Jag har blivit med en originalskiva av Leaf Hound. Den tyska utgåvan då såklart. UK-utgåvan som kom ett år senare är idag helt omöjlig... Det är som det är. Postern saknas såklart, men jag är ändå ganska nöjd då skivan spelas helt fri från knaster. Bästa låten Freeland Fiend saknas (finns på UK-pressen och det är väl det mest irriterande...), men den har jag åtminstone på en fulpress och i boxen Legend Of A Mind (The Underground Anthology). Man får försöka vara nöjd....
Skivan är faktiskt mycket bättre än vad jag mindes den som och Pete French sjunger lungorna ur sig i merparten av låtarna. Det är i ärlighetens namn svårt att klaga.
När Black Cat Bones började lukta voodoo och weed och dekadens valde Leaf Hound ett hårdare sound och skalade ner bluesrötterna.. Det är tyngre och gitarrerna är mera fuzziga och groovet mera stöddigt. Mer hårdrock helt enkelt och av många betraktat som en protostonerplatta. Jag håller nog ändå Black Cat Bones något högre. Telefunken, 1970.
Jag har alltid gillat de fula porträtten på den tyska utgåvan, särskilt hårfästet på killen längst upp till vänster. Unida med John Garcia körde ofta Straylive och den var också med på deras osläppta sista skiva, El Coyote / For the Working Man.
SvaraRaderaJa, man undrar förstås om han verkligen såg ut så eller om det är konstnärlig frihet... Jag skulle inte bli helt förvånad om du har ett UK-original. Är det så?
SvaraRaderaNej, jag var nära att köpa ett ex för några år sedan, men jag tyckte att det var lite för slitet i förhållande till vad säljaren ville ha för det, så det blev inte något av det. Mitt problem är att jag fortfarande hellre köper femtio skivor för en tusenlapp styck än en för femtiotusen och sedan dessutom blir blir sur när femtiotusenkronorsskivan plötsligt kostar sjuttiofem...
SvaraRadera