Burnin Red Ivanhoe - W.W.W., Sonet – SLPS 1522, Danmark, 1970. Avbildad i Pokoras 6001 Record Collector Dreams och med 1 rating disc. Dock som en tysk på Telefunken. Jag tror inte att de skiljer sig något nämnvärt i pris mellan dessa utgåvor. Snarare är det så att den danska är något dyrare. Detsamma gäller den engelska utgåvan på Dandelion. Hursomhelst, jag har den förstås helst som dansk utgåva. Skivomslaget är lika enkelt intetsägande som M144, men uppslagsbilden är desto härligare med ett IR-foto av bandet (klicka på bilden för att få den större...).
Jag har verkligen snöat in helt på Burnin Red Ivanhoe. De är bandet jag lyssnat mest på den senaste tiden. På W.W.W. (profetisk titel...) är det lika delar Pink Floyd, Soft Machine, Embryo och Out of Focus som blandas till en angenäm dryck och som slutligen spetsas med dansk dynamit. Saxofon och flöjt är de viktigaste melodi- och soloinstrumenten även om vi också bjuds på en hel del fina gitarrsolon från Ole Fick.
Titelspåret låter verkligen som tidiga och experimentella Pink Floyd. Det är en sex minuter lång resa i ett psykedelisk ljudlandskap och med synnerligen drömmande stämningar. Man behöver inga droger när det görs sådan musik. Ett litet mästerverk! Trummandet i öppningsspåret Second Floor, Coydon ger också Pink Floyd-vibbar, medan alla repetitiva blåsmelodier och sånginsatser i de flesta andra spår för tankarna till Out of Focus. Man måste ju alltid jämföra med något annat som man är bekant med, men det är ju verkligen inte alls nödvändigt egentligen. Burnin Red Ivanhoe spelar sin egen version av tidig progressive och jazzrock. Och de gör det med den äran! De är lätt ett av Skandinaviens mest intressanta band från perioden.
Nu har jag de tre första Burnin Red Ivanhoe samt Povl Dissing & Burnin Red Ivanhoe 6 Elefantskovcikadeviser. Det är jag utomordentligt nöjd med som en start, men man ska förmodligen forska vidare mot även senare releaser... Dock måste man försöka vara nöjd med det man har fått ihop och inte deppa över allt man inte har...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar