Copperhead

Det här året har jag faktiskt (hitintills...) varit ganska återhållsam med skivinköpen. Antalet rarrisar kan räknas på ena handen och nya skivor och billigare begagnade till några tiotal. En av de senare som har fått snurra en hel del är Copperhead s/t. Den hade jag faktiskt aldrig hört tidigare (vad jag minns...). Fantastiskt bra! San Fransisco, Southern rock, Bo Diddley, blues och country i lika delar och med Cippolinas karakteristiska gitarr (reverb/tremolo) i förarsätet. 

Psykedelisk är väl att ta i kanske, med det är definitivt utsvängda jeans och billig whiskey över hela anrättningen. Öppningsspåret Roller Derby Star borde ha blivit en hit och Kibitzer är klassisk QMS/Bo Diddley. Cippolina är i sitt esse i båda. Little Hand låter som Stones på Let it Bleed och det är förstås ett bra betyg. Spin-Spin och avslutande jammiga They're Making A Monster på B-sidan är veritabla stänkare! Hård rock när det är som bäst! I några spår är sångmelodierna väldigt Roky Erickson-minnande, inte minst i Pawnshop Man. Skivan rekommenderas verkligen! Colombia, US, 1973.

They're Making A Monster

Merops apiaster II

Ett andra besök på biätarelokalen i Trelleborg efter en tvådagarskonferns på The Lodge på romelåsen. Något bättre bilder denna gång, men jag åkte dit med ett halvladdat batteri och utan extender. Jag lär mig uppenbarligen aldrig... 

En strid ström av besökare trots att lokalen varit känd i månader. Fågelskådning har verkligen fått ett uppsving.

Seed of Memory

Vi har i många år pratat om att åka över till England för att se Terry Reid på någon skön liten pub. Det blev förstås aldrig av och för några dagar sedan gick han bort. För oinvigda ska man först höra Seed of Memory i studioversion och därefter en mycket ostämd och drucken liveinspelning, som kan vara en av de största stunderna på Youtube. Glöm inte att läsa kommentarer under videon.

Seed of Memory

Seed of Memory live

R.I.P. Terry Reid

Cantharellus cibarius

Jag har redan plockat kantareller ett antal gånger i sommar, men idag ansträngde jag mig mer än vanligt för att få ihop ett par liter. 

Jag gick dels på vår gamla skogsfastighet och på grannfastigheterna däromkring och där jag har några halvbra ställen och dels på den fastighet vi har kvar. 

I första hand är jag fågelskådare, i andra hand skogsvandrare. Tidigare skulle jag väl även kallat mig för trollsländeskådare, men idag säger jag nog att på tredje plats kommer svampplockning. Det är verkligen avkopplande och spännande samtidigt. Mest plockar jag kantareller och trattkantareller, men någon gång också soppar. Mer äventyrlig än så är jag sällan.

Pizzahäng

Pizzahäng med gamla vänner i S i lördags. Särskilt trevligt att träffa R och G. Jag stannade över och det dröjde till söndagskvällen innan jag körde hem.

Eftersom det inte blev något foto på biätare i inlägget från i lördags så kommer det här. Den enda bilden där det åtminstone går att se vad det är frågan om.

Merops apiaster

Skåneutflykt med min mamma. Stekt sill och potatismos i Skanör, biätare i Maglarp (otroligt nog ett sverigekryss för mig) och kaffe och glass och en liten promenad i Smygehuk. 

Det blev många mil i bilen, men mamma var nöjd med utflykten så det var värt det hela.

Semester

Sommarens långa semester lunkar på. Jag har hunnit med Bryssel, Armenien, Ammarnäs, Pieljekaise, en liten sväng in i Norge, Flatruet, Funäsdalen, Fulufjällen och nu är jag precis hemkommen från årets Herzberg-festival i Tyskland. 

Burg-Herzberg var som vanligt mycket trevligt och vi hade riktig tur med vädret. När vi närmade oss Alsfeld öste regnet ner och då undrade vi förstås vad vi hade gett oss in på, men det blev därefter inte mer än lite regn och då mest på natten, och det räckte inte till lera. Temperaturen var helt perfekt, 15-25 grader på dagarna. Kanske det var ner mot 10-12 grader på natten, men det är förstås uthärdligt. En natt på hotell i Alsfeld och sex nätter i tält på festivalen. Galenskap.

Bäst var DeWolff, Dirty Sound Magnet, Devon Allman's Blues Summit, Leif De Leeuw Band, Birth Control och Sari Schorr. Karaba bör nog också nämnas till denna kategori, men med dem såg jag högst halva konserten på grund av att det kolliderade med något annat. Såg minst en handfull band till och inte direkt något som var dåligt. Hemresan blev sjukt tröttsam med världens köer på autobahn. 

En enda vinylskiva fick jag med mig hem, nämligen Kin Ping Mehs första i original. Jag hade ingen riktig inspiration att rota i backarna. Nu måste jag dock beställa några skivor med nya favoritband. Jag har en Dirty Sound Magnet sedan tidigare. De måste jag höra mer av. Leif De Leeuw Band är också ett måste till samlingen. 

Devon Allman's Blues Summit släpptes den 25:e och fanns att köpa för ett hyggligt pris på festivalen, men det går inte gärna att bära runt på skivor när man ska se diverse band och regnet hänger i luften...

Nya högtalare

Jag har varit utomordentligt slö med bloggandet. Det är flera månader sedan jag skrev någonting. Lust har saknats, men framför allt tid. Jag jobbar för mycket helt enkelt. Jag spelar skivor sällan, högst 2-3 gånger i veckan, och när jag väl gör det blir det oftast bara en skiva. Det är bedrövligt. Jag har dock uppgraderat min anläggning med ett slutsteg och nya högtalare. Det låter bra!

Witchcraft - Burning Cross

Brown Acid: The Seventh Trip

Everybody's favorite source for the hard stuff is back in business, with ten more lethal doses of rare hard rock, heavy psych and proto-metal!

Skivan sparkar igång med Pegasus och deras The Sorcerer och som är en ganska stöddig hårdrockslåt. Nobody's Children Good Times från 1967 och Texas är, som man kan förvänta sig, heavy psych. Blue Amber och We Get Love har missat att det är 1971 och skramlar på som om det var just 1967. Negative Space är däremot mera heavy och de jammar en hel del i The Calm After The Storm. Väldigt skitigt och stökigt gitarrspel. Zane från Malmö och deras Damage från 1976 går ganska obemärkt förbi får jag nog säga. Första gången en synthesizer är med på denna samlingsserie?

På B-sidan gillar jag framför allt Third World från Oklahoma och deras End of Time (1971). Ett skitigt Grand Funk tänkte jag innan jag läste liner notes. Där står det mycket riktigt att de låter som ett apokalyptiskt Grand Funk. C.T. Pilferhogg och You Haul är ganska trevlig hårdrock.

The Seventh Trip är inte alls lika bra som The Sixth Trip, men det som slår mig är att nästan alla band har jäkligt bra gitarrister som verkligen får det att låta mycket knark. 

Tre genomspelningar. 

Brown Acid: The Sixth Trip

Det blev en lång paus i presentationen av Brown Acid-serien. Efter att ha lyssnat i snitt 5 gånger per skiva på de första fem så blev jag nog aningen mätt. Kanske The Fifth Trip till och med fick en orättvis sågning av den anledningen. 

Jag lyssnade dock på The Sixth Trip redan under julledigheten och den gick hem betydligt bättre. Därefter var jag en vecka i Grekland och skådade fågel och väl hemkommen har jag mest varit upptagen med jobbet. Jag gissar dock att The Sixth Trip vid det här laget har snurrat 10 gånger (även i bilen till jobbet något gång). Oavsett om jag var något taskig mot The Fifth Trip eller inte så är denna betydligt vassare. Heat Exchange från Toronto och deras Inferno är riktigt giftig. Ibland ska det till saxofon och mycket wah-wah-gitarr för att det ska lyfta rejält. Truth and Janey är jag förstås väl bekant med. Jag har tyvärr inte ett original av deras monsterplatta No Rest For The Wicked, men åtminstone några hyggliga återutgivningar, och dessutom både Live 4/8/76 och Topeka Jam. Singelspåret från 1972, som är med här, är ännu en höjdare från detta band.

Egentligen är denna samling bra rakt igenom. Möjligen skulle jag kunna leva utan Johnny Barnes Steele Rail Blues, men även den är ganska oförarlig. 

Brown Acid: The Fifth Trip

Brown Acid: The Fifth Trip känns som den överlägset svagaste av utgivningarna hittills. På A-sidan är det inte en enda låt som gör något större intryck. Blekt och intetsägande. Möjligtvis finns det intentioner i den något progressiva Abadden med Fargo, men nej, den här skivsidan kan jag leva utan... Blue Cheer 11-12 år gamla som Mammoth på barnkalas är bättre än något på a-sidan och en tämligen menlös Flasher Icky Bicky är plötsligt skivans örhänge. Och då är den inte alls bra, utan värdelös. Zebra dyker upp igen och gör en cover av Helter Skelter. Ni borde låtit bli. Avslutande Thor och deras Lick It önskar jag att jag aldrig hade hört. Vilket bottennapp till samlingsskiva.

Brown Acid: The forth trip

If you thought we were getting close to the end of the Brown Acid series with our last Trip, you were dead wrong... we're only just getting rolling. The well of privately releases hard rock heavy psych, and proto-metal 45s is deep and we are nowhere near tapped out. Most of these records were barely released and never properly distributed so they ain't easy to find, but they're out there if you're willing to dig... and wearen't afraid to get our hands dirty. Hard calluses have formed from handling the shovel and we've sifted through a lot of dirt, but we've dug up another ten tremendous records to share with all the heavy heads out there. This volume brings together eight insanely rare and skull-crushingly heavy 45s as well as two previously unreleased bangers. 

The Forth Trip börjar med ett Texasband från vettet, Kanaan, sånginsatsen är verkligen extraordinär. Stene Garden levererar blytung stonerrock och Headstones påminner om de i detta sammanhanget välkända Head over Heels från Michigan som släppte en fullängdare för Capitol 1971. Zekes gör en come back från den första volymen med sin fattigmans Led Zeppelin i Comin Back. Bäst är dock Bad Axe i låten Coachman.

Brown Acid: Third Trip

The Third Trip är något blekare än de två första volymerna. Fem genomlyssningar är vad jag orkat med. På First och Second Trip gillade jag varje låt och nästan direkt, men på The Third Trip krävs det verkligen flera lyssningar för att låtarna ska sätta sig. Heartbreak och The Wizard med Diehard respektive Blown Free på A-sidan är de som småningom gör intryck.

På B-sidan är Highway Song med Elliot Black bästa spåret. 

Med detta sagt är alla låtarna ändå klart lyssningsvärda.