Jag har tyvärr inget original från 1971, men åtminstone utgåvan i enkelkonvolut från 1974. Ett promoexemplar till och med. Den finns inte i discogsdatabasen. Förutom några mindre bruna fläckar i det vita på omslaget så är den som ny. Inte ett knäpp på vinylen överhuvudtaget. Både OBI och insert. Man får nöjd med det lilla här i livet. Jag kommer inte helt säkert ihåg när jag köpte den, men det måste vara 25 år sedan. Eller 20 åtminstone. Däremot tror jag att det var av M på en skivmässa.
I Satori II är gitarrspelet mera orientaliskt. Detta till ett riff (som bara märks några få gånger) som givetvis är Bo Diddleys. Solona skär genom märg och ben. Joes sång är definitivt långt över gränsen för galenskap. Wada håller sig till pukorna och bluesmalandet gör låten smått hypnotisk.
I Satori IV är Joe tillbaka med både sång och munspel. Det är blues och Mountain-tungt. Eller ett snäpp tyngre än så. Gitarrsolona är inte från denna värld. Vi får även en rejäl dos av koklocka och det är mycket bra. I Satori V är de orientaliska och diskordanta tongångarna åter rådande. Det är sataniskt och evil och Joe wailar sig igenom hela delen ordlöst. Helt vettlös förstås. Man kan bara älska hans totala kompromisslöshet.
Vilken jäkla platta! Jag kan såklart ha hört den på något annat sätt än på min vinylskiva, jag tror att jag har den på en bränd CD också, och det är möjligt att jag spelat den i den gamla bilen någon gång, men om det ska gå 10-15 år mellan lyssningarna av vinylen så var detta förmodligen den sista gången. Det är sjukt när man tänker på det så. Atlantic 1974. Japan. Promo. OBI. Invitation To Sukkavati-insert. Skivan fick en ny inner sleeve (3 layers of anti-static high-density polyethylene) och skyddsomslag så att nästa ägare, efter mitt frånfälle, inte tror att jag har varit vårdslös med rariteterna.
Du är ändå lite optimistisk som tror att skivorna kommer att få en ny ägare efter frånfället... Har man otur blir det väl i stället någon brand till följd av att någons eltandborste kortslutits eller att batteriet till någon onödig pryl blivit vått och självantänt. Dubbelt elände.
SvaraRaderaJag spelade dock min Satori så sent som för någon månad sedan. Vet inte om pipet i början var till för att Joe skulle känna att han gallskrek i rätt tonart. Sådant är ju viktigt.
Nu är jag inte med. Är det mer sannolikt att den kommer att brinna upp, än att den får en ny ägare? Det tycker jag tvärtom låter mindre sannolikt. Jag har haft en skivsamling i 50 år och än har inget hänt den. Även om det förstås händer olyckor med samlingar (till och med förvånande ofta) så är väl ändå inte inte det MEST sannolika att de brinner upp? Nog fan är det rimligt att någon ska behöva deala med den efter att jag lämnat in?
SvaraRaderaHar du förstapressen med fold-out?
SvaraRaderaHaha, förlåt, jag bara menade att en riktig pessimist inte skulle se så rationellt på det, utan tänka i katastroftermer...
SvaraRaderaJag har en förstapress med utvik och insert (ingen OBI). Jagar en en "Anywhere", men där får man vara lite försiktig eftersom det verkar finnas senare pressningar som inte lagts in på Discogs som säljs som förstautgåvor.