Nu har jag även fått hem ett UK-original av Ten Years Afters debut från 1967. Den är såklart obligatorisk i en värdig skivsamling, men av oklar anledning har jag aldrig haft den. Jag har nog de flesta spåren på någon samling, men så kan man som bekant inte ha det.
Det är givetvis blues i grunden, men det finns plats för både jazz, rock 'n' roll och psykedelia. Alvin Lees snabba gitarrspel är bandets signum. Här är han något slarvigare än på senare skivor. Det gör ingenting. Ric Lee och Leo Lyons står för magiskt sväng och Chick Churchills orgel målar de långsammare låtarna i psykedeliska färger. Vilket jäkla band de var redan på debuten! Favoritspåren är I Can't Keep from Crying Sometimes, Howlin' Wolfs Spoonful, Feel it for Me och Sonny Boy Williamsons Help Me.
Det är givetvis blues i grunden, men det finns plats för både jazz, rock 'n' roll och psykedelia. Alvin Lees snabba gitarrspel är bandets signum. Här är han något slarvigare än på senare skivor. Det gör ingenting. Ric Lee och Leo Lyons står för magiskt sväng och Chick Churchills orgel målar de långsammare låtarna i psykedeliska färger. Vilket jäkla band de var redan på debuten! Favoritspåren är I Can't Keep from Crying Sometimes, Howlin' Wolfs Spoonful, Feel it for Me och Sonny Boy Williamsons Help Me.
Om man inte gillar den här är det inte fel på Ten Years After utan fel på människan! Man skulle förmodligen ha ett monoexemplar istället för stereo, men jag är ändå nöjd. Deram, UK. 1967. Producerad av Mike Vernon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar