Det blev förstås inte särskilt mycket fotbolls-VM i Indonesien, tiden och vår dygnsrytm omöjliggjorde det. Vi såg några minuter här och var och vi hade lite koll på Internet de kvällar (morgnar) vi hade tillgång till det. Intresset var annars sjukt stort i landet. Trots att Indonesien aldrig varit med i fotbolls-VM (förutom som Nederländska Ostindien 1938), så var engagemanget enormt. Alla mindre byar hade flaggor av sina favoritlag på taken till sina bostäder och majoriteten av befolkningen hade fotbollströjor. Argentinska flaggor dominerade över Spanien, Frankrike, England, Tyskland, Brasilien och kanske några länder till. När Argentina vunnit någon match gick folk man ur huse och det kördes långa mopedkorteger genom byarna och det jublades vilt. Smått galet måste man väl säga... Jag hann hem till finalen i Sverige och som jag faktiskt såg. Spanien vann mycket rättvist. Det var det väl inget direkt att säga om.
På många sätt har det förstås varit ett skit-VM. Särskilt när Trump lade sig i avstängningen av den amerikanske spelaren som fått rött kort. Så sjukt att han fick igenom att upphäva det. FIFA är genomruttet och korrupt. Nåja, Spanien värdiga mästare till slut. Norge var bra.
Sverige ganska dåliga trots allt. Kanske skönt att man slapp det mesta. Jag höll förstås på DR Kongo. De gick åtminstone till sextondelsfinal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar