150+

2020, pandemiåret, fick jag för mig att satsa på att försöka se 150 fågelarter i kommunen under ett år. Min högsta tidigare notering var 146 arter och var 12 år gammalt. Eller kanske t.o.m. 13. Men det kändes möjligt. Det gick med nöd och näppe och jag fick ihop 150 arter exakt. Efteråt sa jag med bestämdhet att jag aldrig skulle ge mig på det igen. Det rekordet skulle stå sig och ingen skulle ta det ifrån mig. Det var helt enkelt för mycket slit.

Hursomhelst. I år slängde jag ur mig att jag skulle se 250 arter i landet. Bättre möjligheter med min nya arbetsplats ute på Bjäre och en inplanerad fjällresa gav förutsättningarna för ett sådant högt mål och infall enligt mina mått mätt. Men min vana trogen så skådade jag mest i kommunen under våren och dessutom blev fjällturen ganska misslyckad vad det gäller artantal. Jag bestämde mig därför för att istället slå 150 kommunarter. Vilket jag redan har gjort. Nu är i stället målet 160 arter. Så snabbt man kan ändra sig... 

Min senaste art i kommunen före 2023 var rosenfink och just 2020, men i år har jag lyckats få in 7 nya kommunarter. Jag skådar förvisso mest hela tiden, men det är ändå smått anmärkningsvärt. Det började med spetsbergsgås (ny art för kommunen) tidigt och sedan har det bara rasslat på med sävsångare, kärrsnäppa, brushane, spovsnäppa (ny art för kommunen), mosnäppa och större strandpipare. Det är vadarna som slår till kan man säga. Sedan är det förstås inte fy skam med dvärgmås, svarttärna, sparvuggla, hornuggla och göktyta. Lappugglan ville tyvärr inte över kommungränsen i år och berguven går förvisso att höra innanför gränsen, men man vet ju att den sitter utanför och ropar så det håller inte riktigt...

153 arter just nu. 160 känns inte alls omöjligt. Jag har inte ägretthäger, fjällvråk, blå kärrhök, stenfalk, strömstare. tjäder, vinterhämpling och flera andra som är rimliga att plocka in. 

Det där med 250 arter i landet har jag skippat helt (även om jag passerat 200). Igår och idag kunde man ju åkt ut till kusten och sett några havsfåglar, men vad är det mot spovsnäppa (ny för kommunen), mosnäppa och större strandpipare (nya för mig) och mitt andra och tredje fynd av svarttärna (25 respektive 11 exemplar). Det är verkligen kommunlistan som är roligast. 

Med mosnäppan passerade jag 200 sedda/hörda arter i kommunen över alla år som första person och det har nog varit ett mål ett tag. Nu går jag för 210. Allt är galenskap. Men jag njuter av allt fågelskådande och jag lär mig hela tiden en massa nytt. Jag är helt enkelt nöjd med mitt primär- och fattigmansskådande. Jag kan inte påstå att jag jagar och stressar, nej jag glädjer mig faktiskt för varje fågelart jag får möjlighet att träffa på. Jag kan sitta i timmar på varje lokal och titta på samma fåglar och jagar inte genast vidare. Torftigt möjligtvis, enligt många, men så är det.