Sunrise

Det bästa köpet på vår lilla börsrunda i Malmö för två veckor sedan var nog ett UK-original av Arthur Brown’s Kingdom Come Galactic Zoo Dossier från 1971. Skivan spelade först med ett retsamt knaster - trots att den såg i princip ospelad ut och saknade spindle marks - men efter en tvätt (b-sidan två gånger) spelar den utan tvekan excellent. Omslaget med rester av en sticker, annars fint.

Detta är skivan som jag fortsättningsvis kommer att nämna när det kommer till progressive-favoriter från det tidiga sjuttiotalet. Någon skulle kanske kalla det här avantgarde, men jag föredrar nog psykedelisk progressive och tidig hårdrock även om det är ganska rubbat emellanåt. Skivan har det mesta som jag älskar. Förryckt och stöddig sång (Arthur Browns teatraliska röst är helt obetalbar…), tungt trumspel, suverän orgel, oändligt med coola riff och riktigt giftigt gitarrspel av Andy Dalby. Det är väl någon typ av konceptplatta, alla låtar glider in i varandra och texterna är för mig delvis obegripliga existentiella betraktelser. Det finns en intensitet rakt genom hela skivan som är svårslagen. Hur har jag kunnat vara utan denna pärla i alla år? Jag har haft den tredje skivan Journey sedan 80-talet, men mitt minne av den är att den är tämligen svag (trummaskinen har jag åtminstone inte lyckats förtränga…). Den ska förstås ändå plockas fram inom kort.

Arthur Brown's Kingdom Come - Sunrise