Charadrius morinellus II

Det har visst inte blivit så tätt med uppdateringar på bloggen som jag hade tänkt. Dagarna bara går. Två turer upp i fjällvärlden har det dock blivit sedan senast. I onsdags var jag upp till Aigertstugan och Dåriestjåhkka (1157 m.ö.h.) och med start från byn 01.30 (sic!) och igår blev en andra tur till Björkfjället och Lisvuotjåhkka. 

Uppe i området runt Aigertstugan blev det ett förvånansvärt klent fågelutbyte. Jag väckte en stor renhjord vid 7-tiden och som låg och vilade i en snölega. Räknade till drygt 200 individer. Det har jag nog aldrig sett förut. Två älgar noteras också. Fjolårskalvar. En fjällpipare spelade, en fjällabb på håll och sjungande snösparv. Hörde jag kärrsnäppa? Igår lossnade det så äntligen på skogshönsfronten. Tre tjäderhönor på vägen upp till Biergienas vid 03.30-tiden och sedan till slut, efter alla dessa fjällturer, två fjällripor på väg ned från Årjiele Lisvuotjåhkka. 

Igår ville det sig inte med berglärkorna, det blåste en del på berget, vilket kanske hämmade sångviljan. Dock spelade fjällpipare på både Årjiele Lisvuotjåhkka och på Nuortta Lisvuotjåhkka. Dessutom en hane på bo. Jag fick syn på fågeln på kanske 50 m avstånd. Ibland överraskar synen en! Jag gick närmare honom och lade mig så småningom ned för att fotografera. Han stod helt stilla. Det var som om han hoppades på att jag inte såg honom eller om han övervägde vad han skulle ta sig till. Efter 10 minuter och några olika vinklar (jag rullade mig lite försiktigt åt sidan), så tänkte jag att nu var det nog dags att lämna honom ifred. Precis när jag var i stånd att resa mig upp gick han plötsligt några meter åt sidan och lade sig bestämt ned på det lilla redet. Jag låg kvar och njöt av att ha en ruvande fjällpipare på 5-6 m avstånd. Så söt! Han låg blickstilla och utomordentligt fokuserad. Efter ytterligare 10 minuter reste jag mig försiktigt och gick därifrån. "Min vän fjällpiparen" låg kvar. Tänk att detta hände veckan efter att jag läst Bengt Bergs bok med samma namn. Vilket underbart möte!

På vägen upp drog det omkring 15 fjällabbar, fjällets huliganer som B brukar kallar dem, lappsparvarna var talrika, en blåhake sjöng vid Dávtájávrrie (har knappt sett några blåhakar och de är mycket tysta nu) och snösparv sjöng åter på Årjiele Lisvuotjåhkka. Kärrsnäppor hördes spela. Korp drog omkring.

Någon dag har jag mest varit i stugan. Efter de längsta fjällturerna (25-30 km) så behöver man en återhämtningsdag. Det har känts lite bortkastat, men det finns en gräns för hur mycket jag orkar... Känner mig trots allt i ganska bra form nu och ryggen är avsevärt bättre. En dag gick jag till Örnbo. Hade inte mycket fågel på den turen. Jag har varit ute på raningarna och fotograferat smalnäbbade simsnäppor, besökt nordsångaren ytterligare någon gång, följt strömstararnas häckning vid Vindelåforsen, spanat lite lamt efter svarthakedoppingarna i Noltjärn, skådat från potatisbacken och kanske något mer som jag inte kommer ihåg just nu. 

Idag småregnar det så det lär bara bli några kortare turer i skogen. Det skulle vara kul att få ha ett dalripa och järpe också innan jag åker hem. T.ex. För att inte tala om lavskrika som jag lagt många timmar på. Hörde en på vägen ned från Aigertstugan, men det är det enda. Det har verkligen gått trögt med fåglarna, men det gör trots allt inte så mycket. Jag samlar mer på upplevelser och fina turer än på arter.