Dagens raritet XVIII

Burnin Red Ivanhoe - M 144, Sonet SLP 1512/13, 1969. Released in a gimmix gatefold cover. When opening, a stage pops up in the middle. A dotted line indicates the location to make a small cut. An extra cardboard medieval knight can be inserted in the slit. Skivan finns presenterad i Pokoras 5001 Record Collector Dreams och med 2 rating discs. Skivorna och omslag i toppskick och den är komplett med riddare. Här är nog 2 rating discs i underkant.

M 144 är en av de bästa skandinaviska plattorna IMHO. Blues, jazzrock och psykedelia i lika mängder. The Doors möter Soft Machine. Ofta är musiken intensiv och jagad och sådant går jag alltid i gång på. På a-sidan är Ivanhoe I Brøndbyerne, den korta och hetsiga Saxophonepiece Piece 1 och Antique Peppermint de bästa spåren. B-sidans Tingel-Tangelmannen är fantastisk på alla sätt och vis, och Ole Fick får ur sig ett vasst gitarrsolo, även om jag gillar låten ännu mer på Povl Dissing & Burnin Red Ivanhoe 6 Elefantskovcikadeviser (1971). 

På andra skivan sjunger de på engelska. Medarus och Purple Hearts är klart Soft Machine-doftande. Oyizl (8:32) är jazzrock med krautrockvibbar. Vilt jazzande saxofon från Karsten Vogel och med trumsolo från Bo Thrige Andersen (som sig bör på en dubbel-lp). Härlig atmosfär, men aningen prövande. 

Sidan D inleds med en saxofondriven (I Can’t Get No) Satisfaction. Fast här heter den Ivanhoe In The Woods. Jagger/Richard är inte krediterade. Avslutande Ksilioy (10:35) är krautrock från Danmark. Magisk!

Saxophonepiece Piece 1

Ksilioy

Are You Experienced

Jag lyssnar, som sagt i förra inlägget, även på skivor som inte passar in under Dagens raritet. Jag har aldrig haft Jimi Hendrix Are You Experienced med det amerikanska omslaget, men nu fick jag beställt ett ex av min mamma som var på Gekås för någon vecka sedan. Där finns uppenbarligen en ganska anmärkningsvärd sortering av storsäljande titlar och jag bad henne köpa denna och Pink Floyds Animals (remastrad 2018, utgiven i år 2022). Det är väl på gränsen till förnedrande, men priserna för dessa utgåvor är lägre där så det blev så.

Jag har Are You Experienced med det brittiska omslaget såklart, men jag älskar verkligen det gula med fotot på bandet tagit med en fisheyelins. Ett av de snyggaste psykedeliaomslagen. Låtarna är dessutom inte identiska på de två utgåvorna. Den amerikanska har Purple Haze, Hey Joe och The Wind Cries Marys, den brittiska Red House och Remember. Låtordningen skiljer också. Music On Vinyl – MOVLP724, Remastered, Mono, 180 gram, 2018. Jag tycker skivan låter fantastisk!

Nu blev det ändå ingen bra affär. Animals låter inte bra. Den knastrar här och var och den har några irriterande pops. Läser man om skivan, så verkar alla ha samma problem. Hur kan ett sådant band ge ut en risig utgåva? Synd, för när den låter bra, låter den bra. Det lär ju aldrig bli att jag reklamerar den...

Purple Haze 

Sympetrum striolatum

Idag blev det mest trollsländor. Jag hade större ängstrollsländor på tre lokaler och även äggläggande blågrönmosaikslända. Eventuellt fanns det någon tegelröd bland alla större ängstrollsländor, men de jag fotograferade fick jag alla till större ängs. De kan nog flyga ytterligare några dagar och nu börjar fenologirekorden att närma sig. 

12 vinterhämplingar, ägretthäger, rastande bläsgäss noterades också idag, liksom korsnäbbar, gulsparvar och lite annat smått och gott. Sedan är förstås bokskogarna magiska just nu. Ägretthägrar har jag haft flera dagar i veckan. Två som flest. Sammantaget 13 observationer under hösten. Verkligen anmärkningsvärt.

Jag som 15 timmar fredag-lördag, vilket väl måste ändå vara ett rekord. Så slut kan alltså vara inför ett höstlov. Jag måste verkligen vila upp mig.

I bilen spelas det mest Gov't Mules första album. Den borde jag skaffa på vinyl. Vilken skiva det är! Inte ett svagt spår. 

Lymnocryptes minimus

I går hade jag min andra dvärgbeckasin i kommunen. Som sig bör satte jag foten mer eller mindre på den innan den flög upp. Dessförinnan noterades ett femtiotal sidensvansar och en liten flock vinterhämplingar. Tre nya årsarter i kommunen på en knapp timma! Dessutom var snatteränderna kvar i den lilla igenväxta sjön och en varfågel sågs på ett hygge. Jag gick runt stora sjön även denna söndag. Återigen i ett ganska makligt tempo och jag tog alla omvägar som det går att komma på. Det måste ha blivit ca 15 km. Skönt, men svettigt. Ganska fågelfattigt. En ägretthäger sågs flyga i sjön och jag kunde räkna till fem skäggdoppingar. Spillkråkor hördes på flera platser, liksom nötskrikor. De var nog de mest påtagligt närvarande arterna. Mindre finkflockar. 

I veckan som gick hade jag fyra ägretter både onsdag och torsdag kväll. Särskilt i onsdags var det en magisk syn i kvällssolen. Hägrarna stod med 2-300 m mellanrum längs den norra stranden. Alla koncentrerade och beredda. De kvällarna fanns det mycket annan fågel i sjön - grågäss, bläsgäss, storskrakar, viggar, knipor, skäggdoppingar. 

Tidigt morgon

Jag har inte direkt något flyt när det gäller att pricka in bra dagar med stormfåglar. Antingen jobbar jag full dag eller infaller de bästa dagarna på tisdagar när jag är ledig. Eller på helger. Det är långt att pendla och jag vill inte gärna köra ut där på arbetsfria dagar. Fredagar kan jag komma loss en dryg timme. 

Ändå gör jag mina försök vid Kattvik vissa morgnar. I dag var det åtminstone vackert med soluppgång och tystnad. Inga havssulor medan jag var där... Förr eller senare lär jag nog ändå få in en bra dag. 

Haliaeetus albicilla

Det blev ett varv runt Rössjön i dag. Det var aningen behagligare jämfört med för tre veckor sedan när jag stapplade runt med ryggskott. Då fick jag ibland lägga mig ned och försöka räta ut ryggen under obeskrivliga smärtor. Hursomhelst, vädret var till en början fint och solen tittade fram några gånger. På slutet blev det åska och regn, men jag klarade mig ganska bra. Var nog mer blöt av svett än av regnet när jag nådde bilen. Fint i skogen med alla färger. Lågt vattenstånd i sjön. Jag mötte en del andra vandrare, vilket var en ganska ovanlig syn för några år sedan. 

Jag hade lite trollsländor i början av rundan (när solen var uppe) - höstmosaikslända, tegelröd ängstrollslända och större ängstrollslända. Det dröjde med fågel till jag kom till den västra stranden. I sjön noterades 158 grågäss, 6 bläsgäss, 4 skäggdoppingar, 1 ägretthäger, gräsänder och knipor. Korp hördes som sig bör. Nötskrikor. Små flockar med berg- och bofink såklart. När jag kör över åsen, vilket jag gör de flesta dagar, har jag dem mest hela tiden. Kungsfågel hördes ibland. Jag blir lika glad varje gång, att jag fortfarande noterar dem. De lär väl försvinna snart på grund av hörseln, som känns svagare för varje år. Enstaka korsnäbbar. Ormvråk. Större hackspett. Ringduvor.

Det blev inget särskilt högt tempo, jag är i för dåligt skick, bland annat på grund av tre hemska veckor med ryggen.

Igår besökte jag Flinka Sjö. Vet knappt om jag varit vid denna igenväxande pöl i år? Möjligen någon gång i våras. Där låg ett snatterandspar och 17 bläsänder. Överraskande! En vattenrall skrek till och en rödhake sjöng ljuvligt. Även gärdsmygen lät höra sin sång. Roligast var dock att min gamle kollega D från UC dök upp med sin nya flickvän. Vi har inte setts på 4,5 år tror jag. Trevligt!

Helgerna går alldeles för fort!

Dagens raritet XVII

Guru Guru - Känguru, Brain 1007, 1972. Skivan finns avbildad i Pokoras 8001 Record Collector Dreams och med 2 rating discs. 

Om UFO och Hinten prövar ens psyke emellanåt och är aningen svårsmält krautrock, så är Känguru något lugnare och mera strukturerat vansinne och inte lika stökigt. Det är förstås mycket jammande i de fyra långa låtarna och det händer verkligen en hel del i deras förryckta kompositioner. Jag tror att jag gillar Oxymoron och Immer Lustig på a-sidan bäst. I lagom dos är detta bland det bästa från den tyska scenen på det tidiga 70-talet.

Ikoniskt skivomslag. Sättningen är densamma som på de två tidigare plattorna, dvs Mani Neumeier, Ax Genrich och  Uli Trepte, men det blev den sista skivan med den sistnämnde.  

Yesterday I bought some stuff
A good deal, it was rough
I really got no soul
Smelled like shit but it wasn't
It's oxymoron
Smelled like shit but it wasn't
It's oxymoron

Oxymoron

Dagens raritet XVI

Det här är kanske skivomslaget som kommer att stänga ned min andra blogg? En ful mansröv. Vi får väl se. Guru Guru - Hinten, OHR OMM 556 017, 1971. Finns avbildad i Pokoras 6001 Record Collector Dreams med 1 rating disc. 

Hinten rekommenderas inte nervklena. Även om det är aningen mera strukturerat och låtbaserat än debuten UFO så är de flesta partierna i de fyra långa låtarna total freakout, men eftersom jag är galen så älskar jag den. Hårda riff, friformsjazz och psykedelia och en rejäl dos galenskap, vad mer kan man önska? 

Skivan är mestadels instrumental, men ibland upprepar trummisen och galenpannan Mani Neumeier låttitlarna med olika gutturala läten. Därefter drar Ax Genrich igång sin hendrixinspirerade gitarr. Värt att nämnas är också hur basisten Uli Trepte använder någon sorts primitiv talk box. Lyssna på Electric Junk live. Essentiell krautrock.

Favoritspåret är nog ändå Bo Diddley. Bo Diddley upprepas fyra gånger fyra gånger under låten, mera weird för varje gång. Där emellan blir det inget Who Do You Love? eller Mona, men istället instrumentala utflykter och med Hendrix i första rummet. 

Jag är glad att jag fick sett Neumeier, Genrich och Schmidt och deras Psychedelic Monsterjam i Burg Herzberg 2006. Närmare kommer man inte de första Guru Guru-plattorna. Den spelningen finns med på min topp 10 någonsin. En mind-boggling ride vill jag lova. Såg även Guru Guru 2007 eller om det var 2008. Där återfanns bara Neumeier och de spelade mestadels någon sorts world music, även om det blev något gammalt material också. Senast jag var där, 2019, stod Genrich ensam på en liten scen och spelade lite osammanhängande. Verkade klart dement och det kändes bara tragiskt.

Electric Junk

Bo Diddley

Eremophila alpestris

Det har varit två miserabla veckor. Fick ryggskott på söndagen för två veckor sedan. Det var för jäkligt. Värktabletter och två besök hos sjukgymnastiken den första veckan. Sedan har det varit lite fram och tillbaka den senaste veckan. Ibland känns det ganska bra, men plötsligt får jag nya hugg. Inget är mer deprimerande än dessa återkommande ryggplågor. Dock var det faktiskt 7,5 år sedan förra gången det var så här illa.

När jag fick det på söndagen fick jag för mig att ont ska med ont fördrivas och gick ett varv runt Rössjön. Snarare stapplade mig runt. Flera gånger fick jag lägga mig ner på marken för att försöka sträcka ut. Det blev nog bara värre. Tisdagen kom jag inte upp ur soffan. Det var helt omöjligt att resa sig. Svetten rann av smärtan och jag blev oerhört låg. Efter andra behandlingen på fredagen kändes det lite bättre. Arbetade förstås ändå. Jag kör vidare med mitt självplågeri och har fortfarande inte en sjukskrivningsdag. Förra söndagen gick jag en rejäl runda på myren.

I torsdags var det fint sträck vid Hovs Hallar - det sågs mängder med havssulor, tretåiga måsar och labbar bl.a. Torsdagar är svåra att åka ifrån jobbet. På fredagen, efter en snabb frukost på skolan, så åkte jag ut till Yttre Kattvik. För lite vind, men jag såg några havssulor och toppskarvar. Alltid något.

Idag blev det hemmalokalen med steglitser, ängspiplärkor, sävsparvar, sånglärkor och en trädlärka. Sedan blev jag sugen på berglärkan ute på Sandön. Tog med mig mamma som jag lämnade hos min moster. Berglärkan var samarbetsvillig och det blev en riktigt härlig eftermiddag och med mycket prat med gamla och nya skådarvänner. Vattenrallar, en myrspov och en kustsnäppa sågs också. Höstmosaikslända och tegelröd ängstrollslända. Satt även en bra stund ute vid Rönnen och njöt av alla fåglar där. Det sträckte en del ormvråk och gässen flög fram och tillbaka. Korv i Munka Ljungby på hemvägen.

Det är inte varje dag man ser alla Sveriges häckande arter lärkor (tofslärka är utgången). 

Dagens raritet XV

Yesterday's Children köpte jag någon gång i början av den borttagna bloggens barndom. Jag minns att någon klåpare köpte en bootleg av albumet på Tradera för något kring 800 kr. Veckan efter kunde jag ropa in ett original i shrink för någon extra hundralapp. 

Hursomhelst, Yesterday's Children s/t, MAP CITY 3012, US, 1969. Avbildad i Pokoras 2001 Record Collector Dreams med 2 rating discs. Den har uppenbarligen stigit i värde sedan dess. 3500-4000 kr verkar vara ett gångbart pris numera för ett toppexemplar.

Yesterday's Children är härligt brötig och stökig psykedelisk protometal. De går ut stenhårt med Paranoia och Sad Born Loser. Sångaren Dennis Croce sjunger lungorna ur sig och gitarristerna Reggie Wright och Richard Croce har alla pedaler och volymkontroller i botten. I What Of I lugnar de ner sig något, men gitarrerna biter fortfarande. She's Easy är till huvuddelen så mycket hårdrock det kan bli 1969. På b-sidan får vi två covers: The Yardbirds Providence Bummer och Larry Weiss Evil Woman. Den senare släpptes också som singel. Stenhård men kort version jämfört med Spooky Tooths.

Yesterday's Children var från Cheshire-Prospect, Connecticut, USA och bildades 1966. De släppte en singel och en ep 1967 med garagerock. Det blev tyvärr bara en fullängdsskiva och det verkar något osäkert om den kom 1969 eller 1970. Den gavs ut av MAP CITY även i Italien (1970) och Tyskland (1971). 

Gillar du Blue Cheer, Sir Lord Baltimore, Pentagram, Black Cat Bones och Leafhound så är denna platta given i samlingen. 

Sad Born Loser

Evil Woman