Det dröjde innan Robert Jr. Lockwood spelade in en fullängdare under eget namn. Han var 58 år! Jag ska kanske ge mig i kast med en bluesskiva på ålderns höst? Eller inte. Hursomhelst, innan Lockwoods förstlingsverk hade han lirat med artister som Little Walter, Muddy Waters, Otis Spann och Howlin’ Wolf. Bland annat. Något bättre CV än vad jag själv har med andra ord...
Steady Rollin’ Man är en småtrevlig bluesskiva. Det är ganska lågmält och gitarrsoundet är naket och utan distorsion. I några spår hörs hans dragning mot jazz och det är förstås intressant. Lockwoods styvfar var ingen mindre än Robert Johnson och det var av honom som han lärde sig spela gitarr. Delmark, US, 1973.
En skånsk bluesplatta - "Döden i dyngan" eller "Räliga fruntimmer från Yllevad"?
SvaraRaderaBåda titlarna är bra. Jag kör igenom Yllevad nästan varje dag. Den känns frestande.
SvaraRadera