Arktis IV

Vy från Botniahalvøya, Svalbard, sommaren 1993.

Arktis. Vidsträckta landskap. Vaksamheten. Vemodet.

Inget har berört mig mer än mina år på Svalbard. Vad är det som Arktis gör med en människa? Eller kanske bara med vissa människor.

Storslagenheten och ensamheten. Skönheten och vemodet. Ljuset och sårbarheten.

Jag möter samma känslor i de svenska fjällen. Men där känner jag alltid att det finns ytterligare en nivå. En djupare melankoli. Något större. Något som gör mer ont.

Oändligheten. En sorg utan namn. Om jag måste välja bara ett ord, så väljer jag tystnaden. Den sista stillheten.