Eremophila alpestris

Det har varit två miserabla veckor. Fick ryggskott på söndagen för två veckor sedan. Det var för jäkligt. Värktabletter och två besök hos sjukgymnastiken den första veckan. Sedan har det varit lite fram och tillbaka den senaste veckan. Ibland känns det ganska bra, men plötsligt får jag nya hugg. Inget är mer deprimerande än dessa återkommande ryggplågor. Dock var det faktiskt 7,5 år sedan förra gången det var så här illa.

När jag fick det på söndagen fick jag för mig att ont ska med ont fördrivas och gick ett varv runt Rössjön. Snarare stapplade mig runt. Flera gånger fick jag lägga mig ner på marken för att försöka sträcka ut. Det blev nog bara värre. Tisdagen kom jag inte upp ur soffan. Det var helt omöjligt att resa sig. Svetten rann av smärtan och jag blev oerhört låg. Efter andra behandlingen på fredagen kändes det lite bättre. Arbetade förstås ändå. Jag kör vidare med mitt självplågeri och har fortfarande inte en sjukskrivningsdag. Förra söndagen gick jag en rejäl runda på myren.

I torsdags var det fint sträck vid Hovs Hallar - det sågs mängder med havssulor, tretåiga måsar och labbar bl.a. Torsdagar är svåra att åka ifrån jobbet. På fredagen, efter en snabb frukost på skolan, så åkte jag ut till Yttre Kattvik. För lite vind, men jag såg några havssulor och toppskarvar. Alltid något.

Idag blev det hemmalokalen med steglitser, ängspiplärkor, sävsparvar, sånglärkor och en trädlärka. Sedan blev jag sugen på berglärkan ute på Sandön. Tog med mig mamma som jag lämnade hos min moster. Berglärkan var samarbetsvillig och det blev en riktigt härlig eftermiddag och med mycket prat med gamla och nya skådarvänner. Vattenrallar, en myrspov och en kustsnäppa sågs också. Höstmosaikslända och tegelröd ängstrollslända. Satt även en bra stund ute vid Rönnen och njöt av alla fåglar där. Det sträckte en del ormvråk och gässen flög fram och tillbaka. Korv i Munka Ljungby på hemvägen.

Det är inte varje dag man ser alla Sveriges häckande arter lärkor (tofslärka är utgången).