Jag valde dock att njuta av mitt original av Scorpions förstlingsverk Lonesome Crow. Jag har velat ha den på grön Brain i decennier och för några månader sedan gjorde jag slag i saken och köpte den för dyra pengar. Det här är en vattendelare. Det finns de som tycker att den är skräp och de som tycker att det är den enda bra plattan med bandet. Jag tillhör de sistnämnda. Eller, nåja... det går väl att lyssna på några till av de tidiga, men Lonesome Crow är ett progressivt mästerverk och som inte alls låter som det som komma skall. Det är den enda skivan med Michael Schenker och han är helt fenomenal här. Klaus Meine har många skrattat åt genom åren, men hans sånginsatser är verkligen one of a kind. Det är mer en gitarrplatta än en sångplatta, det bör nämnas. Wolfgang Dzionys trumspel är magiskt. Ja, allt musicerande är av mycket hög klass. Själva musiken låter sig knappast beskrivas, men det är ett hopkok av hård bluesrock, tidig hårdrock, progressive, jazz och psykedelia. Det finns inte en dålig minut på detta album, jag återkommer ständigt och jag tröttnar aldrig på den. Långa melankoliska låtar och det händer något precis hela tiden. Stämningen är svåröverträffad.
Den här skivan måste höras i sin helhet. Minst en gång i månaden resten av livet!
Jag har bara en reissue av Lonesome Crow, den som kallas Gold rock. Gillar nog bara den skivan med Scorpions. Winds of Change har gjort att jag inte vill ha fler skivor med den gruppen. Köpte Saga II för inte så länge sedan, älskar låten "Tunga steg i Berlin".
SvaraRaderaYou bet! Älskar också "Tunga steg i Berlin". Lika bra som November. De spelade den på mellobåten 2013. Magiskt!
SvaraRaderaSorgligt med Stålbrandt och konstigt att det inte blev en större nyhet, med tanke på Novembers betydelse, men det är kanske i enlighet med familjens önskan. Vila i frid, studierektorn.
SvaraRaderaNi har kanske hört att Roger Forslund Rongoldsurfer också nyligen stupat. Det är lite deppigt. Han och jag (och många fler) åkte med Asoka-bussen upp till Mellobåten när vi skulle se November, Life och alla de andra. Genom åren har vi setts på många konserter. Senast var i Malmö när vi såg Earthless. Han skulle gått på Eartless i Kph förra året men dök inte upp. Var sjuk.
SvaraRaderaNej, det visste jag inte. Usch, vad tråkigt. Jag försökte lura hit honom på en skivspelarkväll, men det blev aldrig av. Bästa minnet jag har av honom var nog när vi såg Church of Misery på Loppen tillsammans. Han hade varit i kontakt med någon av dem och hade med sig ett screentryck i begränsad utgåva, så vi träffade dem före spelningen och utbytte prylar. Han kunde vara både tystlåten och samtidigt lite av ett socialt geni.
SvaraRaderaJa, riktigt deppigt. Church of Misery minns jag att han brukade prata om. Ett band jag har noll koll på. Visst var han både knepig och begåvad. En levande legend på något sätt. Och plötsligt inte levande. Han hade en utställning i Malmö för typ 2-3 år sedan som hette "Vi ska alla dö" och som visst ska ha varit grym.
SvaraRadera