This was

Jag har gått med i The Gerald Bostock Institute (Tull/Anderson up the Ranks). Så här presenteras projektet i sin helhet av galningen T: projektet där vi ska rangordna alla Jethro Tull’s studio album som de var när de först släpptes. Vi skall också gå igenom Ian Anderson’s soloplattor och ställa dessa mot Tull-albumen. Vi utgår alltid från vinylutgåvorna när sådana finns. Vi kommer att lägga upp info om varje album så som låtlistan såg ut när det begav sig och såsom de ska bedömas.

Det finns mycket extra material som är av högkvalitativ art så dessa kommer vi att sätta ihop som fiktiva Tull album som representerar en viss tid när de kunde släppts som egna album (info om dessa dyker upp löpande på sidan). Detta material kan ni få utbränt på CD, eller så går det att få låtarna i FLAC filer om så önskas. Dessa fiktiva album skall också sättas upp mot de utgivna albumen för att se hur de skulle stått sig i den konkurrensen.

Många band har en del extra material som man förstår varför det valdes bort. Med Jethro Tull är jag ibland smått chockad över vilket starkt material man har sållat bort. Kom ihåg att JT aldrig släppt ett dubbelalbum vad gäller studioversioner, vilket man vid ett flertal tillfällen lätt kunde ha gjort. Låt oss se hur vi rankar fram dessa album från det album vi tycker minst om tills vi kommer till toppen.

Jag har i ärlighetens namn inte riktigt förstått hur det ska gå till, men jag har börjat med att skriva några rader om debuten This Was. Jag tänker att jag passar på att publicera dem här på min egen sida parallellt efterhand som jag skriver dem:

My Sunday Feeling. Vilken låt att öppna med på ett debutalbum! Det blir knappast bättre! Sjukt cool låt! Blues möter jazz i en helt ny stil, dvs Jethro Tull. För visst är Jethro Tull en helt egen genre? Some Day the Sun Won't Shine. En ganska skön blues, men den är väl i ärlighetens namn inte så märkvärdig ändå? Beggar's Farm. En Abrahams/Anderson komposition. Den här gillar jag. Ett mörkt riff och allt är grymt coolt lirat. Låten har en helt underbar atmosfär. Move on Alone. Skön blues, men en av få låtar som man skulle kunna spela upp på en fest och där ingen skulle gissa att det är Jethro Tull. Serenade to a Cuckoo. En jazzbagatell, men jag älskar den!  

Dharma for One. Mera bluesjazz. Den börjar fantastiskt. Riffet är svårslaget, men ganska snart blir det ett trumsolo... Inte mycket till låt. It's Breaking me Up. Skivans standardblues. Sådär. Cat's Squirrel. Trad. arr Abrahams. Det är väl rätt skön gitarr på den här, men som låt är den tämligen blek. A Song for Jeffrey. En av mina Jethro Tull-favoriter överhuvudtaget och förr i tiden drog jag ofta på den här när det var fest. Svårslaget groove! Den är liksom ostoppbar! Round hinner inte börja förrän den är slut. Den skulle kunnat bli så bra. Fan!

Helhet: atmosfären är underbar, jag älskar den brittiska bluesscenen vid den här tiden och Jethro Tulls debutalbum hör väl faktiskt dit. Jag ger den 4/5 i betyg. För mig är det ett klassiskt album, men kanske ändå inte lika bra som t.ex. Fleetwood Mac eller Ten Years After från samma år. Kanske den känns något splittrad/ofärdig?

Jag har en Sonet-utgåva i fint skick. Det får man vara nöjd med.