Burnin Red Ivanhoe - M 144, Sonet SLP 1512/13, 1969. Released in a gimmix gatefold cover. When opening, a stage pops up in the middle. A dotted line indicates the location to make a small cut. An extra cardboard medieval knight can be inserted in the slit. Skivan finns presenterad i Pokoras 5001 Record Collector Dreams och med 2 rating discs. Skivorna och omslag i toppskick och den är komplett med riddare. Här är nog 2 rating discs i underkant.
M 144 är en av de bästa skandinaviska plattorna IMHO. Blues, jazzrock och psykedelia i lika mängder. The Doors möter Soft Machine. Ofta är musiken intensiv och jagad och sådant går jag alltid i gång på. På a-sidan är Ivanhoe I Brøndbyerne, den korta och hetsiga Saxophonepiece Piece 1 och Antique Peppermint de bästa spåren. B-sidans Tingel-Tangelmannen är fantastisk på alla sätt och vis, och Ole Fick får ur sig ett vasst gitarrsolo, även om jag gillar låten ännu mer på Povl Dissing & Burnin Red Ivanhoe 6 Elefantskovcikadeviser (1971).
På andra skivan sjunger de på engelska. Medarus och Purple Hearts är klart Soft Machine-doftande. Oyizl (8:32) är jazzrock med krautrockvibbar. Vilt jazzande saxofon från Karsten Vogel och med trumsolo från Bo Thrige Andersen (som sig bör på en dubbel-lp). Härlig atmosfär, men aningen prövande.
Sidan D inleds med en saxofondriven (I Can’t Get No) Satisfaction. Fast här heter den Ivanhoe In The Woods. Jagger/Richard är inte krediterade. Avslutande Ksilioy (10:35) är krautrock från Danmark. Magisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar