Brown Acid: The Fifth Trip känns som den överlägset svagaste av utgivningarna hittills. På A-sidan är det inte en enda låt som gör något större intryck. Blekt och intetsägande. Möjligtvis finns det intentioner i den något progressiva Abadden med Fargo, men nej, den här skivsidan kan jag leva utan... Blue Cheer 11-12 år gamla som Mammoth på barnkalas är bättre än något på a-sidan och en tämligen menlös Flasher Icky Bicky är plötsligt skivans örhänge. Och då är den inte alls bra, utan värdelös. Zebra dyker upp igen och gör en cover av Helter Skelter. Ni borde låtit bli. Avslutande Thor och deras Lick It önskar jag att jag aldrig hade hört. Vilket bottennapp till samlingsskiva.
Fan, jag minns den som en av de starkare samlingarna med det tunga öppnande triumviratet av Captain Foam – "No Reason", George Brigman & Split – "Blowin' Smoke" och Finch – "Nothing In The Sun"... De båda förstnämnda har jag också lyckats hitta på singel.
SvaraRadera