I samma paket som Arthur Crudup Roebuck Man fanns ett UK-original av Blues from the Gutter med Champion Jack Dupree. En skiva jag redan hade i en senare pressning och med ett annat omslag, men det är roligare så här förstås.
Blues From the Gutter är en klassiker av rang. Murder ballads, alkohol och knark. Det är i högsta grad blues från rännstenen textmässigt och både happiness brought on by the needle och I'm sick as I can be vill jag lova. I Can't Kick the Habit sjunger Champion Jack Dupree: It don't pay nobody to live their life so fast, this dope is killing me. Brutalt.
Två mördarballader avslutar skivan, Frankie & Johnny och Stack-O-Lee, båda krediterade Dupree. Som alla ändå vet är det dock traditionella titlar från 1800-talet. Bäst är nog ändå Evil Woman. Jag gillar det instrumentala partiet med solon av saxofonisten Pete Brown och gitarristen Ennis Lowery (Larry Dale) och Duprees sköna hamrande på pianot. Texten är givetvis löjlig. Som med många andra bluesartister med stor produktion så spelades örhängena in hur många gånger som helst. De flesta spåren från Blues From the Gutter har jag i andra versioner på senare skivor och en del av dem finns eventuellt i andra tappningar på 78" från 40-talet eller tidiga singlar från 50-talet. Samma låtar har ibland olika titlar... UK, mono, London Records, 1959.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar