Kingdom Come är inte alls lika bra som Galactic Zoo Dossier och man måste nog vara galen för att lyssna på detta verk. Skivan ska såklart ändå finnas i samlingen, och efter upprepat lyssnande så växer den trots allt. Den teatraliska approachen kräver definitivt viss tillvänjning. Arthur Brown låter som en predikant på LSD. Det är progressiv rock som inte direkt låter sig indelas i något fack - psykedelisk hårdrock, elektronisk rymdrock, det är kosmiskt och konstigt och osammanhängande. Kyrkklockor och aliens. Ibland som ett brittiskt Zappa eller Captain Beefheart. Det är inget för nervklena, även om man givetvis attraheras till galenskap. Arthur Brown bryr sig inte om att bli förstådd och det hedrar honom naturligtvis. Jag inser dock att jag tillhör just de nervklena och gillar bäst hårdrocken i City Melody, The Experiment (feat. Lower Colonic Irrigation), The Hymn och kanske inledande Water hur konstig den än är.
Nu har jag alla tre skivorna med Arthur Brown's Kingdom Come; Galactic Zoo Dossier, Kingdom Come och Journey. Den senare dock som US-press. Måste jag köpa en Journey som UK? Olika omslag... Suck. Jag orkar egentligen inte med den här hobbyn mer...
The Experiment (feat. Lower Colonic Irrigation)
Den amerikanska utgåvan av Ten Years Afters Stonedhenge har också ett rätt kul omslag som skiljer sig från de brittiska pressningarna. Om man nu ska börja samla på sig alternativomslag.
SvaraRaderaJag har funderat på att ta in den...
SvaraRadera