fredag 3 oktober 2025

Dagens raritet LXVII

Nu har jag också blivit med en Hawkwind s/t, 1970 på blue Liberty. Det är en artefakt från den brittiska undergroundscenen som man gärna vill ha i samlingen. Kanske särskilt för att vi gjorde oss omaket att åka över och se dem på Royal Albert Hall för två år sedan. Allt hänger samman på något vis… Hursomhelst så är det en klassiker av rang. Det är startpunkten för ett band som skulle bli pionjärer inom space rock, även om den här första skivan kanske bleknar i jämförelse med de riktiga klassikerna X in Search of Space, Doremi Fasol Latido, Hall of the Mountain grill och Warrior of the Edge of Time

Jag vill dock inte vara utan förstlingsverket på något sätt och vis och omslaget är förstås helt obetalbart. Alltså, vad är det för groteska varelser som kommer krypande från sina weedhögar? Underbart! Skivan lär ha spelats in på några dagar och med Dick Taylor från Pretty Things som producent. Bara en sådan sak.

Innan Dave Brooks drog igång Hawkwind så var han en busker, en gatumusiker, och det hör man ju verkligen på den helt fantastiska Hurry on Sundown. Den är faktiskt skivans överdrivet bästa komposition!  Den enda riktigt vettiga kompositionen om jag ska vara ärlig.

Hurry on Sundown är öppningsspåret och därefter följer ett abstrakt landskap av låtar som egentligen inte riktigt leder någonstans. Det är inte dåligt på något sätt och vis, utan härligt psykedeliskt och flummigt och konstigt och Nik Turner spelar en del atonal saxofon som givetvis går hem. Det är till och med så att dessa svåra låtar blir bättre för varje lyssning. Nu har jag kört den flera gånger på den välljudande vinylen (minimalt knaster) hemma och flera gånger i bilen på väg till eller hem från jobbet. Det är helt klart skivan som snurrat flest gånger den senaste veckan, Jag har haft en fulpress av skivan i säkert 30-40 år, men det är väldigt länge sedan den genomlyssnades i sin helhet, innan originalet landades... Hursomhelst, det är mycket av tidigt Pink Floyd över anrättningen vill jag lova och det är förstås positivt... Skivan avslutas med ytterligare en busker, Mirror Of Illusion. Den är inte lika bra som Hurry on Sundown, men ändå klart lyssningsvärd. Hela skivan får trots allt 4/5 i betyg hur svåra de flesta låtarna än är.

Hurry on sundown

Be Yourself

3 kommentarer:

  1. Var fick du Sundane ifrån? Jag är ganska säker på att det står Sundown både på etiketten och baksidan...

    Jag köpte mitt första exemplar, som visade sig vara en skum italiensk pressning med ett engelskt omslag, i Stockholm 1998 och bytte upp mig till ett engelskt Liberty-original för kanske femton år sedan. Paranoia>/i> del 1 & 2 är lagom utflippade spår att varva ner till. Det finns för övrigt en cd-utgåva med bonusspår där den tidigare inkarnationen av bandet, Hawkwind Zoo, kör Pink Floyds Cymabline.

    SvaraRadera
  2. Ja man undrar verkligen hur jag kunde få till den stavningen... har hört bonusspåren några gånger i bilen. Bra grejor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är också lite ironiskt att skriva och kommentera stavningen samtidigt som man stavar fel till Cymbaline och klantar till kursiveringen...

      Radera