Så sorgligt att läsa att Christine Perfect/McVie lämnat jordelivet. 79 år. Det är förvisso en aktningsvärd ålder, men ändå... Jag har på något märkligt sätt tänkt att vi är jämngamla, på något vis, på ett ungefär, hon har ju alltid funnits där, men innerst inne förstås vetat att vi inte alls var det. Jag kom i kontakt med henne genom de två första Chicken Shack-plattorna och inte minst hennes cover av I'd Rather Go Blind, därefter hennes första soloskiva. Den senare är hennes mästerverk i min bok! Jag hade länge en senare pressning på Sire (40 år?), men för ca 15-20 år sedan köpte jag ett original på Blue Horizon (denna underbara samlaretikett!) och den skivan är verkligen en av min käraste ägodelar. I skick som ny, inget att klaga på överhuvudtaget, vare sig på omslag eller vinyl. Dessutom är det en platta som jag spelar relativt ofta till skillnad från från många andra rariteter i samlingen.
Det finns många minnen till Christine vill jag lova. Jag väljer detta: inför vår första fullängdare gjorde jag om hennes When the Train Comes Back (från Chicken Shacks Forty Blue Fingers, Freshly Packed And Ready To Serve) från 4/4-takt till 3/4-takt och låten hamnade slutligen, i hård konkurrens, på The Complete Field Guide For Cynics.
Bye, bye baby, bye, bye baby, bye bye...
R.I.P. Chistine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar