Min pappa stod vakt vid ett hotell I Kongo Kinshasa, eller om det var Kongo Brazzaville. Där dök Louis Armstrong upp. Pappa släppte in honom. Det var förstås ett hedersamt tillfälle. Han var stor och han var vänlig.
Jag hade velat var där med min pappa, men var ännu inte född. Jag hade fällt en tår. Ingen jazzlåt är vackrare. Vi hade gråtit ihop Pappa och jag. Nu är det sju år sedan du gick bort. I måndags. Det kommer aldrig att försvinna. Du kommer aldrig att försvinna från mig. Jag är du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar