Hinten rekommenderas inte nervklena. Även om det är aningen mera strukturerat och låtbaserat än debuten UFO så är de flesta partierna i de fyra långa låtarna total freakout, men eftersom jag är galen så älskar jag den. Hårda riff, friformsjazz och psykedelia och en rejäl dos galenskap, vad mer kan man önska?
Skivan är mestadels instrumental, men ibland upprepar trummisen och galenpannan Mani Neumeier låttitlarna med olika gutturala läten. Därefter drar Ax Genrich igång sin hendrixinspirerade gitarr. Värt att nämnas är också hur basisten Uli Trepte använder någon sorts primitiv talk box. Lyssna på Electric Junk live. Essentiell krautrock.
Jag är glad att jag fick sett Neumeier, Genrich och Schmidt och deras Psychedelic Monsterjam i Burg Herzberg 2006. Närmare kommer man inte de första Guru Guru-plattorna. Den spelningen finns med på min topp 10 någonsin. En mind-boggling ride vill jag lova. Såg även Guru Guru 2007 eller om det var 2008. Där återfanns bara Neumeier och de spelade mestadels någon sorts world music, även om det blev något gammalt material också. Senast jag var där, 2019, stod Genrich ensam på en liten scen och spelade lite osammanhängande. Verkade klart dement och det kändes bara tragiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar