lördag 18 maj 2024

Dagens raritet LVIII

Jag fortsätter med att köpa någon Blue Horizon då och då. Jag har ingen aning om hur många jag har. Det hade förstås varit ovärderligt att få alla skivorna inlagda i discogsdatabasen, men när skulle jag ha tid till det? J skrev in 8000 skivor på 3 månader, men jag är inte säker på att han jobbar 50-60 timmar i veckan... Jag har dessutom en annan hobby som inte har med skivor att göra. Det får väl vänta till pensionen antagligen, eller blir det aldrig ens av...

Igår var det skivspelarkväll i K. Hela gänget intakt. Det spelades väldigt mycket bra skivor vill jag lova och vi var hyggligt disciplinerade med ölen och pratandet. En skiva jag hade med mig var Lightnin' Slim Rooster Blues. Det blev aldrig av att den spelades så det blir två låtar här istället. Rooster Blues är mitt senaste nyförvärv till Blue Horizon-samlingen. Jag låter en del av texten på baksidan av skivan tala:

Lightnin' Slim is best remembered in Louisiana for his many wives. He would invariably turn up at the recording studios with a new one every time, or at least someone else's. They would always be many years his junior and very attractive. Slim's short-lived, but deep attachment to these wives led to most of his best blues getting on record. His "bossman", Jay Miller, would usally give the current wife twenty-five dollars three days before a session was due to take place and tell her to make Slim's life hell. When Slim walked into the studio he was mean and blue and felt pouring out his troubles. If the woman had really done a good job and Miller was pleased with what he had on tape, she'd get another twenty-five dollars and even a new dress. To Miller, Lightnin' Slim was the greatest gut-bucked bluesman i Louisiana and he spent a lot of time and trouble keeping him that way.

Blue Horizon, UK, 1970. Skivan spelar M-, omslaget har en del skavanker. Originalet på Excello, US, 1960.

Bed Bug Blues

Feelin' Awful Blues

fredag 10 maj 2024

Birthday

Jag var inom Skivlagret i Hässleholm för någon vecka sedan. Inte varit där på 20 år. Det blev några RSD-plattor. En av dem Blues Pills – Birthday/Don't You Love It. Jag ser förstås alltid fram emot nya Blues Pills-releaser, de är ett av en handfull band som jag följer slaviskt. Tyvärr är jag inte helt såld på dessa två spår, men jag hoppas ändå att fullängdaren som släpps i augusti kommer att vara fantastisk. Början av versen i Birthday har samma melodi som Song 2 med Blur. Jag vet inte om det är just det, men jag får en känsla av att de kommer att utforska något annat än den hårda blues och riffrock de mestadels hållit sig inom. Även Don't You Love It hintar om att det kan bli något rakare och mera kommersiellt... Elin sjunger förstås fantastiskt och det låter bra, men det känns lite väl slätstruket. Hoppas att de knäpper mig på näsan och att resten av skivan blir giftigare heavy blues psych. Pollinate Music, RSD, 45 RPM, 2024. Limited to 1.000 copies Pink Marbled.

Birthday 

Sunken Waltz

Jag har även införskaffat the 20th Anniversary Triple LP edition av Feast of wire med Calexico. Denna är uppdelad i den ursprungliga skivan som två separata plattor på 45 varv och med en bonusskiva More Cowboys in Sweden, inspelad 2003 på 33 varv.  Så det är som en liten box. Feast of wire har snurrat mycket här hemma den senaste tiden och även i bilen på väg till jobbet. Jag är särskilt förtjust i liveskivan faktiskt. Den har ett helt underbart organiskt sound och det låter verkligen riktigt övertygande i min mediokra stereo. Jag önskar jag hade varit på plats under denna konsert.

Hursomhelst, det är en lisa för själen att lyssna på alla tre skivsidorna vill jag verkligen lova. På hype stickern på omslaget kan man läsa ett citat från Robert Plant; The Guys from Calexico, they're giving us the new American Songbook. Favoritspår är Sunken Waltz, Black Heart, Pepita, Dub Latina, Güero Canelo och Love-covern Alone Again Or, även om den sistnämnda inte direkt tillför något nytt. Feast of wire är inte riktigt lika bra som Edge Of The Sun, men ändå en riktig höjdare. City Slang/Quarterstick 2023.

Sunken Waltz

Pepita

Lyrurus tetrix

Jag har inte alls uppdaterat bloggen om vad som händer på fågelfronten denna vår. Vi håller såklart på med våra skogshönsinventeringar i vanlig ordning. Resultat är, på ett ungefär, lika bedrövligt som de senaste åren för både orre och tjäder. Jag gissar tyvärr att det är dödsryckningarna som vi ser hos framför allt tjädern nu. Jag har detta år lyckats se en tjädertupp (den enda observationen av en tupp överhuvudtaget) och haft ett misstänkt uppflog av en höna. I övrigt har vi bara konstaterat en dryg handfull lokaler med äldre spillning. Det är alltså riktigt svårt att ens hitta några skitar. Orrarna marginellt bättre. Den bästa lokalen från i fjol har halverats, men det har dykt upp 1-2 tuppar extra på några myrar nu i maj, så summan av tuppar  är ungefär densamma som föregående år. 

Idag gjorde vi en lite riktad insats på tre av de mest potentiella myrområdena. J och jag på S-myr, B på Sm-mossen och KA på L-mossen och F-mossen. KA och jag hittade äldre spillning, men annars fanns det inget att glädjas åt. Dock spelade 3 orrar på min lokal. Där hade det tidigare konstaterats bara en säker tupp, även om det funnits misstankar om två. 

Sedan har vi, liksom 2020, en hemlig uggla på bo och som vi behöver ha koll på. Idag konstaterade vi att ungarna är kläckta. Magiskt! Länge såg honan ganska slö och flegmatisk ut, men efter en stund började hon stycka en gnagare som hon uppenbarligen haft i lager. De små måste i ett tidigt stadium ha finfördelat kött. Om någon vecka kommer de att svälja vad som helst helt och helst hela tiden. Hanen syntes inte till.