original. Jag har en amerikansk pressning (och då heter skivan <i>A New German Rock Group</i>) och har ett annat omslag och som faktiskt ändå platsar i Pokoras <i>9001 Record Collector Dreams</i> och har 1 rating disc. Skivan är inte alls dum om man gillar tidig hårdrock och progressive med klassiska inslag från skarven 1960-tal/1970-tal. Reinhold Sobottas orgel är i första rummet även om det finns en del schysta gitarriff och det låter väl lite Deep Purple om dem tycker jag. Birth Control hade som tyskt band något så ovanligt som två bra sångare i gitarristen Bruno Frenzel och trummisen Bernd Noske. De avslutar med en helt ok cover av Doors <i>Light My Fire</i>. Skivorna som följer efter denna, <i>Operation</i> och <i>Hoodoo Man</i>, är dock betydligt bättre. Prophesy Records, US, 1970. </div><p></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=nSnWsN8caDY&ab_channel=BirthControl-Topic" target="_blank">Deep Inside</a></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=elQKhQVuG7A&ab_channel=BirthControl-Topic" target="_blank">Light My Fire<br /></a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-78839427218285989642024-02-16T22:39:00.009+01:002024-02-17T00:34:27.048+01:00Dagens raritet XLVI<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCeZW6h07ATmn4-JAwuQnhW0A4QVFoijrYNbIDSsbgW23cLhVd4GH42fi8dGVyS5pqZKzd1us8H1iua0ADP1zQlk7SD6Dkw4T3tXkjbfqYmAgk0k-sWJfPMt7z8IZ3IYqg-fdYL5HkSGyyCu3f4jZhTfDUU3ChdtohF44ohnO8mzrojmJLgQ7dabXiXbQ3/s1733/20240211_160133.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1722" data-original-width="1733" height="199" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCeZW6h07ATmn4-JAwuQnhW0A4QVFoijrYNbIDSsbgW23cLhVd4GH42fi8dGVyS5pqZKzd1us8H1iua0ADP1zQlk7SD6Dkw4T3tXkjbfqYmAgk0k-sWJfPMt7z8IZ3IYqg-fdYL5HkSGyyCu3f4jZhTfDUU3ChdtohF44ohnO8mzrojmJLgQ7dabXiXbQ3/w200-h199/20240211_160133.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Jag köpte Amon Düül II <i>Yeti</i> som ett UK-original i höstas i Camden, London. Omslaget har vissa skavanker, men skivorna spelar M-. Inte ett knäpp överhuvudtaget. Jag hade förstås en senare och ovärdig pressning av <i>Yeti</i> sedan tidigare, så man måste verkligen vara nöjd. </div><div style="text-align: justify;"><i><br /></i></div><div style="text-align: justify;"><i>Yeti</i> är på många sätt den ultimata kraut- och spacerockplattan. Det finns tunga och hårda riff, improvisationer, repetitiva partier, psykedelia, folk, jazz, opera, LSD och allsköns kreativitet och musicerandet är faultless. Skivan har en intensitet och hotfullhet som låter som inget annat vid den här tiden. Renate Knaup är från vettet i <i>Archangel Thunderbird</i> och <i>Eye-Shaking King</i> är ett missfoster till låt. <i>Cerberus</i> ger klara Comus-vibbar. Det är mycket som skruvar till den stackars hjärnan vill jag lova. Den stora prövningen kommer dock på den andra skivan med improvisationerna i <i>Yeti</i>, <i>Yeti Talks To Yogi</i> och <i>Sandoz In The Rain</i>. De är nog mer än vad de flesta tål, men jag älskar sådant här när jag är på rätt humör.</div><p></p><p style="text-align: justify;">Att vi såg dem på <i>Fest i logen</i> i Småland 2015 är förstås mest en kuriositet, de var knappast det band som de var 1970. Fast det är ändå ett kärt minne.</p><p>Historien om skivomslaget måste såklart berättas:</p><p style="text-align: justify;"><i>The cover was designed by the band's organist, Falk Rogner, and features a collage depicting the Grim Reaper (German: Der Sensenmann), made from a photograph of Wolfgang Krischke. Krischke, who had worked with the band as a sound man, had died of hypothermia while under the effects of LSD. Rogner said: "When he died I thought that the photo would be a perfect tribute to his memory. He never managed to find his way into Amon Düül properly when he was alive, so maybe his image as 'Der Sensenmann' will work as a strange cover image and he could be remembered as a magical person.</i></p><p style="text-align: justify;">Liberty, 2-LP, Gatefold, Textured, UK, 1970.</p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=XzSi1qPxBIQ&ab_channel=estepedeamigos" target="_blank">Archangel Thunderbird</a></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=jO5jeFiQn_U&ab_channel=AmonD%C3%BC%C3%BClII-Topic" target="_blank">Eye-Shaking King<br /></a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-13921308006021126622024-02-10T12:57:00.000+01:002024-02-10T12:57:27.840+01:00Dagens raritet XLV<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFCg3B1BomH-FuqK9RRworQ2zKC_wB8aKgcsB1sCNQDKSyKduBatrl-kquvA-aw3Zo3sP5Trk3Exj70vu55_9od-0fN3G-Ih2hzjnwEvbQ4W5n_KRSqF0pf0MU2Wex_Yj1svvV6jH3heslcrxGaL61qEErLj9apAgcr4FDL4pKq24UblcfnxErlE2bOrEY/s1550/20240210_085808.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1550" data-original-width="1543" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFCg3B1BomH-FuqK9RRworQ2zKC_wB8aKgcsB1sCNQDKSyKduBatrl-kquvA-aw3Zo3sP5Trk3Exj70vu55_9od-0fN3G-Ih2hzjnwEvbQ4W5n_KRSqF0pf0MU2Wex_Yj1svvV6jH3heslcrxGaL61qEErLj9apAgcr4FDL4pKq24UblcfnxErlE2bOrEY/w199-h200/20240210_085808.jpg" width="199" /></a></div><div style="text-align: justify;">Nu har jag äntligen införlivat Graham Bond <i>Solid Bond</i> till samlingen. Skivan kom ut 1970, men det rör sig om gamla inspelningar med Bond, Jack Bruce, Ginger Baker, Dick Heckstall-Smith och John McLaughlin respektive Bond, Heckstall-Smith och Jon Hiseman. Den första konstellationen spelar jazz och den andra R & B. Skivsidorna ligger inte mot varandra på det sätt man önskar. Det är sid 1 mot 3 och sid 2 mot 4. Det är en styggelse och gör en smått galen. Musiken är det dock inget fel på. Om man gillar de två skivorna <i>The Sound of '65</i> och <i>There's a Bond Between Us</i>, så bör man också ha denna dubbelskiva. Skivan finns avbildad i Pokoras <i>7001 Record Collector Dreams</i> och har 1 rating disc. Warner Bros. Records, US, 1970. </div></div><div><br /></div><div>Life is short, buy more records.</div><div><br /></div><div><a href="https://www.youtube.com/watch?v=G9FVDF62iCk&ab_channel=GrahamBond-Topic" target="_blank">It's Not Goodbye</a></div>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-53054919707412433372024-02-04T22:28:00.002+01:002024-02-20T22:06:04.604+01:00Dagens raritet XLIV<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVqlUHrKj7gmdThgmybZVLqidP2kJFI3DF1g8v6hjVgIX1vq1-dwVl2hQDK5PaMB9a4ACkwNWt4AD4KjBz3CMeGxXwCWG9LmlS9LKz4v63Bd_bXWVf0QmfX000Z5IRpxopv-ck4MqLlTUtT3459hskOwjViPsqTX3pFyuQpHNMwQWR0oRGz6laHIcWxCQq/s1812/20240204_153846.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1812" data-original-width="1792" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVqlUHrKj7gmdThgmybZVLqidP2kJFI3DF1g8v6hjVgIX1vq1-dwVl2hQDK5PaMB9a4ACkwNWt4AD4KjBz3CMeGxXwCWG9LmlS9LKz4v63Bd_bXWVf0QmfX000Z5IRpxopv-ck4MqLlTUtT3459hskOwjViPsqTX3pFyuQpHNMwQWR0oRGz6laHIcWxCQq/w198-h200/20240204_153846.jpg" width="198" /></a></div><div style="text-align: justify;">Efter ett långt liv med Savoy Brown som ett av mina favoritband äger jag för första gången <i>Shake Down</i> på vinyl. Jag har haft den på CD i drygt 30 år. Mike Vernon signade Savoy Brown Blues Band till Decca istället för till sin egen label Blue Horizon och anledningen ska ha varit att han inte tyckte sångaren Brice Portius riktigt höll måttet. Så tyckte jag också redan på 80-talet. Skivan var väl bra, men det var med Chris Youlden vid mikrofonen som gällde. När skivan nu fått snurra ett antal gånger (det var evigheter sedan jag hörde den) så måste jag säga att den är mycket bättre än vad jag mindes och jag har inget större problem med Portius. I t.ex. <i>Black Night</i> tycker jag t.o.m. att han är riktigt njutbar. <i>I Smell Trouble</i> är inte mycket sämre. Det är alldeles perfekt grisigt och skitigt och Kim Simmonds gör ingen besviken (R.I.P.). I avslutande <i>Shake 'Em On Down</i> får de till magiskt sväng. Det blev en stereoversion av skivan och som jag får till en förstapress. Fantastiskt skick. Inte ett knäpp. Producerad av Mike Vernon. Decca, UK, 1967.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=qf-XxVSCqMw&ab_channel=lorjim58" target="_blank">Black Night</a></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=ZW4Be-zQF4E&ab_channel=lorjim58" target="_blank">I Smell Trouble</a></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=nLTqrWOtUU4&ab_channel=SavoyBrown-Topic" target="_blank">Shake Ém On Down</a></div>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-75908220475204125062024-02-03T17:05:00.011+01:002024-02-04T13:29:41.011+01:00Dagens raritet XLIII<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisBFkVR9Dvbu_N1VeufaABi1O9dDRPvXCxRJImTrijC3jRaTKZdimZOvwTIUzfvaZBDgPZ4LQi8VeiochhyphenhyphenvYNntwqgLOqVwJiqIor_tUUsnrZYxcIyIWlJ7yorX9-oMpgXve9pT0sXOcBsyhwFAeSbFeCdjXuI3kylraLKt3IJ35oy43m6TqdCMEGa0f0/s1748/20240127_102004.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1748" data-original-width="1733" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisBFkVR9Dvbu_N1VeufaABi1O9dDRPvXCxRJImTrijC3jRaTKZdimZOvwTIUzfvaZBDgPZ4LQi8VeiochhyphenhyphenvYNntwqgLOqVwJiqIor_tUUsnrZYxcIyIWlJ7yorX9-oMpgXve9pT0sXOcBsyhwFAeSbFeCdjXuI3kylraLKt3IJ35oy43m6TqdCMEGa0f0/w198-h200/20240127_102004.jpg" width="198" /></a></div><div style="text-align: justify;"><i>Get the Picure?</i> är Pretty Things andra skiva och dessutom från mitt födelseår 1965. Vilket arbetstempo bandet hade vid den här tiden. De turnerande non stop och hann dessutom med att spela in två fullängdare och en hel drös 45:or under året. Imponerande! <i>Get the Picure?</i> är klart vassare än debuten. Nu har jag de tre första Pretty Things i original. Givetvis skulle det kännas utomordentligt tillfredställande att kunna införliva även <i>SF Sorrow</i> (den överlägset mest åtråvärda i deras katalog), men det är verkligen en skiva i en helt annan prisklass...</div><p></p><p style="text-align: justify;"><i>Get the Picure?</i> är stökig, bluesig och psykedelisk garagerock som är svår att stå emot. Jag vill säga att man blir glad av att lyssna på den! Minst lika glad som när man lägger på en Rolling Stones från samma tidsperiod på skivtallriken. Jag har börjat inse att jag är en sucker för garageblues (vilket jag faktiskt var redan tidigt i skivsamlarkarriärren). Skivan är presenterad i Pokoras <i>4001 Record Collector Dreams</i> och har 3 rating discs. Fontana, UK, 1965. </p><p style="text-align: justify;">Jag bjuder här på inte mindre än tre låtar:</p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=qvrZ1N-VZ3E&ab_channel=ThePrettyThings-Topic" target="_blank">You Don't belive me</a></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=IR5eJDkhDVk&ab_channel=sbritt" target="_blank">Can't Stand The Pain</a></p><div><div><a href="https://www.youtube.com/watch?v=4UgdwkAh7Ro&ab_channel=gigantic88" target="_blank">London Town<br /></a></div></div>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-24342654469923373692024-01-30T22:25:00.001+01:002024-01-30T22:25:51.798+01:00Dagens raritet XLII<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEid9Zf4MuoOe99dYRq7pUuNgFHbBVugAL7M-o7GD19NyL52tgjTVzy2YIRtuEBL_vX2OUtJWPNyPa3KIykosSwAlyCN4Lmqkfm29MnjCa4_RcnWwRnDN63JLcdZe9_oo2ZtJcHIO0Tcpt2lu-o7qTUnUpPXbuPfSlgxcIhm4VQWanbxWhsOWevYTtzpJ9sq/s1907/20240128_184906.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1869" data-original-width="1907" height="196" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEid9Zf4MuoOe99dYRq7pUuNgFHbBVugAL7M-o7GD19NyL52tgjTVzy2YIRtuEBL_vX2OUtJWPNyPa3KIykosSwAlyCN4Lmqkfm29MnjCa4_RcnWwRnDN63JLcdZe9_oo2ZtJcHIO0Tcpt2lu-o7qTUnUpPXbuPfSlgxcIhm4VQWanbxWhsOWevYTtzpJ9sq/w200-h196/20240128_184906.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Efter att Glen Cornick hade fått foten från Jethro Tull bildade han det formidabla bandet Wild Turkey. Första skivan <i>Battle Hymn</i> är smått fantastisk och det är rätt skämmigt att jag saknat den i alla år. Öppningsspåret <i>Butterfly</i> är essensen av hård progressive rock 1971! Det går att höra lite Jethro Tull och ibland tänker jag på Wishbone Ash, men mestadels har de ett säreget sound och dynamik där de varvar tunga riff med akustiska gitarrer. Jag älskar Gary Pickford-Hopkins röst, gitarrspelet från Jon Blackmore och Tweke Lewis (senare i Man), drivet från trummisen Jeff Jones (från Man) och givetvis Cornicks basspel. Det finns mer komplexa kompositioner än <i>Butterfly</i>, med udda takter och taktbyten, men <i>Battle Hymn</i> drar mer åt hård rock än progressive i de flesta lägen. Andra favoriter är <i>Twelve Streets of Cobbled Black</i>, <i>One Sole Survivor</i> och titellåten. Det finns faktiskt inte en enda dålig låt. Skivan är presenterad i Pokoras <i>8001 Record Collector Dreams</i> och har 1 rating disc. Chrysalis, UK, 1971. </div></div><div><br /></div><div><a href="https://www.youtube.com/watch?v=uoVJqT8Z9DQ&ab_channel=CosimoBaldi" target="_blank">Butterfly</a><br /></div><div><br /></div><div><a href="https://www.youtube.com/watch?v=JoAZaPfW2SQ&ab_channel=CosimoBaldi" target="_blank">Twelve Streets of Cobbled Black</a></div>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-84169519267663959262024-01-29T20:52:00.001+01:002024-01-29T20:53:50.088+01:00Dagen raritet XLI<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3beb61aMcyeNbG6IyWDGtgimdbNZgtN8-wwkotnUDzJFAAfAY1aFaG8vQa6T8nEsu4qBab8RL1-I_3gxvtO2CdrZUZYhbwPDI3CUniuauEe7v7PcDq8pAZD-yOHdfG3Y_SUwlWwFQbvheqoCpWygGdiSueEUeUnkApP2nTvH29nYaS34ljvrQOMaxsOpV/s1803/20240127_101900.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1803" data-original-width="1786" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3beb61aMcyeNbG6IyWDGtgimdbNZgtN8-wwkotnUDzJFAAfAY1aFaG8vQa6T8nEsu4qBab8RL1-I_3gxvtO2CdrZUZYhbwPDI3CUniuauEe7v7PcDq8pAZD-yOHdfG3Y_SUwlWwFQbvheqoCpWygGdiSueEUeUnkApP2nTvH29nYaS34ljvrQOMaxsOpV/w198-h200/20240127_101900.jpg" width="198" /></a></div><div style="text-align: justify;">Min Blue Horizon-samling utökas med någon skiva då och då. Förutom Mike Vernons <i>Bring it Back Home,</i> som jag skrev om för en vecka sedan, så blev det vid samma inköpstillfälle även Silas Hogan <i>Trouble at Home</i>. Licensierad av Excello som flera andra i <i>Blues Masters</i>-serien och är en samling av hans singlar från första halvan av 1960-talet. Excello-utgåvan heter bara <i>Trouble</i> och kom samma år. Hygglig Louisiana- och träskblues som ofta svänger fint även om den inte är så särskilt märkvärdig. Ändå roligt att ha den i samlingen. Whispering Smith på munspel sticker ut. Blue Horizon, UK, 1971.</div><p></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=-C11QM8EXpE&ab_channel=Glendoras%2F%2FDJMeanMojoMathias" target="_blank">I'm In Love With You Baby<br /></a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-91237222222171615742024-01-27T20:23:00.001+01:002024-01-28T09:12:32.842+01:00Dagens raritet XL<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMuSByux3R1Va6V-QCK7G5rmdsgM-2Bhtg82yu-yP3WLoAZAk5I1eVkGxZeOezu8pAhVNmWPfV9qzS7ffMCV4h1APH7CSR_GxmQnICcsUdTf63Pb8iRzFjti48sd5wPjxvLUSI_lZ-XGqPyNCoWTeSxAW5kQHLlckyCcZxtT_iCutBM-AeCN_EAWBHvIut/s1827/20240127_102109.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1827" data-original-width="1795" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMuSByux3R1Va6V-QCK7G5rmdsgM-2Bhtg82yu-yP3WLoAZAk5I1eVkGxZeOezu8pAhVNmWPfV9qzS7ffMCV4h1APH7CSR_GxmQnICcsUdTf63Pb8iRzFjti48sd5wPjxvLUSI_lZ-XGqPyNCoWTeSxAW5kQHLlckyCcZxtT_iCutBM-AeCN_EAWBHvIut/w196-h200/20240127_102109.jpg" width="196" /></a></div><div style="text-align: justify;">Jag fick för mig att jag behövde Bond + Brown <i>Two Heads are Better Than One</i>. Och det var ju helt rätt och riktigt. Skivan har redan snurrat en handfull gånger och den blir bara bättre och bättre för varje lyssning. Kreativiteten flödar och det är funkigt, bluesigt och jazzigt och musicerandet är förstås top notch. Graham Bond spelar mer piano än orgel, men som han gör det! <i>C.F.D.T. (Colonel Frights' Dancing Terrapins)</i> med Mick Hutchinson på gitarr är lika bra som något från Browns Piblokto. Skivan är presenterad i Pokoras <i>5001 Record Collector Dreams</i> och har 2 rating discs.</div><p></p><p style="text-align: justify;"><i>Two Heads are Better Than One</i> blev den sista skivan från Graham Bond. Droger och psykiska hälsoproblem (och mentalsjukhus) tog till slut ut sin rätt och 8 maj 1974 kastade han sig framför ett tunnelbanetåg på Finsbury Park Station. Pete Brown gick bort förra året. Chapter 1, UK, 1972. </p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=BrtyB4NN0sw&ab_channel=Bond%2BBrown-Topic" target="_blank">C.F.D.T. (Colonel Frights' Dancing Terrapins)</a></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=WcxZZPEXXqU&ab_channel=Bond%2BBrown-Topic" target="_blank">Looking For Time</a><br /></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-31103702148357352202024-01-21T23:32:00.008+01:002024-02-20T22:13:41.911+01:00Dagens raritet XXXIX<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjt8p0ur2-0m4QDRqbSykZ2iSQYCf0sly8AgapuA4zY5m_n4w3rpNkurdCF1DDHb7VrCA7k2g8-qoyhKaqWIRAqemIYF7V4O1I7EaVVZaAnYlPeGsVvcHuaHLrZYsCjADJTPv5JiqN3ZjShtDw_5OPZJ9EodZ3UC4ECe8_GaDOTU4jXlIOVPELxiziWQ-z0/s2000/20240114_145416.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1985" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjt8p0ur2-0m4QDRqbSykZ2iSQYCf0sly8AgapuA4zY5m_n4w3rpNkurdCF1DDHb7VrCA7k2g8-qoyhKaqWIRAqemIYF7V4O1I7EaVVZaAnYlPeGsVvcHuaHLrZYsCjADJTPv5JiqN3ZjShtDw_5OPZJ9EodZ3UC4ECe8_GaDOTU4jXlIOVPELxiziWQ-z0/w199-h200/20240114_145416.jpg" width="199" /></a></div><div style="text-align: justify;">Jag blev sjuk under jullovet och orkade inte fortsätta med min genomgång av skivor utgivna 2023. Jag kanske fortsätter med det projektet senare, men nu återgår jag först och främst till min serie med dagens raritet. </div><p></p><p style="text-align: justify;">En skiva som jag faktiskt aldrig hade lyssnat på när jag fick hem den var Mike Vernons <i>Bring it Back Home</i> på Blue Horizon. Jag har alltid hört att den inte ska vara något speciellt, men jag tycker tvärtom att den faktiskt är ganska bra. Den jazziga och instrumentala <i>Brown Alligator</i> är till exempel värd hela skivans pris.</p><p style="text-align: justify;">Mike Vernon är som bekant välkänd i blueskretsar som producent och ägare till skivlabeln Blue Horizon och han har ganska säkert bidragit mer än någon annan till att spela in tidig brittisk blues och att presentera amerikanska bluesmusiker för inte minst den brittiska publiken, men även för oss andra europeér. Vem tror ni spelade in och producerade John Mayall's <i>Beano</i> album <i>Bluesbreakers</i> med Eric Clapton och uppföljaren <i>Hard Road</i> med Peter Green. Jodå, vår man Mike Vernon.</p><p style="text-align: justify;">Han är kanske ingen stor sångare, även om han låter helt okej i några låtar i mina öron. Rory Gallagher spelar lead guitar på <i>Come Back Baby</i> och Paul Kossoff på avslutande <i>My Say Blues</i> (och som är högst njutbar - melodin är schyst, Mike Vernon får mig att tänka på Nick Pickett och Kossoff lägger många fina licks). Andra som medverkar är bland annat Paul Butler, Rick Hayward och Pete Wingfield. Väl värd att ha i samlingen trots allt. Den spanska utgåvan från 1972 är med i Pokoras <i>7001 Record Collector Dreams</i> och har 4 rating discs. Det känns övervärderat, den har man ju till och med sett någon gång. Blue Horizon-utgåvan borde vara mera värdefull enligt mig. Blue Horizon, UK, 1971.<br /></p><p style="text-align: justify;"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=91CoSPGmC3g&ab_channel=Hwangvis" target="_blank">Brown Alligator</a></p><p style="text-align: justify;"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=34olPg7l4MU&ab_channel=Hwangvis" target="_blank">My Say Blues</a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-89503925919972474532023-12-21T22:01:00.009+01:002023-12-21T23:10:43.785+01:00The Future Never Waits<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMgk05QmlFi8KDrb_H0t99y87EXXGzLdYEeQ8PqgFbmCRnXwW2r6tJhdxA7lUcYWqn-tdx6v4rRDFGJeGsKlWIbov5IBBOxelYu-5LNJUQrTjuZAlggu68L5dhtE11REOwXQcgOX5kBw2pBv5O5wz1_RAqbIEjRjHfVi2ffmWl4iDhwoalTj5mc994K85M/s1000/811ZHjtAvJL._UF1000,1000_QL80_.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1000" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMgk05QmlFi8KDrb_H0t99y87EXXGzLdYEeQ8PqgFbmCRnXwW2r6tJhdxA7lUcYWqn-tdx6v4rRDFGJeGsKlWIbov5IBBOxelYu-5LNJUQrTjuZAlggu68L5dhtE11REOwXQcgOX5kBw2pBv5O5wz1_RAqbIEjRjHfVi2ffmWl4iDhwoalTj5mc994K85M/w200-h200/811ZHjtAvJL._UF1000,1000_QL80_.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">En av de skivor jag lyssnat mest på i år är definitivt <i>The Future Never Waits</i> med Hawkwind. När vi väl bestämt oss för att åka till London och se dem inhandlades denna omgående - annars är det inte ett band jag följer slaviskt - och det är verkligen inte ett köp som jag har ångrat. Det finns några spår med klassiskt malande Hawkwind-riffande, men det är mera drömmande och ibland jazziga spacerockiga låtar som är skivans signum. </div><p></p><p style="text-align: justify;">Vi trodde att konserten på Royal Albert Hall skulle bli <i>Space Ritual</i> rakt upp och ner och eventuellt några andra hits, men så blev det inte och de spelade låtar från hela deras karriär. Från <i>The Future Never Waits</i> blev det <i>Rama (The Prophecy)</i> och <i>The Beginning</i>. Bra val för konserten, ingen tvekan om det, men det finns bättre spår på skivan. Om jag skulle valt två låtar till setet hade det blivit <i>Outside of Time</i> och <i>I’m Learning to Live Today</i>. Den senare är egentligen inte mycket till låt utan mera av ett ljudkollage av typiska Hawkwind-ingredienser - ett malande psykedeliskt riff, distinkt trummande och spacerocksyntheffekter som vi såklart alla älskar. Den hade verkligen gjort sig bra live! Hursomhelst, hela skivan är fantastisk! 5/5. Jag menar det! Cherry Red 2-LP, 2023.</p><p style="text-align: justify;"><br /><a href="https://www.youtube.com/watch?v=OyGo70IA-3o&ab_channel=Hawkwind-Topic" target="_blank">Outside of Time</a></p><p style="text-align: justify;"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=8Kyhp108mww&ab_channel=Hawkwind-Topic" target="_blank">I'm Learning to Live Today</a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-89753543836918935872023-12-16T22:53:00.002+01:002023-12-16T22:53:16.716+01:00The Past was a Blast...<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiychKCKKtGemsEe_ZQIGc1VZQi7P-TMzEtPR-SEiXnP4s30Mse-rGeOf_YRIcaxRvUBmp2imHiDLWCak27AYVDM1JZTw04oaAcrAmE9Qrsxj0gyCgNm7cvkHLvP1bP7VphddCYguud-xCso0n9Dua_8JDBMcMjgpaQ0Ku2fKVMp1tOJMM-QZqZJ1moFcOU/s900/100912.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="900" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiychKCKKtGemsEe_ZQIGc1VZQi7P-TMzEtPR-SEiXnP4s30Mse-rGeOf_YRIcaxRvUBmp2imHiDLWCak27AYVDM1JZTw04oaAcrAmE9Qrsxj0gyCgNm7cvkHLvP1bP7VphddCYguud-xCso0n9Dua_8JDBMcMjgpaQ0Ku2fKVMp1tOJMM-QZqZJ1moFcOU/w200-h200/100912.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Future Elephants? <i>The Past was a Blast...</i> Ena stunden undrar jag varför jag köper sådana här skivor, nästa vet jag precis varför. Habil 70-talshårdrock och med Roger Holegård vid mikrofonen och det är kanske anledning nog. Första skivan 2016 var en riktig kioskvältare, den andra <i>Humans Passin' Thru</i>, klart blekare. <i>The Past was a Blast…</i> är nog kvalitetsmässigt någonstans mitt emellan dessa. Det finns inget direkt som berör på djupet, det är okej hårdrock och inte så mycket mer än så. Det puttrar på småtrevligt och ibland är det ändå tillräckligt på något sätt. Bäst är nog spåret <i>Walking With A Dead Man</i>. Doomigt riffande, en hygglig refräng och ett parti med kvinnlig sång. </div><p></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=dADAKbR5tdk&ab_channel=FutureElephants%3F-Topic" target="_blank">Walking With A Dead Man<br /></a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-36778587593842545222023-12-16T21:23:00.008+01:002023-12-17T00:06:50.829+01:006<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwtEXxA-TBJffmhOQh8khxIqtDF2hZIhijpP2JMscth2BhrKbiJ9xX8BS8Yks9rOQ-_zOjSWsEO9mY0T_k56YV2YOqeYNyKlhMlhqL9EfFBvIv2x-lWEBeWrTddUJ6WBmVh1x-sniNlBAooOC0kbPuluON8gtj7el_kJN1kK8CXB2qzUXHG0Xf6EhZ4Hld/s200/4403833_S.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="200" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwtEXxA-TBJffmhOQh8khxIqtDF2hZIhijpP2JMscth2BhrKbiJ9xX8BS8Yks9rOQ-_zOjSWsEO9mY0T_k56YV2YOqeYNyKlhMlhqL9EfFBvIv2x-lWEBeWrTddUJ6WBmVh1x-sniNlBAooOC0kbPuluON8gtj7el_kJN1kK8CXB2qzUXHG0Xf6EhZ4Hld/w200-h200/4403833_S.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Graveyard är ett av banden som återkom frekvent i den gamla bloggen. Jag recenserade deras skivor och skrev om konserter jag bevittnade. Det känns nästan lite märkligt att det dröjde 5 år mellan deras förra skiva <i>Peace</i> och den nya <i>6</i>. Debutplattan 2008, <i>Hisingen Blues</i> 2011 och <i>Peace</i> 2018 är alla klassiska skivor som det finns många minnen kring. De nästan definierar de senaste 15 åren av livet på något sätt.</div><p></p><p style="text-align: justify;">Vad har de lyckats åstadkomma efter en ovanligt lång tidsperiod mellan två utgivningar? <i>6</i> är definitivt en mera lågmäld och mörkare skiva än <i>Peace</i>, men det mesta känns ändå bekant och är bra på alla sätt och vis. De kan nog inte riktigt misslyckas med sin formel för att skriva rockmusik. Är de fortfarande Sveriges bästa band? Ja, jo. Jag tror det om jag verkligen tänker efter ordentligt. </p><p style="text-align: justify;">Det börjar lovande med den lugna <i>God natt</i>. I en av få hårdrocksstänkare, <i>I Follow You</i>, tycker jag att de låter mera Hellacopters än Graveyard. Den sätter sig inte riktigt. Jag går däremot i gång på den melankoliska <i>Breathe In Breathe Out</i> med sitt utdragna Doors-jam. Det är kanske till och med skivans bästa spår. I <i>Sad Song</i> sjunger Truls Mörck. Det brukar han göra med en låt per skiva och de känns alltid som höjdpunkter. Så även denna gång. Jag har inget negativt att säga om något spår på b-sidan. Det är melankoliska Graveyard-låtar som alla berör mer eller mindre. Möjligen är det den avslutande <i>Rampant Fields</i> som sticker ut mest. Deppig blues är alltid min melodi.<br /><br />Det är definitivt en riktigt bra skiva, men kanske den ändå inte har det där lilla extra som gör att man blir helt golvad. Troligtvis kommer den att växa med tiden, men känslan är att den inte riktigt når deras bästa i kvalité. </p><p style="text-align: justify;"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=72DZFXOP5d0&ab_channel=NuclearBlastRecords" target="_blank">Breathe in Breathe Out</a></p><p style="text-align: justify;"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=rx5U7dRarl4&ab_channel=Graveyard" target="_blank">Rampant Fields</a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-26540800458636630482023-12-11T22:41:00.002+01:002023-12-12T11:30:34.572+01:00Peace... Like a River<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEFFxMTRAA9hUtGor-YVrb6NHNlYq53AwgpGnHQMqfH6ee1nQZ5vZNMMewXkS8ooOwLC1VLrnGGnJhxMBbsu2kjpd27GiKL7-Jz0weELojN3lxdhga7X0Xrf8DPHKpM9uD4R_gKcdDgxGYxKX-X_O4sW8kEEs2ISVWrS6TMc-Tm8O02LoonFHoE8yGJ3eL/s1200/110121.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEFFxMTRAA9hUtGor-YVrb6NHNlYq53AwgpGnHQMqfH6ee1nQZ5vZNMMewXkS8ooOwLC1VLrnGGnJhxMBbsu2kjpd27GiKL7-Jz0weELojN3lxdhga7X0Xrf8DPHKpM9uD4R_gKcdDgxGYxKX-X_O4sW8kEEs2ISVWrS6TMc-Tm8O02LoonFHoE8yGJ3eL/w200-h200/110121.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Gov¨t Mule befann sig som många andra band i studion under look down. <i>Peace... Like a River</i> spelades in samtidigt som <i>Heavy Load Blues</i> (2021). De hade två uppsättningar av studioutrustning i två separata rum i studion. På eftermiddagarna jobbade de med <i>Peace... Like a River</i> och på nätterna spelade de blues.</div><p></p><p style="text-align: justify;">Det blev sista skivan med Jörgen Carlsson. Jag har alltid tyckt att han inte riktigt passar in i bandet, men här gör han verkligen sin starkaste insats. Grymt basspel all over. Det ska ändå bli spännande att höra hur det kommer att låta med Kevin Scott. Av det jag hört på nätet så verkar Gov't Mule nu vara ett mera energifullt band live.</p><p style="text-align: justify;">Egentligen har jag lyssnat något för lite för att ge en djuplodande recension av <i>Peace... Like a River</i>, men visst är det bra. Fantastiskt bra t.o.m. Om jag i detta läget ska rekommendera två låtar får det bli <i>Shake Our Way Out</i> där Billy Gibbons är med och sjunger och reggae/dub-låten <i>The River Only Flows One Way</i>. Billy Bob Thornton sjunger som en zombie. Grymt bra! Det mesta är dock riktigt njutbart och jag har inga problem med att ge skivan betyget 4/5 redan nu. Jag har väl hört den fyra gånger rakt igenom och den växer för varje lyssning.</p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=JVWs0wLadRA&ab_channel=Gov%27tMule" target="_blank">Shake Our Way Out</a></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=v9aYPAY8ZLA&ab_channel=Gov%27tMule" target="_blank">The River Only Flows One Way<br /></a></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-965166911424307577.post-38783104068219028322023-12-10T08:06:00.002+01:002023-12-10T14:37:29.628+01:00Revelation<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHtYNtS008STaHNiNwBwwe2j29_o287dHqtg7PlmV_RYYuyNgi4rs2J9SF0YraAlTZFHyDlm0n-HSlIxGVaDe_zTeg9sOtYBW60hE42v1gJsEGvOZ51QWRVz_JtH8a8ZW_8xccAzlbQyMOOecKXYaMPLCJ3yVgVVcQ8rKZuu5XI5Yuc3hB0TPobc9CosJv/s599/R-26234201-1677429537-1100.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="599" data-original-width="597" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHtYNtS008STaHNiNwBwwe2j29_o287dHqtg7PlmV_RYYuyNgi4rs2J9SF0YraAlTZFHyDlm0n-HSlIxGVaDe_zTeg9sOtYBW60hE42v1gJsEGvOZ51QWRVz_JtH8a8ZW_8xccAzlbQyMOOecKXYaMPLCJ3yVgVVcQ8rKZuu5XI5Yuc3hB0TPobc9CosJv/w199-h200/R-26234201-1677429537-1100.jpg" width="199" /></a></div><div style="text-align: justify;">Jag funderar på att göra ett försök att recensera, eller åtminstone skriva några rader, om alla skivor som jag har köpt i år och som getts ut 2023. Det är verkligen många om jag även tar med äldre plattor med nyutgåvor som kommit under året. Fler än det brukar vara inbillar jag mig. Vi får väl se om jag orkar ta mig igenom det.</div><p></p><p style="text-align: justify;">Vi börjar väl med Siena Roots fantastiska platta <i>Revelation</i>. Det är definitivt den skiva jag spelat mest under året och det är nog också årets bästa enligt mig. Skivan har inte ett dåligt spår och Zubaida Solid har verkligen lyft bandet till nya höjder.</p><p style="text-align: justify;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLX8PT2Dxyjao6WMa0NVG2sbZ1aMKBLS5QQSNm46IwBmqZbuwdS2hmqlUBL5bN788n9JH9nN5r0_YxOpiRUijYgfYl1lBvARZQm9kJQ2OQ9jAfj2cEJ-OWfMWFz8Bt1W-udBbSjaMSmEskgpOZL8z9QXjqTOybHklkQtVsXqi1Dy5OSauNam-T2pk5g2Eb/s3159/20231026_201103.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3159" data-original-width="2045" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLX8PT2Dxyjao6WMa0NVG2sbZ1aMKBLS5QQSNm46IwBmqZbuwdS2hmqlUBL5bN788n9JH9nN5r0_YxOpiRUijYgfYl1lBvARZQm9kJQ2OQ9jAfj2cEJ-OWfMWFz8Bt1W-udBbSjaMSmEskgpOZL8z9QXjqTOybHklkQtVsXqi1Dy5OSauNam-T2pk5g2Eb/w129-h200/20231026_201103.jpg" width="129" /></a></div>Först ut är den maffiga <i>Coincidence & Fate</i>. Giftigt gitarrspel på den och Zubaida sjunger lungorna ur sig. <i>Professional Procrastinator</i> och <i>No Peace</i> är också riktiga rökare. I den sanslöst vackra <i>Dusty Roads</i> gungar de på med ett riff som jag känner igen från en Colour Haze-låt. Zubaidas mörka och bluesiga röst gör sig som bäst i denna och när hon tar i från tårna i slutet är det magiskt. <i>Winther Solstice</i> är en annan favorit. 3/4-takt går jag alltid i gång på. I denna bjuds vi på en mycket smakfull flöjt och förstås mera av Zubaidas blues. <p></p><p style="text-align: justify;">B-sidan inleder med instrumental folkrock i låten Dalecarlia Stroll. Här associerar jag till Kebnekajse. <i>Little Burden</i> är nog den vackraste låten på Revelation. De låter hela tiden organiska och dynamiska, men kanske mest i Little Burden. Love spelar på en ensam trumma, Sam kontrabas och Johan akustisk gitarr. </p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfaWELyW6PJcbG_r63wCMVOvLxBUaTqfcFX9hReuFPeu1MzzEkf36b826G0iE2GpAIS9KjRGfmuzXZel1iPwrUxDF46tTyWubdZ4ERmec9K73cvyzvzAmNZxiVnyt07VArD_nxdA7atfIfpEQkUKkMf-iI_2k2Sp8vBbvc__Bv7wfwwQPhbVS0py8PvQGs/s1899/20231026_202941.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1133" data-original-width="1899" height="119" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfaWELyW6PJcbG_r63wCMVOvLxBUaTqfcFX9hReuFPeu1MzzEkf36b826G0iE2GpAIS9KjRGfmuzXZel1iPwrUxDF46tTyWubdZ4ERmec9K73cvyzvzAmNZxiVnyt07VArD_nxdA7atfIfpEQkUKkMf-iI_2k2Sp8vBbvc__Bv7wfwwQPhbVS0py8PvQGs/w200-h119/20231026_202941.jpg" width="200" /></a></div><div style="text-align: justify;">Avslutande <i>Keeper of the Flame</i> är mäktig i sin uppbyggnad. Den har allt. När de drar på och Zubaida med full kraft sjunger:</div><p></p><p><i>Heavy as a heart can be<br />I'm like a branch of a tree<br />Reaching to be free<br />Fatigue,<br />I'm so tired of trying<br />I will never feel elated<br />Only feel at ease</i></p><p></p><div style="text-align: justify;">Ja, då är det så bra som det någonsin blir och tyvärr Elin i Blues Pills, det är Zubaida som är min nya kärlek. 5/5! Jag behöver väl inte säga att jag har skivan på både CD och vinyl? </div><br /><a href="https://www.youtube.com/watch?v=E5h-rKAuIGM&ab_channel=AtomicFireRecords" target="_blank">Keeper of the Flame</a><p></p>Scream Thy Last Screamhttp://www.blogger.com/profile/01342596896535114017noreply@blogger.com0