Nothing is easy, though time gets you worrying, my friend, it's o.k.
Just take your life easy and stop all that hurrying, be happy my way.
Jeffrey Goes To Leicester Square. Låten passar in som andra spår med sina österländska klanger. En bagatell på något vis. Man vill inte vara utan den, men någon riktig höjdare är den kanske ändå inte. Bourée, en omarbetning av Bourrée in E minor av Bach. Hur vacker är inte denna! Den skulle kunna vara ett soundtrack till mitt miserabla liv. Den är nog där uppe bland de 10-20 bästa Jethro Tull-låtarna ever. Back To The Family. Schysst låt som passar perfekt in i flödet på Stand Up. Det korta gitarrsolot när låten tonas ut kunde de utvecklat något. Look Into The Sun. Mera lugna tongångar. Fin låt.
Nothing Is Easy. När Jetho Tull är som coolast är de just coolast. Ytterligare en monsterlåt. Fat Man. Briljant låt med österländska klanger. We Used To Know. Den här gjorde Rolling Stones och Eagles låtar av. Tacksam ackordföljd att spela solo till. Wah-wah-solot från Martin Bourée sitter som en smäck. Och visst är den bra med alla tre banden... Reasons For Waiting. En mörk låt som nästan skvallrar om vad som komma skall på Benefit. Älskar den. Från sångmelodi till alla små finurligheter. For A Thousand Mothers. Liksom på This Was, tar sista låten slut innan den har börjat
Svensk Chrysalis-utgåva med pop-up band i innerkonvolutet i toppskick! Den får duga och inget att klaga på alls faktiskt.
Skivan får 5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar