Revelation

Jag funderar på att göra ett försök att recensera, eller åtminstone skriva några rader, om alla skivor som jag har köpt i år och som getts ut 2023. Det är verkligen många om jag även tar med äldre plattor med nyutgåvor som kommit under året. Fler än det brukar vara inbillar jag mig. Vi får väl se om jag orkar ta mig igenom det.

Vi börjar väl med Siena Roots fantastiska platta Revelation. Det är definitivt den skiva jag spelat mest under året och det är nog också årets bästa enligt mig. Skivan har inte ett dåligt spår och Zubaida Solid har verkligen lyft bandet till nya höjder.

Först ut är den maffiga Coincidence & Fate. Giftigt gitarrspel på den och Zubaida sjunger lungorna ur sig. Professional Procrastinator och No Peace är också riktiga rökare. I den sanslöst vackra Dusty Roads gungar de på med ett riff som jag känner igen från en Colour Haze-låt. Zubaidas mörka och bluesiga röst gör sig som bäst i denna och när hon tar i från tårna i slutet är det magiskt. Winther Solstice är en annan favorit. 3/4-takt går jag alltid i gång på. I denna bjuds vi på en mycket smakfull flöjt och förstås mera av Zubaidas blues. 

B-sidan inleder med instrumental folkrock i låten Dalecarlia Stroll. Här associerar jag till Kebnekajse. Little Burden är nog den vackraste låten på Revelation. De låter hela tiden organiska och dynamiska, men kanske mest i Little Burden. Love spelar på en ensam trumma, Sam kontrabas och Johan akustisk gitarr. 

Avslutande Keeper of the Flame är mäktig i sin uppbyggnad. Den har allt. När de drar på och Zubaida med full kraft sjunger:

Heavy as a heart can be
I'm like a branch of a tree
Reaching to be free
Fatigue,
I'm so tired of trying
I will never feel elated
Only feel at ease

Ja, då är det så bra som det någonsin blir och tyvärr Elin i Blues Pills, det är Zubaida som är min nya kärlek. 5/5! Jag behöver väl inte säga att jag har skivan på både CD och vinyl? 

Keeper of the Flame