Seed of Memory

Vi har i många år pratat om att åka över till England för att se Terry Reid på någon liten skön pub. Det blev förstås aldrig av och för några dagar sedan gick han bort. För oinvigda ska man först höra Seed of Memory i studioversion och först därefter en mycket ostämd och drucken liveinspelning som kan vara en av de största stunderna på Youtube. Glöm inte att läsa kommentarer under videon.

Seed of Memory

Seed of Memory live

R.I.P. Terry Reid

Cantharellus cibarius

Jag har redan plockat kantareller ett antal gånger i sommar, men idag ansträngde jag mig mer än vanligt för att få ihop ett par liter. 

Jag gick dels på vår gamla skogsfastighet och på grannfastigheterna däromkring och där jag har några halvbra ställen och dels på den fastighet vi har kvar. 

I första hand är jag fågelskådare, i andra hand skogsvandrare. Tidigare skulle jag väl även kallat mig för trollsländeskådare, men idag säger jag nog att på tredje plats kommer svampplockning. Det är verkligen avkopplande och spännande samtidigt. Mest plockar jag kantareller och trattkantareller, men någon gång också soppar. Mer äventyrlig än så är jag sällan.

Pizzahäng

Pizzahäng med gamla vänner i S i lördags. Särskilt trevligt att träffa R och G. Jag stannade över och det dröjde till söndagskvällen innan jag körde hem.

Eftersom det inte blev något foto på biätare i inlägget från i lördags så kommer det här. Den enda bilden där det åtminstone går att se vad det är frågan om.

Merops apiaster

Skåneutflykt med min mamma. Stekt sill och potatismos i Skanör, biätare i Maglarp (otroligt nog ett sverigekryss för mig) och kaffe och glass och en liten promenad i Smygehuk. 

Det blev många mil i bilen, men mamma var nöjd med utflykten så det var värt det hela.

Semester

Sommarens långa semester lunkar på. Jag har hunnit med Bryssel, Armenien, Ammarnäs, Pieljekaise, en liten sväng in i Norge, Flatruet, Funäsdalen, Fulufjällen och nu är jag precis hemkommen från årets Herzberg-festival. 

Burg-Herzberg var som vanligt mycket trevlig och vi hade riktig tur med vädret. När vi närmade oss Alsfeld öste regnet ner och då undrade vi förstås vad vi hade gett oss in på, men det blev inte mer än lite regn och då mest på natten, och det räckte inte till lera. En natt på hotell i Alsfeld och sex nätter i tält på festivalen. Temperaturen var helt perfekt, 15-25 grader på dagarna. Kanske det var ner mot 10-12 grader på natten, men det är förstås uthärdligt. 

Bäst var DeWolff, Dirty Sound Magnet, Devon Allman's Blues Summit, Leif De Leeuw Band, Birth Control och Sari Schorr. Karaba bör nog också nämnas till denna kategori, men med dem såg jag högst halva konserten på grund av att det kolliderade med något annat. Såg minst en handfull band till och inte direkt något som var dåligt. Hemresan blev sjukt tröttsam med världens köer på autobahn. 

En enda vinylskiva fick jag med mig hem, nämligen Kin Ping Mehs första i original. Jag hade ingen riktig inspiration att rota i backarna. Nu måste jag dock beställa några skivor med nya favoritband. Jag har en Dirty Sound Magnet sedan tidigare. De måste jag höra mer av. Leif De Leeuw Band är också ett måste till samlingen. 

Devon Allman's Blues Summit släpptes den 25:e och fanns att köpa för ett hyggligt pris på festivalen, men det går inte gärna att bära runt på skivor när man ska se diverse band och regnet hänger i luften...

Nya högtalare

Jag har varit utomordentligt slö med bloggandet. Det är flera månader sedan jag skrev någonting. Lust har saknats, men framför allt tid. Jag jobbar för mycket helt enkelt. Jag spelar skivor sällan, högst 2-3 gånger i veckan, och när jag väl gör det blir det oftast bara en skiva. Det är bedrövligt. Jag har dock uppgraderat min anläggning med ett slutsteg och nya högtalare. Det låter bra!

Witchcraft - Burning Cross

Brown Acid: The Seventh Trip

Everybody's favorite source for the hard stuff is back in business, with ten more lethal doses of rare hard rock, heavy psych and proto-metal!

Skivan sparkar igång med Pegasus och deras The Sorcerer och som är en ganska stöddig hårdrockslåt. Nobody's Children Good Times från 1967 och Texas är, som man kan förvänta sig, heavy psych. Blue Amber och We Get Love har missat att det är 1971 och skramlar på som om det var just 1967. Negative Space är däremot mera heavy och de jammar en hel del i The Calm After The Storm. Väldigt skitigt och stökigt gitarrspel. Zane från Malmö och deras Damage från 1976 går ganska obemärkt förbi får jag nog säga. Första gången en synthesizer är med på denna samlingsserie?

På B-sidan gillar jag framför allt Third World från Oklahoma och deras End of Time (1971). Ett skitigt Grand Funk tänkte jag innan jag läste liner notes. Där står det mycket riktigt att de låter som ett apokalyptiskt Grand Funk. C.T. Pilferhogg och You Haul är ganska trevlig hårdrock.

The Seventh Trip är inte alls lika bra som The Sixth Trip, men det som slår mig är att nästan alla band har jäkligt bra gitarrister som verkligen får det att låta mycket knark. 

Tre genomspelningar. 

Brown Acid: The Sixth Trip

Det blev en lång paus i presentationen av Brown Acid-serien. Efter att ha lyssnat i snitt 5 gånger per skiva på de första fem så blev jag nog aningen mätt. Kanske The Fifth Trip till och med fick en orättvis sågning av den anledningen. 

Jag lyssnade dock på The Sixth Trip redan under julledigheten och den gick hem betydligt bättre. Därefter var jag en vecka i Grekland och skådade fågel och väl hemkommen har jag mest varit upptagen med jobbet. Jag gissar dock att The Sixth Trip vid det här laget har snurrat 10 gånger (även i bilen till jobbet något gång). Oavsett om jag var något taskig mot The Fifth Trip eller inte så är denna betydligt vassare. Heat Exchange från Toronto och deras Inferno är riktigt giftig. Ibland ska det till saxofon och mycket wah-wah-gitarr för att det ska lyfta rejält. Truth and Janey är jag förstås väl bekant med. Jag har tyvärr inte ett original av deras monsterplatta No Rest For The Wicked, men åtminstone några hyggliga återutgivningar, och dessutom både Live 4/8/76 och Topeka Jam. Singelspåret från 1972, som är med här, är ännu en höjdare från detta band.

Egentligen är denna samling bra rakt igenom. Möjligen skulle jag kunna leva utan Johnny Barnes Steele Rail Blues, men även den är ganska oförarlig.