Dryocopus martius

I kommunens skrattmåskoloni häckar spillkråka. Förra gången jag var där var skrattmåsarna rejält irriterade. Spillkråkorna fick inte en lugn stund när de visade sig. Idag var det lite lugnare, men ändå viss oro varje gång hannen skulle in eller ut ur bohålet. Det är överhuvudtaget ganska udda med en spillkråkehäckning så öppet och så nära bebyggelse. Tänker jag.

Väldigt kul att sitta där i bilen och se på skådespelet. Där finns 50-60 bon med ruvande skrattmåsar, knipor, gräsänder och grågäss med ungar, krickor och rörhönor. En rörhöna jagade bort en kricka, grågässen var efter en kaja, en kniphona gav sig på en gräsand. De små knipungarna dyker mest hela tiden. Roligare än TV. Det ska bli kul när spillkråkeungarna börjar hänga ut från hålet. Sitter man i bilen stör man dem inte. Det är lite för långt fotoavstånd, kanske 20-25 meter, men det blir ändå hyfsat. 

Jag kan titta på fåglar hur mycket som helst. Det finns alltid något att förundras över.