Jag har även hunnit med att lyssna på Mallard (1975), det vill säga Captain Beefheart’s Magic Band utan Captain Beefheart. Som förväntat är det utflippat och konstigt och udda. Skivan spelades in 1974–1975 med hjälp av Ian Anderson från Jethro Tull. Vad var det han såg och hörde?
Alltså, jag tycker verkligen det här är riktigt bra och galet på alla sätt och vis, men det borde ha varit uppenbart att Mallard inte alls var kommersiellt gångbar. Om bandet presenterat detta vansinne på 60-talet hade det förstås varit begripligt att någon varit intresserad, men 1975? Givetvis floppade de totalt. Jag är dock glad. Tack Ian. Virgin, 1975, UK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar