Charadrius morinellus

Startade från stugan 5.15 och var uppe vid rengärdet i Biergenis 5.45. Kände mig lite starkare än vanligt och var faktiskt på toppen Årjeli Lisvuotjåhkka vid 8-tiden och då hade jag ändå stannat och fotograferat ljungpipare och lappsparv några gånger. Hörde ingen berglärka där jag hade dem för två år sedan och fortsatte mot den östra branten där det brukar finnas fjällpipare. Här hördes sång som först gjorde mig aningen konfunderad, men ganska snart insåg att det var snösparv. Det är en sång som inte riktigt sitter. Samtidigt som jag skådade och fotograferade snösparvarna kom G och S bakom hörnan. Nästan på samma plats som vi möttes på för två år sedan. Han på väg tillbaka (morgontidig inventerare) jag på väg upp. Han hade haft berglärka både norr om Nuorrta Lisvuotjåhkka och på själva berget. Det lät ju lovande. Dock hade han inte sett någon fjällpipare.

Jag tillbringade flera timmar på Nuorrta Lisvuotjåhkka. Jag hittade en renskalle som jag bar med mig och då och då prövade olika arrangemang. Så småningom tröttnade jag och lämnade den på östra toppen och vandrade därefter först till högsta punkten (1127 m) och sedan ned på slänten mot norr. Här fick jag både sett fjällpipare (det var för väl, för jag läste Min vän fjällpiparen av Bengt Berg förra veckan) och höra några strofer av berglärka. Sedan fick jag för mig att hämta renskallen igen för den slutliga installationen. Jag är galen.

När jag åter var på väg upp på Årjeli Lisvuotjåhkka hörde jag berglärka sjunga 2-3 strofer. Inte heller nu lyckades jag se någon fågel. Jag började bli trött av allt upp och ner på berget och tog den drygt två timmar långa vandringen tillbaka med bara två stopp för vattenpåfyllning. När jag nådde stugan hade jag varit borta drygt 12 timmar. Sällan varit så trött, men det var förstås värt varenda steg. 

Förra gången jag var i Ammarnäs såg jag inte heller berglärkan vid första besöket och gick därför upp en gång till och fick då lyckligtvis se den. Så lär det inte bli denna gång. Idag hade det gått vädermässigt, men givetvis hade jag inte kunnat ge mig på den vandringen nu. Resten av veckan ser mera ostadig ut. Fast det kan ju ändra sig...

I vilket fall som så var det en underbar tur och i ett helt perfekt väder. Det blåste tillräckligt mycket för att man skulle slippa myggen och det blev inte riktigt varmt förrän mot slutet av dagen. 

Nu ska jag hitta på något som är lagom ansträngande.

Stercorarius longicaudus

Idag begav jag mig upp till Kraipe Renslakteri. Det är 25 år sedan förra gången. Jag hade faktiskt inga minnen av lokalen överhuvudtaget. Efter rengärdet följde jag först ett fyrhjulingsspår, men tyckte det var alldeles för blött och sneddade uppåt mot SV. Först efter flera kilometer insåg jag att jag gick åt fel håll. Jag borde följt spåret för att komma upp till höjden där det ska finnas fjällpipare. Jag har inget nät här (dumt nog bytte jag från Telenor till 3...). Kompensationen blev dock två fjällabbar och väldigt många lappsparvar. 

Så småningom gav jag mig av på rätt håll. Jag hörde en spelande fjällpipare, men annars var det mest slit upp för småblöta hängmyrar. Det blev ytterligare en fjällabb och kanske hörde jag en fjällripa. Fler lappsparvar, gråsiskor, ängspiplärkor och några vadare. Jag gick i gummistövlar. Det brukar jag klara bra, men det var värst vad jag fick ont i fötterna. Det envisa förkylningen vill inte heller släppa, så att traska i hängmyrar var aningen ansträngande. Nåja, en ganska fin tur, men fågelmässigt slog det inte så väl ut. Gick nog närmare 20 km. 

I morgon blir det projekt berglärka. Då blir  det kängorna.

Phylloscopus borealis

Så har jag då till slut fått kryssat nordsångare. Fågeln upptäcktes i söndags vid Stor-tjulträsket, samma dag som jag anlände. Jag åkte inte dit då, men givetvis på måndagsförmiddagen. Fågeln sjöng oavbrutet den timma jag var där och jag fick även tagit några sura bilder. Den alternerade mellan tre björkar (de högsta). I tisdags var jag där två timmar på förmiddagen. Fågeln rörde sig mellan samma björkar och sjöng i ett. Detta upprepades även igår på förmiddagen under en dryg halvtimma.

Efter en rejäl tur uppe i Gaisatsområdet kom jag helt slut till parkeringen vid halv sjutiden på kvällen. Efter viss tvekan valde jag att vandra bort till nordsångaren igen. Först hörde jag den inte. När jag efter en stunds väntan var på väg att gå tillbaka började den dock sjunga, fast nu längre upp mot en myr. Nu sjöng den mera varierat, framför allt växlade den tempot ofta, lockade mera frekvent och förflyttade sig ganska rastlöst mellan flera olika lägre björkar. Vid minst två tillfällen interagerade den med en annan phylloscopussångare som jag inte hann med att identifiera. De jagade varandra i något som skulle kunna vara ett frieri. Enligt rapport i artportalen sjöng den oavbrutet i över två timmar tidigt i morse och det nämndes inget om en andra fågel. Vi får väl se de närmaste dagarna.

Det regnar idag, så jag håller mig i stugan. Kroppen är dessutom rejält sliten efter två dagsturer uppe i fjällen. Jag hade glömt att få med min lite större ryggsäck, så någon tur upp på Björkfjället har inte varit aktuellt ännu. Beställde en ny 45-literssäck i måndags och den har enligt PostNord-appen anlänt till Ammarnäs Livs idag. Det var tur, för annars hade den inte kommit förrän på måndag. Nu stannar jag förvisso till minst måndag, men det är nu jag behöver den.

Jag vet inte om ryggen håller för att släpa med sig tält, sovsäck och kök, men jag skulle gärna vilja stanna på Björkfjället över natten och kanske fotografera fjällpipare och berglärka tidigt på morgonen. Lördag-söndag kanske. Vi får se hur det blir med det. Ärtsoppa och punsch på forskningsstationen ikväll (en tradition jag hört talas om i alla år). Imorgon blir det lite sparsamt midsommarfirande med några där.

Gavia arctica

Efter Hova orkade jag köra upp till Rätan där jag tog in på en camping. Efter 5-6 timmars sömn tog jag kikaren och kameran och gick ned till sjön. En storlom dök upp bara 50 m ut från stranden. Jag hann ta några foton innan den dök. Nästa gång kom den förstås upp 100 m bort. Så småningom låg det tre fåglar tätt ihop, men lite för långt ut för fotografering. Jag hörde smålom från tältet på kvällen, men såg ingen på morgonen.

Efter att installerat mig i stugan i Ammarnäs (samma som jag hade för två år sedan) gick jag ut bland ladorna på kvällen och fotograferade några smalnäbbade simsnäppor. En hona uppvaktade en hane. Där fanns ytterligare en hane, men den brydde sig honan inte om. Som ni väl vet är det tvärt om som gäller för simsnäpporna. Honan är den färgstarkaste, sköter uppvaktningen och hanen ruvar och tar hand om ungarna. Härliga fåglar som ibland dimper ned precis där man sitter. Helt oskygga. Brushanar, grönbenor, enkelbeckasiner, tärnor, gulärlor. En fin första kväll. Väldigt varmt och inga mygg. 

Echoes

Nu fick jag feeling med bloggen. Ett andra inlägg samma kväll. Det är säkert två månader sedan jag fick hem Fläsket Brinner Featuring Bo Hansson Live at Pistolteatern 1972. Mitt första exemplar fick jag faktiskt skicka tillbaka. Vinylen var knastrig och ville inte spela acceptabelt ens efter en tvätt Tråkigt när det händer. Nu har jag ett välljudande exemplar. Återigen, vilken kulturgärning att ge ut sådana här inspelningar. Det blir inte mycket bättre vill jag lova. Bo Hansson är förstås en av de allra största hjältarna. Kanske den största från Sverige. 

Jag hittade inget från Pistolteatern på Youtube, så jag föreslår att ni inhandlar skivan i butik eller på nätet illa kvickt innan den försvinner. Jag tror det är 1000 ex (och två olika omslag) och den är värd varenda krona. Jag menar det! Obligatoriskt och suverän skiva, Bosse i högform, och med helt acceptabelt ljud. 

Jag får istället bjuda på världens bästa låt. Roger Waters spelade den inte i Köpenhamn för någon månad sedan, men man kan inte få allt...

Pink Floys - Echoes

Strix Nebulosa II

I morgon tänker jag åka på semester. Jag har gjort en packlista, men givetvis inte börjat packa. Tanken är att komma iväg vid 8-tiden, men det lär väl bli senare. Jag tänker sträckköra upp till Otterbergets Camping utanför Hova. Galenpannornas favoritställe. Hade tänkt åka redan idag, men fick ingen lust till det. Ombesiktigade bilen, handlade lite mat, lyssnade på ett otal krigspoddar och där tog energin slut.

Så det blir bara en kväll på världens roligaste camping i år. Det får räcka! Jag vet inte riktigt i vilket vinylmood jag är. Antingen köper jag bara några billiga skivor och håller igen, eller satsar jag på 1-2 skrytsamma dyringar. Det hade varit schysst med My Solid Ground eller 2066 and Then eller något i den stilen för 10 000 kr... Vi får se.

Jag överlevde ett läsår på min nya arbetsplats i Båstad. Det har varit ett tungt år vill jag lova. För bara några veckor sedan var jag helt övertygad om att jag skulle säga upp mig, men jag gick på ledighet igår med inställningen att jag gör ett år till. Det är ett alldeles för tufft jobb och jag har varit nära att gå i väggen hela läsåret, men andra året kan förstås bli bättre... Det första är alltid det mest ansträngande, det vet man ju....

Mitt senaste nyförvärv på skivfronten är Mikael Rammel & Unga Hjärtan  Hälsa på som förr (jag älskar den titeln). Gjord i 200 exemplar. Min 116/200. Handnumrerad. I Sveriges Radio, programmet Tonkraft, fredagen den 14:e april 1973 var Mikael Ramel & Unga Hjärtan på scen. Producent var Christer Eklund, SR, och bandet bestod av Mikael Ramel; sång och gitarr, Bengt Dalén; sång och gitarr, Göran Lagerberg; bas, Gunnar Bergsten; sax och flöjt och Erik Dahlbäck; trummor. Låter grymt bra! Kulturgärning deluxe!

Efter Hova blir det fjällen och på vägen tillbaka högst troligt Dalarna och Värmland. Skivspelande, fågelskådning, kanske lite fiske och tokigheter.

Det är fortfarande deppigt att min gamla blogg eroderades från jordens yta förra året och jag ger verkligen inte denna särskilt mycket kärlek, men jag ska nog försöka blogga lite under semestern. Vad säger ni? Vill ni ha min resa genom Sverige i text och bild? Fåglar, berg, äventyr, misär. Kanske ger jag mig hela vägen upp till Karesuando där jag bodde 4 månader 1996. 

Ett av våra lappugglepar har en eller möjligen två ungar. Vilken fågelart! Att hänga med en lappuggla en kväll är nog meningen med livet. Jag blir ödmjuk. Tänk vad en lappuggla vet som jag inte har en susning om. 

Annars har jag mest hållit på med orrar hela våren, vilket jag bestämt nämnt vid något tillfälle. Jag gjorde nog närmare 40 tidiga morgnar på våra myrar och någon utanför kommunen. Vilka upplevelser jag har haft. Mestadels underbara sådana (om än svinigt kallt ibland) Det finns nästan inget som att sitta i ett gömsle 2.00 och känna förväntan på vad som ska ske de närmaste 5 timmarna. En kväll med nattskärror härom kvällen var också en sann njutning.

Hälsa på som förr fanns inte på Youtube så det får bli Artificiell Prana från Till Dej.

Artificiell Prana

My Solid Ground - Dirty Yellow Mist