Dagens raritet LIX

Det ramlar in skivor av alla de slag till samlingen med jämna mellanrum. Köpstoppen är lättare att bryta än vita månader. Nya titlar och uppgraderingar av gamla, pinsamma hål ska tätas...

Förutom Ozric Tentacles har bland annat Alice Coltranes A Monastic Trio och The Carnegie Hall Concert och Traffics John Barleycorn Must Die fått speltid den senaste veckan. Förra helgen hade vi skivspelarkväll hemma hos T och då lyssnades det förstås på otaliga skivor. Jag hann inte med att plocka ihop något särskilt genomtänkt, snarare bara vad som råkade stå framme - Ozric, Coltrane, Mick Abrahams, Moloch, Alan Jack Civilization, Black Merda och Bror Gunnar Jansson. Alan Jack Civilization - Bluesy Mind glömde jag dessutom att spela. Nåja, den får åka med även vid nästa tillfälle.

Alan Jack Civilization består av Alan Jack sång, munspel, orgel och piano, Richard Fontaine bas, Jean Falissard trummor och Claude Olmos gitarr och bildades i Paris 1969. De är väl Frankrikes svar på Cuby + Blizzards på något sätt även om de bara fick ur sig tre singlar och denna enda fullängdare. Bluesy Mind släpptes på BYG i Frankrike och på Metronome i Tyskland. 

Skivan innehåller åtta mer eller mindre stöddiga bluesspår och med inslag av psykedelia och där särskilt Claude Olmos gitarrspel utmärker sig. Han kom senare att hamna i Magma. Favoritlåtarna är nog What's Wrong där de verkligen låter som Cuby + Blizzards och avslutande långa och psykedeliska Middle Earth i Doors-stil, men egentligen är hela skivan hygglig. Dessutom i ett fantastiskt skick! Bästa köpet på Burg-Herzberg-festivalen i somras. Metronome, Tyskland, 1970.

Snart dags att bege sig till Malmö och Progressive Circus.

What's Wrong

Middle Earth

Lotus Unfoldning

Vi hade planer på att åka och se Ozric Tentacles och Gong på O2 i London förra hösten, men det blev aldrig av och det blev istället Hawkwind och Arthur Brown på Royal Albert Hall. Inget vi ångrat, men det var kanske något snopet ändå att vi aldrig kom iväg på det. Men man får försöka vara nöjd med vad man lyckas med att få se och inte gräma sig alltför mycket över allt man missar. Vi hade kanske inte gått på Progressive Circus om vi hade varit på den spelningen...

Hursomhelst, nu ska vi alltså äntligen få se Ozric i Malmö tillsammans med Agusa, Bossebandet - a tribute to Bo Hansson och Green Asphalt/Egentligen Giant nästa helg. Det ska bli fantastiskt roligt och spännande. Nya skivan med Ozric Lotus Unfoldning har anlänt och den lovar verkligen en spännande musikalisk resa. Kompisen Tim Wallinder trummar på plattan (och som han gör det!), men är inte längre med i bandet.

Nya Agusa, Noir, lyssnade vi på i bilen hem från Rögle - Grizzlys Wolfsburg i Helsingborg förra helgen, eller om det var två veckor sedan, och den lät inte heller så dum och kommer väl införskaffas så småningom. En skiva till en film, Noir. Det går väl att köpa den på Babel kan jag tänka.

Läcker poster till Ozric Tentacles-spelningarna i Sverige och Danmark måste jag säga. Jag vill försöka få tag i en sådan tror jag.

Lotus Unfoldning

Dagens raritet LVIII

Jag har haft en senare press av Black Merda i drygt 20-25 år, men till slut fick det bli ett original på Chess från 1970. Ett skivinköp jag inte alls ångrar. Jag lyssnade på min gamla nypress när det begav sig, men inte alls lika ofta och mycket som jag gjort på mitt fina original på senare tid. Så fungerar en skivnörds sjuka hjärna.

Black Merda är en utomordentligt groovy platta. Detta gäng gjorde Detroits förorter förskräckta under några år kring 1970 med sitt brutala och fantastiska sväng och sina politiska texter. Många säger att det är Hendrix-inspirerat och det är säkert så, men man kan lika gärna påstå att det är Funkadelic- och Motown-minnande. Eller att de till och med hade sin egen version av Black Rock. Faktiskt! De behöver egentligen inga jämförelser överhuvudtaget. Stöddig svart rock av bästa märke helt enkelt. Instrumentala Windsong (sjukt vacker) är möjligen en kort version av Maggot Brain av Funkadelic, eller något i den stilen... På sätt och vis. Chess, US 1970.

Prophet

Windsong

Down by the water

Dagens Bror Gunnar Jansson blir Down by the water med bandet Serve You Right to Suffer 2012. Det är alltså ingen skiva utgiven i eget namn, men den är inte sämre för det. Det är monotont och hypnotiskt bluesgroove i John-Lee Hookers-anda. Pappa Kjell Jansson, renommerad jazzbassist och Bengan och Bernt Andersson borgar för kvalitet, men det låter verkligen klass om alla inblandade. 

Flera covers, men också en hel del eget. Det är njutfullt rakt igenom vill jag lova. Även om det inte framgår på denna smått stökiga livespelning på Youtube (den jag länkar till) så är det svinbra ljud på vinylskivan. Buy or die!

För övrigt var Serve You Right to Suffer en standardlåt i gamla Half Mans set list under nästan hela vår karriär.

Down by the Water

Faceless Evil, Nameless Fear

Jag fortsätter att lyssna igenom mina nyförvärvade skivor med Bror Gunnar Jansson. De senaste dagarna är det Faceless Evil, Nameless Fear som har snurrat. Hemma på vinyl, i bilen på Spotify. Det finns ingen setlist från spelningen på Skånska Mullret upplagd, men jag är ganska säker på att han spelade denna platta rätt upp och ner. Plus, minus någon låt. Det är verkligen ett hotfullt muller. Alla låtar handlar om ond bråd död och vanligen true crime-historier. Inledande They Called Him a Righteous Man handlar till exempel om Kapten Klänning. 

Inte sällan kommer jag att tänka mitt gamla favoritband Soulbreaker Company och då kanske inte först och främst musiken utan för att Bror Gunnar ibland låter som Jony Moreno. Verkligen!

Det har gått ganska segt med att lägga in skivor i discogsdatabasen. Ibland flyter det på och man får in några stycken snabbt, men lika ofta är det världens detektivarbete. Jag närmar mig dock 1000 inlagda skivor och det får jag väl vara nöjd med trots allt.

They Called Him A Righteous Man

Cancer

Something to Remember You By

Idag lägger jag in skivor i Discogs databas till Eddie "Guitar Slim" Jones – The Things That I Used To Do. En samlingsskiva från 1970 och som råkade vara in shrink. 

Profile: 1950's blues guitarist, singer and songwriter (born December 10, 1926 in Greenwood, Mississippi - died February 07, 1959 in New York City). Eddie Jones was a major influence for a lot of bluesmen like Albert Collins, Lonnie Brooks or Buddy Guy. 

Ja, ni fattar såklart. Mycket fina grejor. Hans The Things that I Used to do var den bäst säljande bluesskivan 1954 och låg på förstaplatsen på Billboard R&B i sex veckor. 

The Things that I Used to do

Something to Remember you By

They Found My Body in a Bag

Bloggandet lyser verkligen med sin frånvaro, men här kommer en liten statusuppdatering. 

Hälsan är i vanlig ordning inte bra. Ytterligare ett läkemedel har lagts till den redan långa listan. Nu är det nog nära diabetes, men det är väl bara att kämpa på antar jag. Knäna är halvrisiga och så har jag något märkligt problem med högerfoten och som jag har dragits med sedan fjällen i somras. Ryggeländet gör sig ofta påmint förstås.

Något mera positivt är att jag faktiskt har påbörjat det mycket mödosamma arbetet med att lägga in min skivsamling på Discogs. Det lär ta ett tag. Det roliga är att upptäcka vad som står i hyllorna. En del skivor har jag inte en susning om var de kommer ifrån. Det fanns en tid när jag kunde säga exakt var jag hade köpt en viss LP och för hur mycket. Nu har jag verkligen ingen aning om en del plattor. Det är det ena mysteriet efter det andra. När jag sitter och lyssnar på skivor passar jag på att lägga in en bunt. Alla går dock inte att finna i databasen. De skriver jag upp i en fil och tänker ta tag i sist. Dit är det nog säkert ett år eller så…

För två veckor sedan var jag på en liten tvådagarsfestival här i den egna kommunen. Mycket trevligt. Bäst var Bror Gunnar Jansson och han lyssnar jag på just nu medan jag skriver detta. Förra helgen blev det Falsterbo Bird Show på lördagen. Jag passade på att få ett nytt sverigekryss, nämligen svart stork! Dessutom var det kul att träffa en massa skådare som jag känner från olika sammanhang. Fick även lämnat in min handkikare till Zeiss så att den kommer iväg till Tyskland och blir reparerad. Skärpereglaget går knappt att vrida på. Ingen kunde fixa det på plats… Jag stannade hela dagen, så trevligt var det. Igår blev det träningsmatch mellan Rögle och tyska Wolfsburg i Hbg. Det såg ganska bra ut och tyskarna hade inte mycket att sätta emot. 6-2 slutade matchen. Annars gör jag inte så värst mycket på min lediga tid. Jobbet suger all must ur mig i veckorna. 

Body in a Bag 

Det Stora Oväsendet