Det var någon gång i slutet av 1980-talet som jag köpte en counterfeit av Elias Hulk Unchained på Got to Hurry i Gamla Stan i Stockholm. Gissa om den gick hem i stugorna i människobyn! Obskyr, otyglad och rå och definitivt en spännande resa med lika delar Black Sabbath, Jethro Tull och psykedelia. Trumsolo redan i första låten We Can Fly! Fuck off liksom! Med den inställningen visste man att bandet inte tvekade att bryta mot alla konventionella musikaliska regler. Och vem gillar inte sådant?
Bäst är kanske ändå de lugnare bluesiga folkrocklåtarna. T.ex. den underbara trion Been Around Too Long, Anthology Of Dreams och Free. Anthology Of Dreams skulle kunnat legat på första Steamhammer. Jag vet inte vilken status skivan har idag, men för mig är det en mindre klassiker.
Ett UK-original kostar mer än min gamla bil, så det fick bli ett australiensiskt original på Interfusion och med ett annat omslag (samma som på den tyska Young Blood-utgåvan) och annan låtordning. We Can Fly och Anthology Of Dreams har bytt plats. Australiensarna tyckte kanske att trumsolot kunde få vänta till b-sidan... Jag hade nog velat ha ordningen som den är på UK-utgåvan.
Elias Hulk Unchained, tyska pressningen, finns presenterad i Pokora 1001 Record Collector Dreams och med 3 rating discs. Den australienska finns inte med, men borde raritetsmässigt ligga på ungefär samma nivå. Skivan i fantastiskt skick, inte ett knäpp överhuvudtaget. Man får väl försöka vara nöjd, men det känns som att det kan att sluta med ett UK-original så småningom ändå...
Unchained inhandlades på campingen i Hova efter typ en halvtimme på plats. Det är så det brukar bli. Jag kommer till campingen utan att ha någon direkt plan eller några särskilda önskemål om skivor jag ska köpa, men handlar upp reskassan redan innan jag hinner säga flaska. Jag nappar helt enkelt på första bästa platta som känns intressant. Jag borde verkligen ha en mera återhållsam approach.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar