Den här resan har hittills varit en prövning. Det började med att SAS-planet till London blev tre timmar försenat och jag missade min nästa flight. Jag bokades om till Avianca och kom till Bogotá ungefär samma tid som det andra flyget. Dock utan resväska. Efter timmar av ifyllande av papper, telefonsamtal, chattande med flygbolaget (allt fick tas om hela tiden) och direkta lögner (som att väskan var i Bogotá, när den uppenbarligen var kvar i London) så sjönk det så småningom in att jag skulle vara utan min utrustning och det mesta av min medicin under de knappa tre veckor som vi reste runt. Väskan anlände till Cali efter drygt två veckor, men det var ingen idé att försöka få den till Mocoa, där jag då befann mig.
Dag tre började jag bli rejält sjuk i en influensa eller kanske covid. Jag hade hög feber, halsont, huvudvärk och muskel/ledvärk. Så småningom även ont i öronen. Det var knappt att jag kunde stå på benen. Hopplöst att skåda sjuk. Dessutom var det ett ständigt frysande. Jag lånade ett par gummistövlar (ett nummer för små) och en fleecetröja och så småningom köpte jag en långärmad skjorta, men det var ofta jag velat ha långkalsonger och varmare tröjor. Jag smittade dessutom guiden och han blev nästan lika hängig som jag.
Sedan blev jag magsjuk. Redan då kändes det hopplöst, men det värsta hände efter en vecka. Jag lämnade kameran på rummet när vi skulle gå för att äta middag. Det var på den mest avlägsna plats man kan tänka sig, så jag funderade inte ens på att den skulle kunna bli stulen. Det var dessutom en regnig och eländig kväll. Direkt efter middagen kände jag att jag behövde sova. Jag hade feber och var allmänt risig. De 300 metrarna till stugan gjorde mig helt slut och genomblöt av svett. Det första jag såg när jag kom in i rummet var att mina båda plastpåsar (det var så min ovärdiga packning såg ut) var borta. Jag upptäckte strax att någon brutit sig in på baksidan och att mina få ägodelar låg utspridda utanför, några plagg i regnet. Lagom obehagligt, men jag gick runt huset, lyste lite planlöst med ficklampan i skogen och samlade därefter ihop grejorna. Jag konstaterade att mina få mediciner var kvar, men därefter att kameran, båda objektiven, alla minneskort utom två och mina bluetoothlurar saknades.
I storleksordningen 2000 bilder från den första veckan var borta. Det var nog det som kändes värst efter en stund i chock. Kamera och linser för 40 000 kr, men jag tänkte mest på de förlorade bilderna på Choco Screech-owl, Rufous Motmot, Broad-billed Motmot, Black-breasted Puffbird, Lita Woodpecker, Five-colored Barbett, Chestnut-backed Antbird, Zeledon's Antbird, Golden-collored Manakin, Chestnut Wood-quail, Scaled Antpitta, Multicolored Tanager, Toucan Barbett, Common Potoo, Great Antshrike m.m., m.m. De har haft igång lodgen i 15 år och där har varit tusentals besökare, men detta hade aldrig tidigare hänt. Hur kan man ha så mycket otur? Tjuven/tjuvarna kom sannolikt från skogen och hade en väntande motorcykel på andra sidan ån. Det fanns betydligt dyrare kameror än min att stjäla, men alla andra klarade sig.
De första dagarna var jag helt knäckt, men jag har fått vänja mig vid att inte kunna fotografera. Toucan Barbet kan man numera ta bilder på med mobilkamera och jag har snöat in på att filma kolibrier på feeders.
I morgon åker jag till Cali. Förhoppningsvis är det slut med elände.
