Stercorarius longicaudus

Idag begav jag mig upp till Kraipe Renslakteri. Det är 25 år sedan förra gången. Jag hade faktiskt inga minnen av lokalen överhuvudtaget. Efter rengärdet följde jag först ett fyrhjulingsspår, men tyckte det var alldeles för blött och sneddade uppåt mot SV. Först efter flera kilometer insåg jag att jag gick åt fel håll. Jag borde följt spåret för att komma upp till höjden där det ska finnas fjällpipare. Jag har inget nät här (dumt nog bytte jag från Telenor till 3...). Kompensationen blev dock två fjällabbar och väldigt många lappsparvar. 

Så småningom gav jag mig av på rätt håll. Jag hörde en spelande fjällpipare, men annars var det mest slit upp för småblöta hängmyrar. Det blev ytterligare en fjällabb och kanske hörde jag en fjällripa. Fler lappsparvar, gråsiskor, ängspiplärkor och några vadare. Jag gick i gummistövlar. Det brukar jag klara bra, men det var värst vad jag fick ont i fötterna. Det envisa förkylningen vill inte heller släppa, så att traska i hängmyrar var aningen ansträngande. Nåja, en ganska fin tur, men fågelmässigt slog det inte så väl ut. Gick nog närmare 20 km. 

I morgon blir det projekt berglärka. Då blir  det kängorna.

Phylloscopus borealis

Så har jag då till slut fått kryssat nordsångare. Fågeln upptäcktes i söndags vid Stor-tjulträsket, samma dag som jag anlände. Jag åkte inte dit då, men givetvis på måndagsförmiddagen. Fågeln sjöng oavbrutet den timma jag var där och jag fick även tagit några sura bilder. Den alternerade mellan tre björkar (de högsta). I tisdags var jag där två timmar på förmiddagen. Fågeln rörde sig mellan samma björkar och sjöng i ett. Detta upprepades även igår på förmiddagen under en dryg halvtimma.

Efter en rejäl tur uppe i Gaisatsområdet kom jag helt slut till parkeringen vid halv sjutiden på kvällen. Efter viss tvekan valde jag att vandra bort till nordsångaren igen. Först hörde jag den inte. När jag efter en stunds väntan var på väg att gå tillbaka började den dock sjunga, fast nu längre upp mot en myr. Nu sjöng den mera varierat, framför allt växlade den tempot ofta, lockade mera frekvent och förflyttade sig ganska rastlöst mellan flera olika lägre björkar. Vid minst två tillfällen interagerade den med en annan phylloscopussångare som jag inte hann med att identifiera. De jagade varandra i något som skulle kunna vara ett frieri. Enligt rapport i artportalen sjöng den oavbrutet i över två timmar tidigt i morse och det nämndes inget om en andra fågel. Vi får väl se de närmaste dagarna.

Det regnar idag, så jag håller mig i stugan. Kroppen är dessutom rejält sliten efter två dagsturer uppe i fjällen. Jag hade glömt att få med min lite större ryggsäck, så någon tur upp på Björkfjället har inte varit aktuellt ännu. Beställde en ny 45-literssäck i måndags och den har enligt PostNord-appen anlänt till Ammarnäs Livs idag. Det var tur, för annars hade den inte kommit förrän på måndag. Nu stannar jag förvisso till minst måndag, men det är nu jag behöver den.

Jag vet inte om ryggen håller för att släpa med sig tält, sovsäck och kök, men jag skulle gärna vilja stanna på Björkfjället över natten och kanske fotografera fjällpipare och berglärka tidigt på morgonen. Lördag-söndag kanske. Vi får se hur det blir med det. Ärtsoppa och punsch på forskningsstationen ikväll (en tradition jag hört talas om i alla år). Imorgon blir det lite sparsamt midsommarfirande med några där.

Gavia arctica

Efter Hova orkade jag köra upp till Rätan där jag tog in på en camping. Efter 5-6 timmars sömn tog jag kikaren och kameran och gick ned till sjön. En storlom dök upp bara 50 m ut från stranden. Jag hann ta några foton innan den dök. Nästa gång kom den förstås upp 100 m bort. Så småningom låg det tre fåglar tätt ihop, men lite för långt ut för fotografering. Jag hörde smålom från tältet på kvällen, men såg ingen på morgonen.

Efter att installerat mig i stugan i Ammarnäs (samma som jag hade för två år sedan) gick jag ut bland ladorna på kvällen och fotograferade några smalnäbbade simsnäppor. En hona uppvaktade en hane. Där fanns ytterligare en hane, men den brydde sig honan inte om. Som ni väl vet är det tvärt om som gäller för simsnäpporna. Honan är den färgstarkaste, sköter uppvaktningen och hanen ruvar och tar hand om ungarna. Härliga fåglar som ibland dimper ned precis där man sitter. Helt oskygga. Brushanar, grönbenor, enkelbeckasiner, tärnor, gulärlor. En fin första kväll. Väldigt varmt och inga mygg. 

Echoes

Nu fick jag feeling med bloggen. Ett andra inlägg samma kväll. Det är säkert två månader sedan jag fick hem Fläsket Brinner Featuring Bo Hansson Live at Pistolteatern 1972. Mitt första exemplar fick jag faktiskt skicka tillbaka. Vinylen var knastrig och ville inte spela acceptabelt ens efter en tvätt Tråkigt när det händer. Nu har jag ett välljudande exemplar. Återigen, vilken kulturgärning att ge ut sådana här inspelningar. Det blir inte mycket bättre vill jag lova. Bo Hansson är förstås en av de allra största hjältarna. Kanske den största från Sverige. 

Jag hittade inget från Pistolteatern på Youtube, så jag föreslår att ni inhandlar skivan i butik eller på nätet illa kvickt innan den försvinner. Jag tror det är 1000 ex (och två olika omslag) och den är värd varenda krona. Jag menar det! Obligatoriskt och suverän skiva, Bosse i högform, och med helt acceptabelt ljud. 

Jag får istället bjuda på världens bästa låt. Roger Waters spelade den inte i Köpenhamn för någon månad sedan, men man kan inte få allt...

Pink Floys - Echoes

Strix Nebulosa II

I morgon tänker jag åka på semester. Jag har gjort en packlista, men givetvis inte börjat packa. Tanken är att komma iväg vid 8-tiden, men det lär väl bli senare. Jag tänker sträckköra upp till Otterbergets Camping utanför Hova. Galenpannornas favoritställe. Hade tänkt åka redan idag, men fick ingen lust till det. Ombesiktigade bilen, handlade lite mat, lyssnade på ett otal krigspoddar och där tog energin slut.

Så det blir bara en kväll på världens roligaste camping i år. Det får räcka! Jag vet inte riktigt i vilket vinylmood jag är. Antingen köper jag bara några billiga skivor och håller igen, eller satsar jag på 1-2 skrytsamma dyringar. Det hade varit schysst med My Solid Ground eller 2066 and Then eller något i den stilen för 10 000 kr... Vi får se.

Jag överlevde ett läsår på min nya arbetsplats i Båstad. Det har varit ett tungt år vill jag lova. För bara några veckor sedan var jag helt övertygad om att jag skulle säga upp mig, men jag gick på ledighet igår med inställningen att jag gör ett år till. Det är ett alldeles för tufft jobb och jag har varit nära att gå i väggen hela läsåret, men andra året kan förstås bli bättre... Det första är alltid det mest ansträngande, det vet man ju....

Mitt senaste nyförvärv på skivfronten är Mikael Rammel & Unga Hjärtan  Hälsa på som förr (jag älskar den titeln). Gjord i 200 exemplar. Min 116/200. Handnumrerad. I Sveriges Radio, programmet Tonkraft, fredagen den 14:e april 1973 var Mikael Ramel & Unga Hjärtan på scen. Producent var Christer Eklund, SR, och bandet bestod av Mikael Ramel; sång och gitarr, Bengt Dalén; sång och gitarr, Göran Lagerberg; bas, Gunnar Bergsten; sax och flöjt och Erik Dahlbäck; trummor. Låter grymt bra! Kulturgärning deluxe!

Efter Hova blir det fjällen och på vägen tillbaka högst troligt Dalarna och Värmland. Skivspelande, fågelskådning, kanske lite fiske och tokigheter.

Det är fortfarande deppigt att min gamla blogg eroderades från jordens yta förra året och jag ger verkligen inte denna särskilt mycket kärlek, men jag ska nog försöka blogga lite under semestern. Vad säger ni? Vill ni ha min resa genom Sverige i text och bild? Fåglar, berg, äventyr, misär. Kanske ger jag mig hela vägen upp till Karesuando där jag bodde 4 månader 1996. 

Ett av våra lappugglepar har en eller möjligen två ungar. Vilken fågelart! Att hänga med en lappuggla en kväll är nog meningen med livet. Jag blir ödmjuk. Tänk vad en lappuggla vet som jag inte har en susning om. 

Annars har jag mest hållit på med orrar hela våren, vilket jag bestämt nämnt vid något tillfälle. Jag gjorde nog närmare 40 tidiga morgnar på våra myrar och någon utanför kommunen. Vilka upplevelser jag har haft. Mestadels underbara sådana (om än svinigt kallt ibland) Det finns nästan inget som att sitta i ett gömsle 2.00 och känna förväntan på vad som ska ske de närmaste 5 timmarna. En kväll med nattskärror härom kvällen var också en sann njutning.

Hälsa på som förr fanns inte på Youtube så det får bli Artificiell Prana från Till Dej.

Artificiell Prana

My Solid Ground - Dirty Yellow Mist

Strix nebulosa

Nu får det nog vara slut på orrmorgnarna. Det har väl blivit fyrtio stycken ungefär. I tisdags gick jag upp kl. 01.45. Var helt förstörd ons-fre på jobbet, men tog mig ändå upp en sista gång kl. 3 i morse. Dagen började med älg, orre och gök. Senare konstaterades lappuggla i en av våra lådor, tjäderskit på ett par lokaler, ytterligare en älg, ett nytt havsörnspar i kommunen, storlom på bo, trädlärka och en hel del till, så fågelmässigt är det svårt att klaga. Jag fick dock inte tagit en enda vettig bild från dagen, förutom en vacker soluppgång på myren. 

God natt!

On The Road To Freedom

Alvin Lee & Mylon LeFevre - On The Road To Freedom (1973) var ett album jag inte visste existerade. Jag förväntande mig inte att det skulle vara Ten Years After-stuket, utan tänkte mest att det lät spännande. Ingen dyr platta. Öppningsspåret On the Road to Freedom är en riktig höjdare. Fantastisk atmosfär, sång och framför allt formidabelt gitarrspel. Percussionspelet gör låten ostoppbar. 

Plattan får väl närmast beskrivas som americana. Det är country, jazz och annan amerikansk rootsy musik för hela slanten. I de lite hårdare spåren får man nästan lite Allman Brothers-känsla. So Sad är en fin liten sak på a-sidan. På b-sidan gillar jag nog mest I Can't Take It. Jag tycker dock hela skivan är kanon och den har snurrat många gånger de senaste veckorna.

George Harrison, Steve Winwood, Jim Capaldi, Ron Wood och Mick Fleetwood gästar alla On The Road To Freedom.

On The Road To Freedom

Lyrurus tetrix II

Hur kan en orrmorgon se ut i slutet av april? Klockan på ringning 02.20. Kokar kaffe och medan det rinner ner brer jag mina ostsmörgåsar, sedan iväg. Framme vid vändplatsen i skogen kl. 03.00. På med pannlampan och en knapp kvart genom skog och sedan ut på myren (där vi satt upp reflexer så att vi hittar) och inne i gömslet 03.15. Nu hittar jag bra i mörkret. Värre var det första gången för två år sedan.

Tystnad en kort stund. E4:an hörs förstås långt borta. Kattuggla blev första arten denna morgon, ropade avlägset 03.25. Först en och strax därpå nästan säkert en till. De höll på i cirka fem min. Märkligt läte 03.36. Ingen aning vad det kan ha varit. Lät inte som en orre. Morkulla 03.53. 

04.06. Första tuppen blåser till, mycket ljudstarkt, strax bakom gömslet. Helt utan förvarning. Man bli alltid lika skräckslagen första gången. Jag hörde inte dem flyga in. Kanske de redan satt på marken? 04.13. Flera fåglar som pyschar/blåser. 04.21 börjar det första bubblet lite försiktigt, men mest är det blåsande från flera olika håll. Det är som pistolskott som ekar på myren. En höna? Osäker. Tupparna kommer närmare. Jag ser den första klockan 04.26. Den vita stjärten lyser upp i mörkret. Småslagsmål snett höger och minst två som bubblar bakom mig. Skulle nästan gissa att de är fem nu. Tranor hörs. 

04.31. Väldigt liv. Tupparna hoppar, blåser, fnittrar och bubblar. Det smäller rejält när några ryker ihop. De måste verkligen vara fem stycken. Trastarna börjar sjunga 04.41. Riktigt bra fart med bubblande och blåsande. Svårt att höra hur många, trots allt, men tre fåglar syns. Kanske de bara är fyra ändå. Morkulla nära. 04.44 fyra tuppar syns nu, tre till höger och en i en låg tall till vänster. Buskskvätta? 

04.56 flyger de bort, men nästan genast är de tre till höger tillbaka. Trastsång, morkulla. Den fjärde tuppen hörs långt bakom mig. Tror jag. 05.08 blir det tyst för en kort stund. 05.12 tuppen närmast bubblar igång lite försiktigt, det är knappt att det hörs. Spel hörs också långt bort. Bara den närmaste som syns. Ängspiplärka. 

Fika. Äter upp alla smörgåsarna på en gång och värmer mig med två koppar kaffe. Upptäcker att det ändå är tre tuppar till höger, men det är fortfarande bara en som bubblar lågintensivt. 05.29 blåser de lite alla tre. 05.37 en bubblar definitivt bakom mig, lite längre bort. De framför pyschar, men det är ganska avslaget. Kanske ändå bara två framför mig. 05.58. De två framför gömslet har börjat bubbla så smått, men rör sig inte alls. Men så blir det plötsligt fart. Är det en höna på gång? Fyra närma gömslet, en hörs längre bort. Fem säkra! Slagsmål, trädspel, spel på marken, väldig oordning. Buskskvätta sjunger nära mig.

06.51 orrarna glest utspridda. En bubblar längre bort framför, två sitter nära, men helt tysta. Eventuellt en bakom. Spillkråka hörs. 06.55. Tre sitter tysta nära. Vet inte var den fjärde är och den femte som hördes längre bort är tyst. Ängspiplärka och buskskvätta sjunger. 07.15. Tupparna är fortfarande tysta, men sitter kvar. 07.33 pyschar någon gång. En lite längre bort, men synlig i trädtopp. 

07.40 svagt bubblande från en tupp framför tältet. Den i trädet? Var det en trädlärka som hördes? Trädpiplärka och ängspiplärka, men jag tyckte det lät även från trädlärka. Osäker. 08.00. De gör ett sista ryck och visar upp sig fint. De två snett till höger och som oftast är de som slåss står och skuggboxar lite. De ska alltid ner i en hölja eller gömma sig bakom en tuva, så det är svårt att dokumentera med kameran, men man hinner ändå sällan med. Ingen riktig batalj dock. Vid 08.30 har det mattats av helt. Jag ser bara tuppen bakom gömslet och som sitter i en tall och en långt bort framför mig. Jag bestämmer mig för att packa ihop. 

När jag går ut ur gömslet flyger alla fyra iväg. Då var de två jag inte såg på marken nära mig ändå. Vi brukar försöka sitta kvar tills de flugit iväg, men en gång är ingen gång. Tack för underhållningen. Vi ses!

På vägen hem en göktyta. Det kunde vara värre.

Corvus corone corone

Nu trillar vårarterna in i rasande fart. 12 i kommunen de senaste tre dagarna och av dessa har hela 10 varit nya årsarter.  Uppe i 116 i kommunen och 154 totalt. Årta blev den 150:e arten. Fint ska det vara! Jag har nog aldrig skådat mer än vad jag gör nu. På morgonen innan jobbet och all tid jag är ledig. Det är galenskap. Mest har det blivit tidiga morgnar för orrlyssnande, men jag hinner även med att försöka kolla i en del av sjöarna varje dag.

Om jag jämför med 2020, då jag för första gången lyckades få in 150 kommunarter på ett år, så ligger jag lite före. Ska jag satsa på att slå det omöjliga rekordet? Det flyter på rätt bra nu med änderna bland annat. Årta och skedand igår och småskrake idag. Sjöorre har noterats med fåglar i par 3 gånger. Dessutom vit stork igår. Den hör inte till vanligheterna i kommunen.

Idag fick jag även sett en svartkråka på flygfältet. Det var inte igår. Jag är inte helt säker, men jag tror att jag bara haft den tre gånger i kommunen tidigare och det var länge sedan nu. En egen art enligt flera auktoriteter, men Sveriges Ornitologiska Föreningen behandlar fortfarande gråkråka och svartkråka som underarter av kråka.

This Is Not a Drill

I måndags var vi och såg Roger Waters i Köpenhamn för tredje gången. Första gången var i början av millenieskiftet, andra 2018.

Återigen blev det en utomordentligt mäktig upplevelse och ett minne för livet. 

Waters är kontroversiell och han har varit rejält i blåsvädret den senaste tiden. Han vevar mot alla, men särskilt mot USA och Israel och auktoriteter rent generellt. Han har förstås rätt i det mesta han säger och man får helt enkelt räkna med en konsert med mycket politik. Inledande Comfortably Numb var magnifik. Have a Cigar (synd att inte Roy Harper kom in och sjöng den...) och Two Suns in the Sunset har man aldrig fått höra tidigare och i Sheep fick vi ett långt progressivt jam. Jag gillade också avslutningen med The Bar (Reprise) och Outside the Wall. Mycket känslor, som jag alltid får av Pink Floyds musik. Jonathan Wilson tog sången i Money och Us and Them. Det blev femte gången jag fick sett honom på en scen. 

Med undantag av ett lokalt dödsmetallband och någon liten spelning ute i Brekille så var detta min första riktiga konsert sedan hösten 2019. Genast fick vi blodad tand och köpte biljetter till en spelning i Malmö i höst och funderar på en i London. Det är verkligen något jag gillar att göra och jag hade nästan glömt bort hur det var. 

First set:

Comfortably Numb
Another Brick in the Wall (Part 2-3)
The Powers That Be
The Bravery of Being Out of Range
Have a Cigar
Wish You Were Here
Shine On You Crazy Diamond (Parts VI-VII, V)
Sheep

Second set:

In the Flesh
Run Like Hell
Déjà Vu
Déjà Vu (Reprise)
Is This the Life We Really Want?
Money
Us and Them
Any Colour You Like
Brain Damage
Eclipse

Encore:

Two Suns in the Sunset
The Bar (Reprise)
Outside the Wall

Circus aeruginosus

Helgen tillbringades i naturen. Uppe vid fyratiden både igår och idag. Efter torvbrytningsmossen, där det denna morgon bara fanns en orrtupp, mötte jag upp deltagarna på helgens exkursion på en annan myr. Det blev en trevlig runda även om vi inte hittade några spår av skogshöns. T var med och han bestämde nio olika vitmossor. Bara en sådan sak! Idag blev det två orrtuppar till på två myrar där jag inte haft någon tidigare och nu är nog det totala antalet fåglar lika många som förra året. 

Nya kommunarter i helgen blev ejder, mindre strandpipare och större korsnäbb.

Helgens bästa foto blev nog på en brun kärrhök. 

Lyrurus tetrix

Jag har ägnat hela påskledigheten åt fågelskådning, mestadels tröstlöst lyssnande efter orrar på kommunens myrmarker tidigt på morgnarna. De senaste dagarna har det dock ljusnat något, med fem tuppar på bästa lokalen och i morse tre på torvbrytningsmossen där jag hade varit nio (sic!) gånger utan att ha haft någon orre eller sett någon spillning. Dessutom hade K två tuppar på gränsmyren (en av dem på smålandssidan) där jag bara noterat en tupp på mina fem eller sex besök. Kan det tillkomma någon fågel de närmaste veckorna är nedgången från i fjol inte så stor som jag trott i två månader. 

Förutom de tre tupparna hade jag i morse sjungande varfågel, stenskvättor och en ringtrasthanne. Jag har stått still på 99 kommunarter sedan i torsdags (bläsand) och jag hade önskat mig ringtrast som nr 100, men stenskvättan hann före ändå. Blott den andra rapporterade ringtrasten från Skåne i år. Märkligt. Ibland flyger de väl bara förbi helt enkelt.

Det har blivit två turer till kusten och en till en tjäderlokal i Småland. Det blev ingen tjäder (eller lappuggla), men det var väl lite tidigt för tjäder kanske och dessutom en svinkall kväll. Det får bli ett återbesök inom de närmaste två veckorna.

Då ska man börja jobba igen. Vad hemskt.

Rockin at the Tweed Mill

Det har varit ganska lugnt med skivköpandet, men här om dagen anlände ett litet paket från Belgien. Discogs förstås. Först ut att presenteras här blir Livin' Blues Rockin at the Tweed Mill. Det har känts aningen irriterande att inte ha denna platta i skivhyllan. Jag hade faktiskt ett exemplar hemma för något år sedan, men det lämnades tillbaka då skicket inte var helt tillfredsställande. Hursomhelst, nu är denna skamfläck i samlingen åtgärdad. Mest har jag egentligen velat ha Rockin at the Tweed Mill för att det var härifrån Half Man hämtade Diving Duck Blues och som spelades på en hel del gig under några år. Som jag minns det så var vi inte så långt ifrån Livin' Blues killer version. Vi gjorde den alltid med både J och U på sång, J blåste lungorna ur sig på munspelet och vi i kompet spelades så hårt och tajt och skitigt vi bara kunde. En veritabel livefavorit!

Rockin at the Tweed Mill, som producerades av Mike Vernon (och spelades in i hans studio), är kanske inte lika bra som de första plattorna, men den får mig på utomordentligt nostalgiskt humör. Den stöddiga Fool On You är höjdarspåret. Här får de riktig santanafeeling i det långa jampartiet. Så sjukt bra! You're a Stranger är också fantastisk. i.e. Dirty blues... Och Diving Duck Blues. John Lagrand (munspel), Ted Oberg (gitarr) och Nicko Christiansen (sång) var kungar vid den här tiden.

Om du inte har Livin' Blues-plattor från sent 60-tal och tidigt 70-tal så borde du genast åtgärda detta. Näst efter Cuby + Blizzards var Livin' Blues det bästa bandet från Nederländerna. Philips, 1973.

Fool for You

Diving Duck Blues