Det störde mig något, som antytts, att jag inte hittade originalet som jag såg avbildat i Scented Gardens Of The Mind av Dag Erik Asbjørnsen. Bilderna där var dock i svartvitt och jag blev något förvånad av att se den i färg. Åtminstone hade jag glömt bort att det svartvita fotot i Asbjørnsen i verkligheten gick i blått. Nu inser jag att Energit enkelt kunnat köpas på discogs för någon hundralapp billigare än vad jag nu gav för den i Prag. Hursomhelst, skivan är i toppskick och jag är utomordentligt nöjd med att jag fick grävt fram den för drygt en femhundring på Music club (skivaffären med överlägset störst sortiment). Av någon anledning så älskar jag omslag med livefoton och där trummisen är i fokus och andra musiker är i bakgrunden. Jag vet inte riktigt vad det handlar om...
söndag 10 november 2024
Ráno (Part I.)
Till slut, på pragresans sista dag, grävde jag fram en förstapress av Energits debutskiva från 1975. Jag fann det mesta från den tjeckoslovakiska scenen under seklets tidiga år i framförallt Košice i östra Slovakien. Denna skiva (i samtliga pressningar) lyste dock hela tiden med sin frånvaro. Så småningom fick jag tag i en senare utgåva och med ett alternativt omslag och jag minns faktiskt att jag skrev om den i den gamla bloggen.
Musiken är förstås jazzrock och det är av bästa märke. Luboš Andršt är tjeckoslovakens John McLaughlin och stilmässigt är det inte helt olikt Mahavishnu Orchestra och fusion från Santana, även om det hela tiden finns en tjeckoslovakisk infärgning. Jag älskar också soundet och den låter formidabelt på min Linn LP12. Det här är en skiva som jag verkligen rekommenderar alla som vill ha lite adventure listening.
Supraphon, Tjeckoslovakien, 1975.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar