Change me

Jag hörde Arcadium Breathe Awhile från 1969 för första gången för drygt 10 år sedan. Jag föll inte alls för den då, men har länge tänkt att jag måste ha missat något. Nu har jag plockat hem den ultimata nyutgåvan från Sundazed, including long-lost acetat mix, booklet with photos/band history, repro promo poster, 7" with picture sleeve...

Hur jag kunde undgå att höra att detta är ett mindre mästerverk för 10 år sedan vet jag inte, men ibland är man helt enkelt inte mottaglig för en viss sorts musik. Breathe Awhile är orgelbaserad, mörk och mystisk psykedelia och progressive. En fot i 60-talets psych och garagerock och en i den nya progressiva rocken. Sången kan nog vara svårsmält för en del, men jag har inga större problem med den. Även om man kan höra t.ex. Doors i något parti och Procol Harum i något annat, så skulle jag vilja säga att de har en väldigt egen stil. De som vill ha giftiga gitarrsolon går inte heller lottlösa. Skivan har det mesta. 

Originalet och acetatets mixningar skiljer sig ganska mycket. Till och med jag hör det. Jag har nog mest lyssnat på acetatets mix, men jag vet inte vilken jag gillar bäst. Det kanske ger sig så småningom. 

Ska jag jaga ett original av denna? Dyr skiva... Det finns ett franskt original som kanske är prisvärt. Skivan är dock känd för att låta ganska dålig. Den här återutgåvan är verkligen ingen hi-fi-upplevelse, men ändå någorlunda njutbar för mina trötta öron.

Change me

It Takes A Woman