I Walk On Gilded Splinters

Humble Pie - Performance: Rockin' The Fillmore (1971). Jag var i ungefär 18-årsåldern när jag införskaffade Humble Pie (1970) och Smokin' (1972), men även om dessa blev veritabla favoriter så sökte jag mig inte vidare och köpte fler skivor. Det har nog varit typiskt mig genom hela skivsamlarkarriären. Det är ett samlande utan särskild riktning och jag blir aldrig klar med något band eller artist. Jag har As Safe As Yeterday Is på CD och Street Rats plockades in för kanske 10 år sedan... 

Rockin' The Fillmore har förstås spelats på skivspelarkvällar i Klippan (det är där det sker...) och varje gång har jag tänkt att den måste in... Hursomhelst, det dröjde till i år innan denna klassiker hittade till samlingen. Jag köpte den för någon månad sedan (det är en billig skiva...), men blev riktigt irriterad på att vinylen inte spelade särskilt bra och jag tänkte ge den en tvätt - men det är ett ju också ett projekt och dessutom nästan lika tråkigt som att diska eller tvätta kläder - så det dröjde till idag. 

Nåväl, skivorna är nu tvättade och har avnjutits två gånger (allt knaster borta). Sju låtar, 80 minuter musik. Det blir inte flummigare än så här. Steve Mariott i sitt esse och sista framträdandet av Peter Frampton. Bäst är de i Dr. Johns I Walk On Gilded Splinters (24:30 min) och i I Don't Need no Doctor. Där skulle man ha varit (inte realistisk förstås...)! Essensen av arenamusik tidigt 70-tal. Musiker och publik på samma våglängd. Alla är lika stenade... 

I Walk On Gilded Splinters