Ryktet säger att när det här klassiska albumet mastrades blev originalet pitchad (på något märkligt vis - denna tekniska detalj förstår jag faktiskt inte...) och inspelningen som graverades ska gå något snabbare än ursprungstejpen. Detta verkar ha blivit en sanning i alla böcker om skivor, men samtidigt anser en del att detta är helt felaktigt. Jag har faktiskt ingen aning. Mad River låter bra och korrekt i mina öron. Jag har dock ingen annan utgåva att jämföra med... Om det skulle vara sant så förstärker det definitivt galenskapen. Bandet driver på sina hästar över en öken i skymningen, och med vinden i ryggen, och de rider mot den definitiva undergången vare sig originalet har rätt hastighet eller inte.
Hursomhelst, Mad River är garageskramlig, experimentell, intensiv och krävande på alla sätt och vis och inte bara psykedelisk utan ibland även smått skrämmande. Det är inte sällan något mörkt över anrättningen, och så vill vi väl ha den? Skivan är svår att beskriva faktiskt. I vilket fall som är gitarrsolona rakt igenom fantastiska. De har det där bettet som man alltid letar efter.
Jag gör inga försök att analysera skivan låt för låt utan nöjer mig med att säga att Mad River är en sjuhelvetes platta som har det mesta. Mitt favoritspår är Eastern Light. Släpigt bluescomp och desperat och jagad sång är alltid ett framgångsrecept i min bok. Vilken jävla låt alltså! US, Capitol, 1968
.jpg)
