.jpg)
Raritetsmässägt borde även den andra och självbetitlade plattan med Burnin Red Ivanhoe platsa i någon Pokora-bok, men den lyser med sin frånvaro. Skivan släpptes 1970 på Sonet i Danmark, mellan M144 och W.W.W. Även om skivan inte räknas som mästerverket i deras utgivningskatalog så är den definitivt en av de bästa skivorna från 1970 från Norden och den kvalar lätt in som en av de viktigaste inom progressive/jazzrock i allmänhet. Bandet spelade in plattan i London (där den gavs ut på Warner Bros. Records...), vilket gjorde Burnin Red Ivanhoe till ett av de första danska banden som lyckades ge ut något i proggrockens hemland.
Låtarna på skivan uppvisar en lättsam canterburisk lekfulhet kombinerad med en tydlig kryddning av blues. Första sidans Across The Windowsill gör mig glad och det är inte utan att man associerar till Van Morrison. Underbar låt och med ett fantastiskt gitarrsolo. I Canaltrip, som inte är mycket till låt, excellerar en mjuk och fin saxofon. Rotating Irons är mer av en trög bluesrocklåt dominerad av gitarr och backad av orgel och bra munspel. För mig låter det lite som en variant av Season Of The Witch, men det kan jag mycket väl ha fel om. Flummig och fin är den i vilket fall som. En höjdare faktiskt.
Andra sidan börjar med den helt instrumentala jazzrocklåten Gong Gong, The Elephant Song med omväxlande solon från trombon, saxofon och munspel. Jazzrock i den här genren när det är som bäst. Alldeles lagom utflippat. Near The Sea är en något psykedelisk ballad med bra flöjtspel och den avslutande Secret Oyster Service, som sannolikt är en sorts hyllning till deras kollegor i just Secret Oyster Service, är en utmärkt jazzrocklåt med dubbla saxofoner och som närmar sig friformjazz. Denna är en av höjdpunkterna på skivan. Faktiskt. Sanningen är att man kan spela igenom hela plattan och tycka att allt är lyssningsvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar