Angående det fängslande och kanske smått smaklösa skivomslaget så lånar jag dessa rader från allmusic.com: Many blues fans identify this album by the scar on its front cover, and this doesn't mean that their copy got damaged lying around in the used-record pile. A larger than life black-and-white photograph of Little Walter fills the front cover with a visual impact that just cannot be matched in the petite world of compact discs. A jewel case would also be too much protection against the scar in the middle of Little Walter's forehead. Biographical information on this artist no doubt provides the explanation of where this scar came from, and it can be assumed he did not earn it with bad harmonica playing.
Skivomslaget är verkligen brutalt. Jag kan faktiskt inte se mig mätt på det. Den mannen har levt ett hårt liv. Little Walter gav aldrig ut någon fullängdsskiva och det hade gått 10 år sedan förra samlingsplattan när Chess bestämde sig för denna återutgivningsserie och skivan kom ut året efter att Little Walter gått bort i sviterna från ett gatugängsslagsmål. Högst troligt bara 38 år gammal (hans födelseår är omtvistat).
2008 blev han invald i Rock and Roll Hall of Fame i sidemankategorin och han är den enda munspelaren som någonsin blivit invald.
Hate To See You Go är förstås obligatorisk i alla anständiga skivsamlingar och särskilt låten Blue and Lonesome är verkligen där uppe bland de absoluta bästa blueslåtarna någonsin. Kanske till och med topp 5! Jag har velat införliva denna artefakt i min samling ända sedan jag såg Keith Richards: Under the Influence för första gången. Nu är den hemma!
Enjoy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar